Är du nyfiken på Chalmers biblioteks konferens, ChALS, som i år hålls digitalt den 22 september!? Bibliotekarie Marco Schirone berättar om ett högaktuellt och spännande tema.

Vad handlar ChALS 2021 om?

– I år handlar ChALS om kritiskt tänkande i relation till webbkällor och webbresurser. Vi har bland annat bjudit in ett flertal namnkunniga talare inom området biblioteks- och informationsvetenskap, så självklart kommer biblioteksperspektivet att vara i fokus.

– Vi vill även skapa en diskussion kring hur man kan bemöta så kallade ”infodemier”, till exempel den desinformation och ryktesspridning som skapades i samband med coronapandemin samt hur de verktyg som finns ”inbäddade” i bibliotekarieyrket kan vara till nytta.

Vem/vilka är årets keynote speakers?

– Vår första keynote är Olof Sundin, professor vid Lunds universitet, känd både i Sverige och internationellt för sin forskning om medie- och informationskompetens och rollen av algoritmer i vardaglig sökning. Hans bok Invisible Search and Online Search Engines, skriven med professor Jutta Haider, har snabbt blivit en klassiker inom ämnet.

– Konferensens andra keynote är den prisbelönte fysikern och cancerforskaren David Robert Grimes. I bästsäljaren The Irrational Ape nedmonterar han, med hjälp av vetenskapen och logiken, de mest kända konspirationsteorierna och ger svar på varför så många dras till dem både på webben och IRL.

Varför bör man inte missa årets ChALS?

– Jag har varit med och anordnat ChALS sedan 2015 och skulle tro att vi i år kan presentera ett av de starkaste programmen hittills. Framförallt har vi lyckats få en bra blandning av svenska och internationella talare.

– Sist, men inte minst, vill jag nämna att det kommer att finnas ett par talare som ’på en metanivå’ kommer hjälpa oss att förstå och sätta ChALS-bidragen i förhållande till den svenska biblioteksvärlden. Det finns, enligt mig, mycket som inte bör missas!

Läs mer om ChALS 2021 och anmäl dig här>>

Text: Karin Ljungklint och Marco Schirone

Pandemin som har lamslagit oss den här våren sätter förstås även sina spår i höstens ChALS-konferens. Till skillnad från tidigare år kommer den därför att hållas digitalt – här anmäler du dig till ChALS, som äger rum den 23 september.

Undertiteln för året är ”Libraries in times of crises – challenges and opportunities”. Coronasituationen har förstås påverkat vårt temaval, men det ska tolkas i en bredare mening – kriser överlag som kan drabba oss. Det kan till exempel vara jordbävningar eller bränder. Dessutom vill vi inte bara titta på hinder utan även på vilka möjligheter som kriser kan ge – kristillstånd kan ju bana väg för förändringar. Redan nu kan vi gissa på att den nuvarande pandemikrisen kommer att ge oss en mer digitaliserad värld än tidigare.

Vårt yrke som bibliotekarier kan i en kris till exempel röra hur vi hanterar källkritik, där vi som bibliotek måste stå upp för ett bra förhållningssätt. Hur förhåller vi oss till forskning under en kris, och vilken forskning ska vi lyssna på? Om forskarsamhället är osäkra på vilken strategi som är rätt i en kris som den nuvarande, hur ska vi som bibliotekarier hantera det?

I nuläget arbetar vi med programmet, och det kommer att innehålla filosofi, bibliotekens egen räddningspatrull, och goda exempel på initiativ från bibliotekariekåren på hur vi utifrån vårt kunnande kan bidra i krisen. En av våra keynote-speakers, Andreas Vårheim, kommer att beröra hur bibliotek kan bidra till ett samhälles återskapandekraft, och på så sätt skapa samhällen som är mer förberedda än tidigare för att hantera kriser.

På vår hemsida hittar du uppdaterad information om konferensen.

Chalmersska huset i Göteborg. Foto: Saga Nylund

Årets ChALS-konferens gick av stapeln 25 september, som vanligt dagen innan bokmässan. Temat för i år var ”artificiell intelligens och bibliotek”. Ett ämne som många var nyfikna på, vilket den fullsatta salen vittnade om. Programmet var fyllt med spännande talare från olika branscher med olika perspektiv på artificiell intelligens.

Inledning av Dag Wedelin

Först ut var Dag Wedelin från Chalmers som introducerade ämnet för dagen. Artificiell intelligens ingår i det övergripande ämnet computer science. Machine Learning innebär att datorer får lära sig genom att tolka stora mängder med data, exempelvis lära sig att känna igen en katt genom att matas med många bilder på katter. Dag berättade om hur man genom statistisk AI kan skapa en oändlig Bach-lik pianokomposition, och lät deltagarna få lyssna till en del av stycket.

Konsekvenser av AI för biblioteken och samhället

Jutta Haider från Lunds universitet tog upp en del konsekvenser som uppkommit med AI:s framväxt, bland annat Deep Fake, där AI används till att förfalska bilder eller videoklipp. Ett exempel är ”This Person Does Not Exist” som skapar ansiktsbilder på människor som inte är riktiga. Dessa tjänster gör det svårare att veta bilders ursprung. Andra tjänster (exempelvis ”ImageNet Roulette”) visar farorna med dålig AI, och hur mänskliga fördomar kan följa med till tekniken. Jutta talade även om Google som maktfaktor i våra liv, och hur det styr våra handlingar, hur vi får svar på våra frågor – där vi snart kommer att få lära oss att ställa frågan på rätt sätt så att vi får svar. Martin Törnros från Interaktiva rum visade exempel på hur en enkel fråga på Google kan ge ledande svar. Vad händer exempelvis om en skeptisk grundskolelev ställer en fråga om klimatförändringarna och får sökresultat som är riktade, varav några källor är tvivelaktiga? Martin visade även hur biblioteken kan använda sig av olika AI-verktyg såsom ”Talk to Books”, där man kan ställa frågor som besvaras av textutdrag från böcker, men menade att när man använder intelligenta system så behöver man förstå sina egna data, den data som har använts för att träna systemen, samt lite vad som händer under huven. Jutta påpekade att biblioteken måste ta tag i utmaningarna som AI för med sig och jobba mycket med källkritik, och vi som människor måste vara medvetna om olika infrastrukturer i vårt samhälle och inte bara skapa tekniska lösningar på tekniska problem utan att förstå dem.

Hur kan datorer tolka text?

Det finns många olika appliceringar av AI på text, bland andra textklassning, översättningar, skapande av abstract och svar på frågor, något som Johan Eklund från Högskolan i Borås berättade om. Inom biblioteksvärlden har det länge funnits möjlighet att extrahera ord från texter för att skapa nyckelord, men dessa har då tagits ur sitt sammanhang. Man kan numera skapa semantiska kartor över relaterade termer, och genom att använda Topic Modeling ge orden en kontext. Man kan även genom att använda Deep Learning lära system att känna igen mönster i texter och minnas tillbaka till andra texter. Hur kan då detta hjälpa forskare? Mer än 3000 forskningspublikationer publiceras varje dag (varav hälften bara läses av en handfull personer), och det försvårar för forskare att hitta relevant litteratur. Karita Kasurinen och Victor Botev visade Iris.ai, ett nytt verktyg som gör systematiska litteraturöversikter inom ett forskningsområde. Iris skapar ett ”fingerprint” av den problembeskrivningen som forskaren har fyllt i, och matchar den med relevanta publikationer i samlingen, som relevansrankas. Iris testades i samarbete med Chalmers tekniska högskola i ett projekt, där man lyckades minska antalet forskningsartiklar i ämnet självkörande fordon betydligt.

”Framtida kommer ikke, vi lager den” – AI-exempel från verkligheten

Sedan Norges Nasjonalbibliotek beslutat att digitalisera alla samlingar i biblioteket inrättade man även ett AI-labb, vilket Svein-Arne Brygfeld berättade om. Med tillgång till stora samlingar av böcker, tidskrifter, tv, radio, dokumentärer, och fotografier har man haft stora testmöjligheter. Man skapade systemet Nancy, som med hjälp av Supervised Machine Learning kan klassificera digitaliserat material med stor träffsäkerhet. Med hjälp av Nancy och andra tjänster har man skapat metadata till ett helt digitalt bibliotek, fritt tillgängligt för vem som helst. Svein-Arne menade att synen på metadata kommer att förändras betydligt i framtiden, men att domänkunskap kommer fortsätta vara viktigt. Ett annat exempel på hur man jobbar med AI idag berättade Lars Andersson om. På Universeum har man skapat olika aktiviteter och utställningar både för skolklasser och för allmänheten, för att göra ämnet AI mer lättillgängligt. Den som besöker Universeum kan exempelvis via en dator få testa på att tävla mot en tränad modell, som ska gissa vad det är man ritar. Lars hade med sig flera datorer som stod framme under dagen, och det testades flitigt på lunchen och under eftermiddagsfikat av konferensens deltagare. Men det var svårare än vad man kunde tro att få datorn att gissa att det var en basketboll man hade försökt rita, inte en mustasch …

Deltagare som testar AI-utmaningen från Universeum. Foto: Kristin Olofsson

Diskussion och sammanfattning av dagen

Dagens sista programpunkt var ett samtal mellan Ann-Sofie Axelsson, bibliotekschef på Chalmers, och Olle Häggström, professor på Chalmers. De sammanfattade dagen och ställde samtidigt frågor kring vad AI kommer innebära för biblioteken och samhället i stort. En rädsla var bibliotekariens roll, och Ann-Sofie menade att biblioteken behöver uppmärksamma att arbetsuppgifterna kommer att förändras inom branschen i framtiden. Olle nämnde enabling technologies istället för replacing technologies, och att människan har anpassat sig till nya arbetsformer tidigare i historien. Även de andra talarna gjorde inlägg i diskussionen, och frågan om vem som äger makten i framtidens informationssamhälle kom upp, och om AI tjänar oss eller tvärtom. Efter att frågan om etik lyftes av publiken bytte samtalet riktning till vilket ansvar som ligger hos oss, och hur vi ska kunna behålla kontrollen när den tekniska utvecklingen rusar fram. Dag nämnde att människan är en anpassningsbar till naturen, och att i framtiden kommer vi kanske ha vant oss vid AI. Kan detta innebära att vi vänjer oss mer vid övervakning och delar våra personliga data på rutin? Kontroll och regleringar av ny teknik brukar komma i efterhand, men det är svårt att definiera vad ’kontroll’ i det här fallet innebär, och för vem. Det är viktigt att vi axlar ansvaret för den tekniska utvecklingen och inte bara ser den som en ostoppbar flod, menade Jutta. Moderator Jan Nolin avslutade med att reflektera över att bibliotekariernas kompetenser är fortsatt viktiga i framtiden, och att biblioteken bör testa nya tekniker med en kritisk blick.

Efter en lång och intensiv dag bjöds det på mingel i Chalmersska husets bankvalv. Planeringsgruppen samlade in en stor mängd med förslag från gästerna på teman för nästa års ChALS, och man kan med säkerhet säga att det inte saknas spännande ämnen att utforska på framtida konferenser.

Dag tre och fyra

Sophia som arbetar som sekreterare för bibliotekschefen Manolis Kokourakis tog med mig på en promenad runt campus. Universitet ligger utanför Rethymnon uppe på kulle med utsikt överhavet och Rethymnon. Det är mycket vackert! Byborna från en närbelägen by skänkte marken för över 40 år sedan specifikt för att det skulle byggas ett universitet. De tycket att det var viktigt att Kreta hade sitt eget universitet där kretensarna kunde studera och på så sätt slippa lämna ön och förhoppningsvis även stanna kvar när de var färdiga med sin utbildning. Marken är ”K-märkt” eftersom det växer en hel del skog och speciellt ekar. Skog är värdefullt i Grekland eftersom det inte finns så mycket kvar och att där växer ekar är ovanligt. En stor ek vi passerade hade sågats ner på grund av att det hade dött men för att göra det så måste de be om tillstånd av ”skogsmyndigheten” i Grekland eftersom ekar är fridlysta. Eftersom studenterna har sommarlov nu så var där tyst och öde vilket nästan gav en övergiven känsla.

Utsikten utanför biblioteket!

Men man kan inte gå på promenad hela dagen så vi vände tillbaka för att träffa Ereni som är den person som är förste katalogisatör, eller vad man ska kalla det. Hierarkin är fortfarande viktig här. Ingen gör något på eget initiativ eller utan ha först ha fått klartecken från den som bestämmer i teamet. Den personen i sin tur måste få förändringarna konfirmerade från bibliotekschefen. Det är därför arbetet går så långsamt och att de sitter fast i gamla rutiner men de se det inte så själva. Varför ändra på något som fungerar, frågar de?

Ereni började med att visa den trycka! versionen av LC subject hedings! Hon gick också igenom hur alla LC klassningar är uppbyggda. Jag berättade försiktigt att vi använder LC men hon ville gärna berätta hur de kattar och klassar. Ingen av de fyra personer som katalogiserar är utbildade bibliotekarier utan har expertkunskaper i ett eller par ämnen och kattar utifrån det. Enligt Ereni och de andra så måste man vara ämneskunnig för att katalogisera. När jag berättade att ingen direkt på Chalmers bibliotek har några specifika ämneskunskaper i våra ämnen såg hon och de andra lite förskräckta ut! Det var mycket intressant att försöka förstå hur de tänker!

Erenis skrivbord! Jag tycker jag har det rörigt men detta….

Jag hade ett långt och intressant samtal med bibliotekschefen om bibliotekssystem. I början på 90-talet började biblioteket på Kreta att utveckla ett webbsystem som hette Potolomaus som de använde men det behövde utvecklas efter ett tag eftersom det var mycket enkelt och de hade inte resurser för det. De började då titta på Aleph som är israeliskt och bestämde sig för det. Tillsaken hör att Aleph, vad jag förstod det, bygger på deras tidigare system Potolomeus men Israel hade byggt på och utvecklat det. De har även tittat på Sierra men avslog det trots att Greklands nationalbibliotek förespråka det, eftersom det i Grekland endast en person är anställd för att sköta systemet för alla de bibliotek i landet som har det vilket Manolis tyckte var vansinnigt och därför avslog det och behöll Aleph. De har även tittat på Koha men tycker inte att det skulle fungera fullt ut för deras behov. Däremot var han insatt i Folio och mycket nyfiken på hur det går för oss och vad vi tyckte om det. Han tror att det är framtidens system men vill avvakta tills det har varit i drift ett tag så att det finns erfarenhet har ta del av så inte de själva begår dem eftersom de måste ha ett stabilt system och inte har råd att göra några misstag.

Bibliotekschef Manolis Kokourakis och hans sekreterare Sophia.

Anki Årman

Idag fick jag gå en rundtur i biblioteket tillsammans med Sofia och Eleni. Vi började i bottenvåningen där de har alla tidskrifter och arbetade oss uppåt i våningarna där böckerna är placerade. Alla tidskrifter skickades förr iväg för bindning men tyvärr har de inte pengar till det längre. Några enstaka skickas idag iväg för bindning.  Alla böcker är uppställda efter LC. Varje bibliotekarie ansvarar för ”sitt” ämne i bokhyllorna. Sofia har studerat litteratur och är litteraturvetare (inte bibliotekarie) och ansvarar därför för hyllorna med litteraturvetenskap. Hon sätter upp böckerna och håller ordning på dessa hyllor. Det innebär att vid varje ämne så står det en eller flera vagnar med böcker som ska sättas upp. Jag frågade om när det kommer till framplockning om det bara är respektive ”ämnesbibliotekarie” som plockade fram sina böcker men det var det inte. Jag undrade om inte det vore bättre om alla satte upp överallt tex efter sitt infodiskpass som vi gör,  men det skulle inte gå an att någon annan satte upp på en ämneshylla som den personen inte hade någon kunskap om. Återigen, där visade sig att de tycker ämnet i sig är viktigare än själva biblioteks- och informationskunskapen. Eftersom de har sådan tunga ämnen, tycker de, så är det viktigt att ha personer anställda som är ämneskunniga. Intressant hur olika vi ser på våra professioner. Sofia och Eleni visade mig också ett litet museum om boktryckarkonsten och typografi som de har.

Niki som arbetar som papperskonservator visade mig sitt arbete vilket var fantastiskt. Hon är utbildad i Paris och Oxford och har även arbetat på Nationalbiblioteket i Paris. Niki visade mig hur on tvättar och gör rent gamla boksidor, pergament, fotografier och affischer! för att sedan konservera dem med tunt, tunt specialpapper gjort i Japan. Först så borstar hon pappret med specialpenslar med hår från ett djur som jag faktiskt inte förstod vilket det var eftersom hon endast kunde det grekiska och franska ordet för det, men håren på penslarna är lite elektriska och det gör att de ”suger” upp smuts. Därefter så ”test” tvättar hon lite på en del av pappret för att se hur mycket som faller bort om inte det hjälper så gör hon en ny tvätt av en annan kombination av kemikalier för att se om det tvättar bättre. Så håller hon på tills hon har det rätta ”tvättmedlet”. Ett fantastiskt och tålamodsprövande arbete och mycket kunnig!

Ett gammalt pergament som insekter har ätit på. Till höger har Niki tvättat rent men inte den vänstra.

En mycket gammal panoramabild över Izmir i Turkiet där den högra sidan är rengjord men inte den vänstra.

Anki Årman

Ingången till biblioteket. Den kommer att fräscha upp och flyttas i ombyggnationen.

Första dagen på Campus Gallos I Rethymnon inleddes med ett långt samtal med bibliotekschefen Manolis Kokourakis. Han var mycket vänlig och glad över att jag var där och intresserad av deras verksamhet. Biblioteket är inte så gammalt, det byggdes för ca 20 år sedan och ansågs då vara exceptionell i sin arkitektur då det byggdes med tanke på samlingarnas placering och att där var många studentplatser. Det byggdes med tanke på framtiden och samlingarna skulle kunna växa. Nu är de redan trångbodda och de har fått pengar ca 70 milj. Kronor (en enorm summa för dem) att bygga ut det med ytterligare ett våningsplan nedåt, under den nuvarande byggnaden. Manolis Kokourakis har skickat mig ritningarna på det nya bygget och de ser väldigt bra ut. Jag kommer att lägga ut dem senare.

Där ska bli plats för mer böcker, seminarierum och mötesrum. Samlingarna växer hela tiden då de tar emot många donationer och katalogiserar alla. De håller ihop donationerna och placerar dem mitt i samlingen där de passar bäst i bokstavsordning. Även om de redan har 5 ex av en bok så kattar de den ändå. Detta verkar något överarbetat och tokigt i våra öron men det är så de gör. De reflekterar inte ens att de redan har 5 ex av boken. Pga. det står det kartonger med böcker som donerats överallt och de hinner naturligtvis inte med och har inte heller plats. Som ni kan se på en av bilderna så utnyttjar de all plats de har och bygger compactushyller runt ventilationsrören till och med.

Hyllor över allt som är byggda anpassade efter ventilationsrören.

På biblioteket i Rethymnon är de som jobbar där inte utbildade bibliotekarier, i motsats till biblioteket i Heraklion där nästan alla är bibliotekarier, utan de är ämneskunniga och detta anses viktigt då där även finns en stor samling av rara böcker och inkunabler. De har börjat arbeta i biblioteket för att de hade något projekt eller forskade i ett speciellt ämne och så blev de kvar. De ifrågasätter inte direkt varför de gör som de gör (vilket de gjorde i Heraklion) utan tycker att ämnet i sig är viktigare än bibliotekskunskapen. På campus Gallos har de alla utbildningar i humaniora, historia, arkeologi, språk och pedagogik bland annat. De har erasmusstudeneter som jobbar i biblioteket och som har kommit till universitetet för att studera ett speciellt ämne. Studenterna jobbar tex med att digitalisera de rara böckerna vilket de har många av. När de väl är digitaliserade läggs filerna i en digital katalog, Anemi, ämnesvis. De länkar inte filerna i deras lokala katalog Aleph eftersom det inte går. Jag vet inte men jag tror att de går utmärkt men de har tyvärr inte kunskapen. De har en gammal scanner de använder och sparar filerna på en extern server som de sedan tar och bär till sin egna dator för att behandla filerna. De kan inte göra detta i det rum där scannern står för den datorn har inte internet uppkoppling. Inget konstigt alls tycker de. Det är enkelt att skanna och lägga upp filerna på en extern server som man bär med sig. Det är där bla bristen på bibliotekskunskap kommer in…. Detta arbete tar en enorm tid och är ständigt pågående och kommer aldrig ta slut i den takt de har. Ta en titt på bilden längst ner. Det är servern för hela biblioteket!

Denna bok är den första bok som trycktes och är från 1499. Det är ett lexikon.

Skanning pågår. Den lilla svarta lådan bredvid är den externa server där de sparar allt skannat och bär med till sin arbetplats och dator med internet uppkoppling.

Biblioteksservern!

Anki Årman

Dagen började med att Maria insisterade att ta med mig till hennes favorit strand för ett bad eftersom hon blev förfärad när hon hörde att jag ännu inte hunnit med att bada. Sagt och gjort! En tur till en underbar liten strand utan turister tidigt på morgonen var underbart! Tänk om vi kunde starta dagen så!!!!

Efter badet var det dags för ett besök på ITE som är ett tekniskt institut där de bedriver forskning knuten till universitetet. Vad jag förstod så  bestod det av groddföretag som härstammar från forskning gjord på universitet vilket innebär att de har ganska mycket pengar de får också bidrag från EU. De har ett litet bibliotek med två bibliotekarier som förser forskarna där med information. Deras böcker ligger i universitetsbibliotekets lokala katalog, Aleph, och är därför sökbara. Låntagarna kan välja ITE som hämtställe eller tvärtom, eftersom det är lite långt från ITE till universitetsbiblioteket. Spiridoula, jobbar på ITE, berättade att de har sagt upp alla tryckta tidskrifter och endast har de e-tidskrifter som som finns tillgängliga via biblioteket. De har många besökare och flitiga användare och när jag var där så var det full aktivitet. De har mycket generösa öppettider 8-18 och endast två anställa vilket innebär att en av dem sitter alltid sitter i informationsdisken. Det har sina nackdelar eftersom det inre arbetet hela tiden ligger efter. Eftersom de alla varit så generösa och omhändertagande så var det min tur att bjuda dem på en  festmåltid. Så alla som kunde följa med gjorde det till en trevlig restaurang vid stranden där vi än en gång åt och drack, skrattade och grät efersom det var min sista dag! Men för att jag inte skulle glömma dem (vilket jag aldrig kommer att göra!) så fick jag massor av presenter att ta med hem. Teckningar gjorda av deras barn, hemmagjord apelsinlikör, godis, ett vackert pennskrin, pennor, vackra block, kassar och mycket mer!

Imorgon blir det bussen till Rethymnon för en veckas besök på Capus Gallos. Hoppas det blir en lika spännande och fantastik tid som den jag haft i Heraklion!

Dag tre och fyra.

Dagen inleddes med att Eleftheria 1 och 2 berättade om deras fjärrlåneverksamhet. Biblioteket tar betalt för fjärrlån även om man är anställd forskare. Fjärrlån till studenter existerar mycket sällan. Däremot får varje student gratis en kursbok till varje kurs av staten. De har ett system som heter Eudoxus där kursledaren lägger in den kurslitteratur som är aktuell för kursen och från varje kurslista får studenten välja en bok som biblioteket förmedlar. På så sätt får också biblioteket vetskap om vilken kurslitteratur som är aktuell.

De tar artikel kopior från Subito och böcker från andra bibliotek i Grekland, i enstaka fall från BL. Artiklarna sänds direkt till beställaren som PDF-filer. När de vill låna en bok från ett annat utländskt bibliotek så sker det via mail och de tycker att det fungerar bra. Bibliotekarier är hjälpsamma av naturen, det är en av anledningarna till att vi valde detta yrke menar de, så därför fungerar det bra att skicka beställningarna via mail. Pga att det kostar pengar att beställa fjärrlån så har de inte så många per år men de trodde ca 150 kopiebeställningar. Efter en gedigen grekisk fika så var det dags för mig och min presentation om Chalmers och bibliotekets verksamhet för de grekiska kollegorna. Trots strul med ett USB som vägrade att fungera så gick det vägen eftersom jag hade med mig min dator och hade sparat presentationen på den men även skickat den via min g-mail så jag kunde plocka upp presentationen den vägen ifall min dator och uppkopplingen skulle strula men tack vare Eduroam så funkade min dator och allt gick vägen. Hurra! Presentationen var mycket lyckad och de hade många frågor om Kuggen, varför vi inte har några böcker där när vi har studenter och utbildningar där, ACE biblioteket ser ut som en dröm och som ett bibliotek ska se ut, vår media budget måste vara enorm, varför gör vi så få timmar i infodisken, om det inte finns böcker på Kuggen vad gör personalen där då…. Frågorna var många och jag försökte förklara vårt sätt att jobba och vi hade en livlig och intressant diskussion om vår profession och vårt sätt att jobba. På kvällen blev jag bjuden på en riktig kretensisk brakmiddag på en lokal restaurang med alla dess tillbehör både fast och flytande! Det var oerhört generöst av dem eftersom deras lön inte är så hög, ca 10 000kr/månaden. Men som grekerna säger: Vad gör det? Vi lever och har hälsan låt oss njuta av det! Det blev många glada skratt den kvällen!

Nästa dag visade mig Maria deras lokala system Aleph och hur de katalogiserar i det. Det är ett israeliskt system som de haft i många år och som de tyvärr betalar mycket pengar för. Men eftersom de inte har någon nationell biblioteksstrategi, alla universitet gör som de tycker är bäst, så sitter de fast i det. Maria har pratat med andra bibliotek som har Koha och även kikat lite på det och hon tycker det verkar bra och tycker det skulle vara bra om de fick testa det. Det blåser lite positiva vindar och det har börjat pratas om att försöka gå samman och utveckla en nationell strategi och det är bra, tycket Maria, för det behövs om vi ska kunna hävda oss som bibliotek och bistå universitetet med de resurser som de behöver för sin forskning. Universiteten måste bli bättre på att samarbeta anser hon. Sedan var det dags för….. Coffebreak!!!!!

Sigrid (en dam från Tyskland!) visade mig deras barnhörna med böcker som besökarnas barn kan låna och läsa på plats. Det hela började med att de fick en donation av barnböcker av en anställd professor som ofta hade sin dotter med sig när han besökte biblioteket. Dotter satt gärna och läste så professorn kunde botanisera i biblioteket i lugn och ro. På så sätt så bildades deras barnhörna som har växt med åren så där även finns en rithörna. Böckerna finns i den lokala katalogen med enkel kattning så de är faktiskt sökbara. Sigrid berättade också om alla deras donationer särskilt av medicinsk litteratur som de införlivar i katalogen.

Manolis är deras alltiallo, vaktmästare, it-tekniker och allmän fixare. Han visade mig deras printersystem som är ett hemmasnickrat system där studenterna köper ”utskriftsquota” i infodisken genom att bibliotekarierna loggar in och lägger till utskriftsmöjligheter på deras datorkonto. När studenten sedan loggar in på sitt konto så kommer deras saldo upp på skärmen så att de genast ser hur mycket de har och när de skriver ut så kan de se hur det räknar ner. Smart och enkelt förutom att de endast kan lägga på utskrifter hos bibliotekarien i infodisken så att de måste hantera kontanter.

Dagen avslutades med bussen in till Heraklion och ett besök på det arkeologiska museet som samarbetar med universitetets del i Rethymnon där den historiska och arkeologiska institutionen ligger.

Anki Årman