Hellre grits tillsammans: rapport från World Open Library Foundation Conference

Sitt namn till trots erbjöd WOLFcon (World Open Library Foundation Conference) få förvillade varulvsfantaster i pälsbeklädd kostym. Istället befolkades denna historiens första WOLFcon av en salig blandning bibliotekarier, systemutvecklare och representanter för systemleverantörer i sedvanlig dräkt. Gemensamt för de deltagande var engagemanget i och intresset för de olika projekt som stiftelsen Open Library Foundation (OLF), tillägnad open source- och opan access-teknik inom biblioteksvärlden, driver. Bland dessa projekt finns också organisationen Open Library Environment (OLE) och knowledge basen GoKB, men det var tydligt att fokus just nu ligger på open source-projektet och bibliotekstjänstplattformen FOLIO.

Det var förstås även FOLIO, och Chalmers planer på att inom en inte alltför avlägsen framtid börja använda FOLIO som biblioteksdatasystem, som förde mig till ett försommarvarmt Durham, NC, nyfiken på den ”community” som så ofta beskrivs som FOLIO-projektets kärna men som kan te sig litet abstrakt betraktat från kontoret på ett förhållandevis litet bibliotek i Sverige. Att  komma till WOLFcon — som välkomnade 190 deltagare — och inse att communityn faktiskt utgörs av människor, med kunskap, erfarenhet och engagemang, var inspirerande och hoppingivande.

Möten och modeller

2018-05-08 19.19.49

Kristin Martin från University of Chicago håller i en session om e-resurshantering. (Foto: Theodor Tolstoy)

Veckan inleddes med ett ”FOLIO Meetup”, med samma upplägg som den FOLIO-dag som hölls i Uppsala i höstas, riktad främst till dem ännu inte börjat engagera sig i FOLIO. Duke Universitys Tim McGearys inledande anförande kring Dukes mångåriga engagemang i FOLIO och OLE följdes av demonstrationer av utvalda delar av systemet, presentationer av special interest groups, datamodeller och roadmaps, och — äntligen! —  ett diskret offentliggörande av namnen på de två biblioteksorganisationer — University of Alabama och Five Colleges Consortium — som tillsammans med Chalmers kommer vara först ut att använda FOLIO med tjänster från EBSCO.

Tisdag, onsdagen och torsdagen riktade sig mer till dem som redan är involverade i FOLIO. Efter morgnarnas plenary sessions erbjöd schemat ett flertal valmöjligheter, med många parallella spår och arbetsmöten. Jag passade på att skaffa mig en bättre inblick i bland annat arbetet med moduler för MARC-katalogisering och batchhantering. Jag bevittnade även delar av ett tre dagar långt arbetsmöte (med ämnesspecialister, UX-designers och utvecklare) kring FOLIO:s framtida, ej ännu utmejslade funktionalitet för e-resurshantering — en synnerligen viktig fråga för oss här på Chalmers, där de elektroniska resurserna utgör en överväldigande stor andel av samlingen.

När WOLFcon inföll var det två veckor kvar till införandet av den nya dataskyddsförordningen, så förstås erbjöd konferensen även en session tillägnad GDPR och anonymisering. Med deltagare från flera amerikanska bibliotek och från några av de företag som arbetar med den tekniska utvecklingen av FOLIO på plats blev det en intressant diskussion om olika tekniska lösningar såväl som om den eventuella konflikten mellan begränsning av datalagring och möjligheter till statistikuttag.

Vid en session hade jag dessutom nöjet att själv, tillsammans med kollegor från Tyskland och USA, vara med och presentera vad arbetsgruppen för hantering av analytiska och boundwith-poster arbetat med. Den datamodell vi visade upp — ett försök att försona europeiska katalogiseringstraditioner med amerikanska, komplexitet och oförutsägbarhet med enkelhet och standardisering — inspirerade en mycket animerad diskussion bland deltagarna.

Det viktigaste målet

Det starkaste intrycket jag tar med mig från WOLFcon är just  diskussionerna, de varierande utgångspunkterna, de ibland delade, ibland vitt skilda, erfarenheterna, generositeten — ja, insikten att FOLIO-communityn består av människor som delar med sig av sin tid och sina idéer. Som, för att parafrasera en representant från Index Datas Sebastian Hammer, arbetar tillsammans om än utspridda för att skapa en flexibel, community-ägd plattform bortom de proprietära systemens slutna trädgårdar. Vem vill inte vara del av någonting sådant?

Nu är Chalmers en del av det — liksom EBSCO, Cornell, Index Data, ett gäng tyska och kinesiska konsortier, Duke, Stacks, Texas A&M, Samhaeng. Aktörer från olika länder, offentliga och privata, av olika omfång, med olika förutsättningar, styrkor, svagheter och insatser. Och som en del av utbytet finns förstås också kompromisserna, missförstånden, de ändlösa diskussionerna, de enskilda behoven som aldrig lyckas blir del av de gemensamma.

”There are many right ways,” sade EBSCO:s Gar Sydnor under ett kort anförande. Tanken är betryggande, men också svår. För om många tillvägagångssätt är rätt, hur kan vi enas kring något med tillräcklig kraft för att genomföra det?

Ett av mina favoritinslag på WOLFcon var den gemensamma konferensfrukosten. Ackompanjerade av ömsom grits ömsom gröt möjliggjorde dessa morgonstunder — innan folk hunnit samla sig i sina vanliga arbetsgrupper — möten med människor som just den dagen råkade äta frukost vid samma tid. Jag tänker att just den öppna och välkomnande atmosfären, tryggheten och spänningen i att kunna slå sig ned vid ett nytt bord och plötsligt vara del av en ny, oförutsedd konstellation av kompetenser och erfarenheter, är en förutsättning för att projektet ska kunna rymma både kompromisser och kreativitet, och för att vi som community ska våga och orka dela med oss av och i någon mån släppa taget om våra tillvägagångssätt och idéer.

Låter det spännande? Med OLE:s Ginny Boyers ord: “To get engaged, just show up.”

/Lisa Sjögren

Reflektioner från ChALS 2017

Vi har alla varit där. Vi besökte en konferens (eller gick en kurs, eller deltog i en workshop) som fyllde oss med inspiration. Och vi gick därifrån, fast beslutna att hädanefter arbeta på ett helt nytt sätt.

Sedan insåg vi att under tiden som vi varit på konferens hade mailen strömmat in, några mindre akutsituationer uppstått på jobbet och deadline för rapporten vi lovat att skriva var visst imorgon. Och nästa gång vi får chansen att tänka på insikterna från konferensen så har det gått tre veckor och vi minns inte riktigt vad som sades men så snart vi får tid ska vi definitivt gå igenom de utskickade presentationerna och anteckningarna vi gjorde under dagen…

Förväntansfull publik.

Vardagen har en förmåga att skjuta förändring på framtiden. Därför tänkte jag ta en stund för att se tillbaka på ChALS 2017, en konferens som faktiskt handlade om att skapa förändring i verksamheten, trots att de dagliga arbetsuppgifterna fortsätter att strömma in.

Den 27 september samlades 120 personer i Chalmersska huset i Göteborg för att tillsammans fundera över årets tema ”Creativity – at work!” Hur skapar man en organisation där man tar tillvara på medarbetarnas initiativ och där idéer omsätts i praktiken? 18 engagerade talare delade med sig av sina erfarenheter och åhörarna ställde frågor, diskuterade och testade graphic recording.

Den största insikten som jag bär med mig från dagen är vilket mod som krävs för att åstadkomma förändring. Hela konferensen dokumenterades av Terese Ellnestam, som på långa dukar tecknade och illustrerade innehållet. Åhörarna fick själva möjlighet att rita istället för att bara berätta med ord, vilket var mycket uppskattat. Men jag tänker också att det krävs mod att vara den som på nästa avdelningsmöte delar ut papper och pennor och säger ”nu vill jag att alla ska rita hur de tror att användarna kommer att påverkas av våra nya rutiner”. Mod var också någonting som Adam Lawrence från WorkPlayExperience talade om, exempelvis när han berättade om tjänstemannen som byggde upp en disk av pappkartonger i sitt kvarter i Los Angeles och uppmuntrade boende att komma och berätta vilken service de skulle vilja ha av sitt stadsdelskontor.

Terese Ellnestam om vad som hindrar kreativitet.

För ett genomgående tema för dagen var att det sällan råder brist på bra idéer, däremot krävs en organisation som tillåter att man på ett enkelt och billigt sätt skapar prototyper för att testa om idéerna håller. Man måste skapa en kultur på arbetsplatsen där medarbetarna får ha inställningen: ”Ja, det här kanske verkar barnsligt eller oseriöst, men vi gör det för att det är ett enkelt och billigt sätt att testa vilka av våra idéer som fungerar i praktiken”. För att hitta de lyckade idéerna krävs också att vi vågar misslyckas många gånger. Ett sätt att hantera misslyckanden är att helt enkelt se dem som forskningsresultat: ”Negativt utslag på det här experimentet, då går vi vidare och testar nästa tes.” Ett annat sätt är att minska konsekvensen av misslyckandet: hur irriterande det än är att inse att man har förlorat två dagars arbete och att prototypen i kartong som man byggde var värdelös, så är det ingenting mot känslan när man inser att 2 månaders arbete och hundratusentals investerade kronor har varit förgäves.

Adam Lawrence om sina ”Five Commandments of Practical Human-centric Innovation”.

För att lyckas med förändringsarbete krävs modiga medarbetare, men det krävs även en modig organisation med modiga chefer som vågar släppa kontrollen och låta medarbetarna testa sina idéer. Men som vi fick lära oss av Katarina Stetler, från Kairo’s Future, så kommer förändringshastigheten i samhället fullkomligt explodera de närmaste åren, vilket ställer krav på oss att ständigt tänka på nya sätt och utveckla vår verksamhet. Därför är jag tacksam över att vara en del av biblioteksvärlden, där många kunniga människor så generöst delar med sig av sina erfarenheter. Vi på Chalmers bibliotek vill gärna fortsätta diskussionen som påbörjades under ChALS 2017. Så alla ni som har tankar om förändringsarbete, hör gärna av er till oss så fortsätter vi bolla idéer, dela erfarenheter och stötta varandra!

”Graphic recording” av Terese Ellnestam. Klicka för större bild.

/Jenny Kihlberg

Play Is Powerful – Insights from South by Southwest

In 2014 USA Today described South by Southwest (SXSW) as one of the largest and most influential gatherings on the planet. 

The first event, 30 years ago, attracted about 700 attendees. Back then the main focus was music. The event has changed in many ways since 1987, but at its core, SXSW remains a tool for creative people to develop their careers by bringing together people from around the globe to meet, learn and share ideas.

Today the ”Interactive” part of the eleven day long event draws more than 30.000 people. The whole thing, music and film festival included, each year, brings over 300.000 people to Austin.

Austin is known to be a music and food town.

Austin is the exception from the stereotype Texan cowboy town. It is quirky, friendly and in to music and food. March means spring in Texas. Live music is coming from the most unexpected outdoor venues, and the vibe is great.

Though you can tell this year is different. The trauma of the recent election is very present. Almost every speaker talks about how they felt waking up the day after the election realising the outcome. The sense of despair. Interestingly enough everyone also seem to share the feeling of being fully awake. One keynote speaker questions how many times we have to relearn a lesson. Another talks about the chain Ignorance – Fear – Intolerance, and how love is the only way forward.

Pavement in East Austin.

Going through the schedule for SXSW can be an overwhelming experience. There are so many promising sessions, workshops and keynotes. Luckily they have their own app which makes it easier to browse and save events. For me, one session immediately stood out – ”They’re Going to Hate This & Think I’m Full of Shit”. I just needed to know what that was all about.

The man behind the title is Michael Nieling, designer and Creative Director at Ocupop – and, according to himself, gifted with an imposter complex. Every time he steps on stage or speak up in a meeting he is hearing a voice inside his head saying he is full of shit. But that voice, that anxiety, has also fuelled his creativity and his success.

Michael Nieling’s opening slide.

If you have the same shitty life coach, you should come, it’ll probably be great. Though I fucking doubt it.

His whole life has been about over preparing, over training, always trying to win a race, acing a test. It is not until recently he has found the key to become a little more content with himself and with life. He simply puts it ”I started being more me”. His point is that when he started being more vulnerable and dropped his facade, he could also start being fully present, collecting the courage to share his stories.

And he truly shares his stories. He is honest and warm and funny, and he resonates with everyone in the room when he encourages us to stop chasing impossible goals and live more reasonably and realistically. Although he is very clear with one thing – nothing comes from no.

His SXSW talk last year.

Another very inspirational talk came from Piera Gelardi, who leads an award-winning team of creatives at lifestyle digital media company Refinery29. She talks about ”courageous creativity” and how hard it can be to hold onto the passion, purpose and optimism you might have been given.

As she sees it everyone has to try and create the conditions for their creativity. The physical environment is one such condition. Among other things, for Gelardi that means surrounding herself with images. However, the key she says, is not to surround yourself with things you like, but with people you trust. Only in that environment can you feel fully alive and be the most you.

Once you find yourself in a trusting environment here is how you create the conditions för creativity according to Gelardi:

  • Know What Works For You
  • Laughter Unlocks Brilliance
  • Play Is Powerful
  • Embrace The Uncomfortable

Every team will eventually form a pattern for when they are successful. For Gelardi and her team that happened when they were clowning around. For an outsider it would have been easy to claim they were wasting time, but for the team this was a key moment, and one they have repeated ever since.

Allowing yourself to be ridiculous, tossing around crazy ideas, and laughing together is often what gets you to a higher level. It is a mistake to discount those moments and that behaviour as silly. It is when you are fully relaxed, you can be the most brilliant says Gelardi. She ends her session by saying ”courageous creativity is contagious. Go out and spread that shit!”.

The essence of what I learned at SXSW, an essence I will try to carry with me, is that creativeness and playfulness often lead to good things, no matter what others say – and that nothing ever comes from no.

/Malin Rydenhag

 

 

Hur man lär sig skissa

Lördag kväll och Melodifestival. Barnen äter popcorn och dansar i soffan. Den äldsta vill alltid att vi röstar. Ett framträdande är så dåligt att hon vill ge det en dödskalle. Först blir jag nöjd. Jag lärde mig ju precis att med några snabba linjer rita en dödskalle. Resultatet blir hemskt. Jag har redan glömt. 

Eva-Lotta Lamm står framme vid blädderblocket.

– Dra en lodrät linje säger hon. Börja med att dra linjen från vänster till höger. Prova sedan att dra en linje i motsatt riktning. Vad känns bäst?

Alla deltagare i workshopen gör som hon säger. Vi drar några snabba linjer mellan olika punkter och försöker pricka punkterna. Precis som man gjorde när man var liten och linjerna skulle forma ett flygplan, en häst eller Kalla Anka. Vi fortsätter att rita – cirklar, trianglar, kvadrater. Det är när vi börjar sätta ihop de olika formerna det blir riktigt intressant. Med några enkla knep ritar vi en mobil och en laptop. En cirkel, några kvadrater och en liten triangel formar den där dödskallen.

Eva-Lotta är UX-designer och illustratör. Hon har jobbat som designer för bland annat Google, Skype och Yahoo!. Hennes erfarenhet är att skisser är ett utmärkt verktyg i många olika jobbsammanhang. Att det enda som krävs är penna och papper, och helst engagemang. Hon har skissat med team och ledningsgrupper och i allehanda grupperingar, och hon anser inte att det spelar någon roll hur mycket eller lite man tecknat tidigare. Hon har vid upprepade tillfällen fått uppleva hur arbetet i ett utvecklingsprojekt lossnat när man använt sig av skissande som metod. Som svar på frågorna varför och när man ska skissa listar hon några olika punkter.

VARFÖR
– Det går snabbt
– Det är billigt
– Alla kan göra det
– Det är informellt

NÄR
– Ensam för att tänka och förstå
– I grupp för att kommunicera och förklara
– För att uppnå ett gemensamt synsätt

pennor

”I prefer drawing to talking. Drawing is faster and leaves less room for lies.” Le Corbusier.

Vid ett tillfälle nämner hon Le Corbusier och hans citat ”I prefer drawing to talking. Drawing is faster and leaves less room for lies”. Hon tycker att det är ett bra citat, men istället för lies vill hon använda misunderstandings. Hon tar ett exempel. Om man ber en grupp människor att tänka på en katt kan man vara säker på att det finns lika många tankar på katter i rummet som det finns människor. Någon kanske ser sin egen katt framför sig, någon ser Katten Gustaf, någon nyser bara av att tänka på katter. Hur viktigt är det inte då att skapa en gemensam bild av den uppgift, eller det projekt man arbetar med.

Jag kommer på mig själv med att förlora mig lite i de där tankarna. Hur olika våra utgångspunkter är. Och hur mycket lättare det blir då man försöker förstå varandras synsätt, och i bästa fall kan enas om ett. Att skisser faktiskt kan hjälpa oss att nå dit i vissa sammanhang.

katter5

Olika utgångspunkter gör att vår uppfattning om saker ofta skiljer sig åt.

I en paus frågar jag en av workshop-deltagarna, en erfaren UX-designer, vad han kan ha för nytta av detta. Jag tänker att han redan borde känna till det mesta om skisser, flöden och storyboards. Han säger att det är bra att bli påmind, och inte minst inspirerad. Att han ibland glömmer värdet i att använda enkla skisser och att skisser i många fall kan vara en värdig ersättare för mer avancerade prototyper. Jag tänker att det måste vara en bra workshop om den kan få både mig som nybörjare och någon med lång erfarenhet i branschen att lyfta blicken och se nya saker.

Jag har alltid varit dålig på att teckna. Stannade i utvecklingen någon gång i 12-årsåldern. Under workshopen förstår jag kanske för första gången att man inte behöver krångla till det. Att det till och med är ganska enkelt. Och det blir rätt snyggt. Eva-Lotta ger mig verktygen och faktiskt självförtroendet att våga testa. Nyckeln är bara, som med så mycket annat, repetition. Och bra pennor.

Awwwards är en årlig konferens om webbdesign. Den ägde rum i Amsterdam 27 – 29 januari 2016. Eva-Lotta Lamm ledde workhopen Sketching Interfaces i anslutning till konferensen. Tips på bra litteratur om du vill lära dig att skissa får du på Sketchnotesbook.

/Malin Rydenhag

 

Back to basics – en urvattnad kliché?

KRÖNIKA: ”The future of web design is printed” säger hon på italiensk engelska. The future is alltså the past, tänker jag. Chiara Alliotta står på scen under pampiga valv i Amsterdam. Hon är en färgklick, både till det yttre och inre. Alliotta tar ungefär tusen åskådare i hand och leder oss genom en föreläsning om typografins värde. ”Om ni förlorar er, go back to the basics”.

AMS4

TILLBAKA TILL FRAMTIDEN. Chiara Alliotta om isotype, det universella ikonspråket från -36.

Back to basics. Jag smakar på uttrycket. Det har rostat, passerat sitt bäst före-datum. Jag googlar. För vad betyder det – egentligen? Bland sökträffarna finns ett album av Christina Aguilera, familjeterapi och välgörande, lyxig hudvårdsbehandling med ekologiska produkter. Bland bilderna finns en flod av citat i snirkliga bokstäver. Keep calm and get back to basics. Uttrycket signalerar en tröst till den som gått vilse. Att det går att hitta hem. Att det finns ett hem. När du hittar tillbaka är alla misstag du gjort på vägen förlåtna och du får börja om. En ny kula väntar på att rulla.

Ikonspråket isotype uppfanns av Otto Neurath och Gerd Arntz år 1936. Fyratusen symboler togs fram för att på ett effektivt sätt förmedla statistik inom industri, demografi, politik och ekonomi. Ikonerna var inte menade att ersätta orden men att komplettera texten. Grundidén, the basics, var att bygga broar mellan olika språk – att skapa ett universellt språk.

Jag funderar. I vardagen är back to the basics en rutin. Vi tappar bort oss själva med vilje, för att sedan återgå till det varaktiga. Vi omfamnar vardagslunket efter helgen, våra närmsta efter tid med bekantskaper, det bestående efter det tillfälliga. Och ja, det är ett privilegium att få ha en sfär med the basics. Alla individer, som har denna förmån, har sina sätt att hitta hem. Mitt är följande: lyssna på 2 steg från paradise, baka en chokladkaka och ringa mina bästa vänner. Efter några timmar av detta rehab-beteende är jag mig själv igen. Mitt inre har runnit ut till kanterna. Precis som kakan.

Så, lyckades Alliotta blåsa liv i den urvattnade frasen back to basics? I ett allt spretigare webblandskap, där informationen tar nya, desperata vägar för att picka på vår uppmärksamhet, är det viktigt att stå stadigt. Utmaningen ligger i att hitta balansen. Att kunna utvecklas men samtidigt inse det värdefulla i, och behålla, det grundläggande. Att skapa en webb som har det enkla och det svåra. Det gamla och det nya. Att vara bakåt- och framåtsträvande på samma gång. Att addera framtiden till the basics.

/Sofia Andersson

ams3

FRAMTIDEN. Awwwards är en årlig konferens om webbdesign. Den ägde rum i Amsterdam 27 – 29 januari 2016.

SFIS Vårkonferens 2015

DSC02410

Ann-Christin Karlén Gramming, som blivit omvald ordförande, hälsade oss välkomna.  Arbetets museum i Norrköping är en utmärkt lokalitet att hålla konferens på. Jag var här 2013 på teknikdagarna. Nu var det 2015-03-25 och SFIS Vårkonferens.

Årets informationsspecialist blev Ingrid Johansson, mångårig medarbetare på Chalmers bibliotek, men sedan ett och ett halvt decennium tillbaka universitetsadjunkt på BHS i Borås. Mycket välförtjänt. LM Award 2015 gick till Malin Ekstrand vid Medicinska biblioteket, Danderyds Sjukhus för att hon skall kunna delta i konferensen ALT Annual Conference i Manchester, som arrangeras av brittiska Association for learning technology.

Kognitiv beteendeterapi kan bedrivas på många olika sätt – även via nätet. Gerhard Andersson, professor vid Linköpings universitet, berättade om olika angreppssätt för terapi på webben. Det var rätt underhållande och Professor Andersson själv var mycket road av att prata om sina olika projekt. Han skydde tråkiga möten, men piggnade till när det gällde att söka projektpengar – för övrigt var han en pionjär inom KBT på nätet. Allt kan inte behandlas som kronisk smärta till exempel. En åhörare undrade om prokrastinering verkligen kunde behandlas framgångsrikt på webben. Det borde leda till att man sköt upp och sköt upp… 🙂 Man finner mer om detta på www.internetpsykiatri.se En gemensam portal finns på: http://www.kbt.info/behandling/

lm presenterade en app för bibliotek – Readly. Det verkade inte vara något för universitetsbibliotek, men vi kunde glädja oss åt 14 dagars gratis tillgång till 900 tidskrifter och vissa dagstidningar samt en hel del böcker.

Sara Lerén från InUse var helhjärtat besjälad av att inkludera alla i olika webbmiljöer och andra sammanhang. ”Det som är bra för personer med funktionsnedsättning är bra för alla.” Det finns en ny lagparagraf vilken trädde i kraft den 1 januari 2015, som klassar bristande tillgänglighet som en form av diskriminering. Viktigt att komma ihåg!

Från ett inkluderande internet till tingens internet tog oss Shaofang Gong från WIOTECH. Han beskrev ingående hur man kan applicera olika mätapparater runt om i en stad och sedan koppla samman alltsammans i ett trådlöst nätverk av mätbar information. Offentliga miljöer som kyrkor, muséer och sjukhus hade Wiotech arbetat med i Norrköping. Mer finns på www.wiotech.se

Martin Blomquist gjorde reklam för ProQuest och en kommande plattform som skall göra hela sökupplevelsen ny! Appar har skrotats och responsiv design har utvecklats. Böcker kan köpas efter flera modeller som DDA – demand driven aquisition, eller quick purchase – med ett musklick. Gränssnittet för böckerna var lättöverskådligt och intuitivt. Alltsammans kommer att introduceras sommaren 2015.

Carolina Olsson rapporterade från datormuséet i Linköping. Ett mycket litet museum. Det enda i Sverige. Målgruppen är barn och unga – knappast de som var närvarande på konferensen. Vi var betydligt äldre. Hon slog ett slag för nördarna. Bland dem finns de riktiga entusiasterna. Hon satsade också en del på tjejer, teknik och internet i projektet Amiga där tio tjejer träffas en gång i veckan.

Leif Nixon, IT-säkerhetsspecialist, tycker att nätsäkerheten har för stora brister i dagsläget. Det går visserligen inte att gardera sig mot intrång om någon verkligen skulle vilja hacka sig igenom säkerhetsspärrarna vid olika myndigheter, men man kan skaffa sig ett betydligt bättre skydd än i dag. Nixon tog upp ett antal fall som belysts av massmedia; Toys’R’Us, Telia, Kronofogdemyndigheten med flera. Hos Kronofogdemyndigheten hade hela registrets med gäldenärer stulits, men händelsen tonades ändå ned. Det var inte rätt sätt att behandla denna typ av intrång tyckte Nixon.

Måns Jonasson från stiftelsen .se avslutade dagen med en ingående redogörelse för vad .se sysslar med. Han började med en historisk exposé för att anknyta till vårkonferensens tema – internets och webbens historia. Avlyssning och registrering är dagligt gods på nätet; allt från Google som håller reda på dina sökningar för att kunna slänga upp relevant reklam i ansiktet på dig (individualiserad marknadsföring) till det faktum att om något går att lagra så kommer det att lagras och om något går att avlyssna, kommer det att avlyssnas. Det går heller inte att ”stänga av internet” – ett önskemål från flera diktaturstater. MESH networking kan snabbt upprätta ett informationsnätverk bland mobiler som befinner sig inom räckhåll för varandra när en stat stängt av internet. Inga fasta noder behövs. Kommunikationen fungerar bra mellan mobilerna. Om någon i kedjan dessutom har kontakt med webben utanför landet så kan de övriga mobilerna också komma ut på denna. Framtidsscenariot beskrevs med många robotexempel. Ingen kan veta hur framtiden kommer att bli, så förutsägelserna var inte spikade. Allt kan snabbt ändras. Det visar inte minst introduktionen av smarta mobiler för några år sedan. De har redan ändrat hela vårt förhållande till varandra, vår tradition och utbildning.

Flera av talarna ville skynda vidare för att hämta barn på dagis. HBTQ-medvetenheten var också hög då talarna tydligt markerade vilket pronomen de föredrog eller påpekade vikten av att ha ett tredje alternativ förutom kvinna och man i olika formulär.

Dagen kändes som en summering av många års utveckling med internet som infrastruktur. Detta blev också min sista konferens med SFIS.

/Jan Magnusson

Chalmers bibliotek på studiebesök i Indiana USA

bloomington-0029

I utforskandet av tjänster för forskningsdata och datavisualisering, har Chalmers bibliotek inspirerats av kollegor på Indiana University (IU) och Purdue University i Indiana, USA. För få veta mer om hur de här universiteten arbetar reste Urban Andersson, Jonas Gilbert och Stina Johansson dit på studiebesök. Tillbaka på Chalmers är vi fyllda av intryck och idéer, arbetet som pågår i Indiana är av stort intresse för alla som vill veta mer om nya typer av tjänster som bibliotek kan erbjuda sina användare.
Indiana University är värd för CNS (Cyberinfrastructure for Network Science) Center. CNS har bland annat varit involverade i framtagandet av visualiseringsverktyget Sci2 och VIVO, en tjänst för att samla forskningsinformation. Tack vare CNS IVMOOC (Information Visualisation MOOC) har, inte bara IU:s studenter, utan studenter och yrkesverksamma från hela världen kunnat lära sig mer om datavisualisering, såväl teorier bakom som hur man praktiskt går till väga för att visualisera data (bland årets deltagare fanns bland andra två bibliotekarier från Chalmers bibliotek!). I sin roll som visualiseringscenter, samlar CNS in olika typer av visualiseringar från hela världen, skapade av såväl forskare som konstnärer, och ställer ut dem i den årligt förekommande utställningen Places & Spaces: Mapping Science”. Atlas of science: visualizing what we know, boken som samlar alster från tidigare utställningar, finns att låna på biblioteket. Möjlighet finns att ställa ut delar av eller hela utställningen för den som skickar in en förfrågan om att vara värd för den.

Från Bloomington, Indiana for vi till West Layfayette, hem för Purdue University med utbildningar och forskning inom teknik och naturvetenskap. Purdue University Libraries dekan Jim Mullins kom från MIT till Purdue Libraries 2004 och gick då ut med en öppen fråga till universitetet. Vilka typer av tjänster ska biblioteket erbjuda forskarna? Redan då, säger Mullins, märktes ett stort behov av tjänster för hantering av forskningsdata. Idag arbetar Purdue Library med framtagandet av planer för hantering av forskningsdata, tillgängliggörande och arkivering av forskningsdata. Biblioteksrepresentanter från hela världen kommer till Purdue University i West Lafayette för att höra mer om systemen Purdue e-Pubs (Purdues publikationsdatabas), e-Archives (Purdues digitala arkiv), PURR (Purdues databas som hanterar forskningsdata) som tillsammans utgör en modern infrastruktur för publicerings – och forskningsprocessen. Bibliotekarierna på Purdue Library pratade om vikten att fokusera på tjänster snarare än på data som ”föremål”, och att vi som bibliotekarier bör arbeta med att möta användarna i samtal kring deras hantering av data för att kunna erbjuda rätt typ av tjänster. Bland annat genomför man intervjuer för att klarlägga behov av att hantera data inom forskningsprojekten, och man såg likheter med bibliotekariens traditionella referensintervju med skillnaden att stödet ges i en annan fas av forskningsprocessen. Är det så att rollen som referensbibliotekarie är ständigt aktuell trots skiftande arbetsuppgifter?

Sist men inte minst vill Stina passa på ett rikta ett stort tack till Svensk Biblioteksförening som tack vare ett resestipendium gjorde resan möjlig!

Inga fler inlägg.