Play Is Powerful – Insights from South by Southwest

In 2014 USA Today described South by Southwest (SXSW) as one of the largest and most influential gatherings on the planet. 

The first event, 30 years ago, attracted about 700 attendees. Back then the main focus was music. The event has changed in many ways since 1987, but at its core, SXSW remains a tool for creative people to develop their careers by bringing together people from around the globe to meet, learn and share ideas.

Today the ”Interactive” part of the eleven day long event draws more than 30.000 people. The whole thing, music and film festival included, each year, brings over 300.000 people to Austin.

Austin is known to be a music and food town.

Austin is the exception from the stereotype Texan cowboy town. It is quirky, friendly and in to music and food. March means spring in Texas. Live music is coming from the most unexpected outdoor venues, and the vibe is great.

Though you can tell this year is different. The trauma of the recent election is very present. Almost every speaker talks about how they felt waking up the day after the election realising the outcome. The sense of despair. Interestingly enough everyone also seem to share the feeling of being fully awake. One keynote speaker questions how many times we have to relearn a lesson. Another talks about the chain Ignorance – Fear – Intolerance, and how love is the only way forward.

Pavement in East Austin.

Going through the schedule for SXSW can be an overwhelming experience. There are so many promising sessions, workshops and keynotes. Luckily they have their own app which makes it easier to browse and save events. For me, one session immediately stood out – ”They’re Going to Hate This & Think I’m Full of Shit”. I just needed to know what that was all about.

The man behind the title is Michael Nieling, designer and Creative Director at Ocupop – and, according to himself, gifted with an imposter complex. Every time he steps on stage or speak up in a meeting he is hearing a voice inside his head saying he is full of shit. But that voice, that anxiety, has also fuelled his creativity and his success.

Michael Nieling’s opening slide.

If you have the same shitty life coach, you should come, it’ll probably be great. Though I fucking doubt it.

His whole life has been about over preparing, over training, always trying to win a race, acing a test. It is not until recently he has found the key to become a little more content with himself and with life. He simply puts it ”I started being more me”. His point is that when he started being more vulnerable and dropped his facade, he could also start being fully present, collecting the courage to share his stories.

And he truly shares his stories. He is honest and warm and funny, and he resonates with everyone in the room when he encourages us to stop chasing impossible goals and live more reasonably and realistically. Although he is very clear with one thing – nothing comes from no.

His SXSW talk last year.

Another very inspirational talk came from Piera Gelardi, who leads an award-winning team of creatives at lifestyle digital media company Refinery29. She talks about ”courageous creativity” and how hard it can be to hold onto the passion, purpose and optimism you might have been given.

As she sees it everyone has to try and create the conditions for their creativity. The physical environment is one such condition. Among other things, for Gelardi that means surrounding herself with images. However, the key she says, is not to surround yourself with things you like, but with people you trust. Only in that environment can you feel fully alive and be the most you.

Once you find yourself in a trusting environment here is how you create the conditions för creativity according to Gelardi:

  • Know What Works For You
  • Laughter Unlocks Brilliance
  • Play Is Powerful
  • Embrace The Uncomfortable

Every team will eventually form a pattern for when they are successful. For Gelardi and her team that happened when they were clowning around. For an outsider it would have been easy to claim they were wasting time, but for the team this was a key moment, and one they have repeated ever since.

Allowing yourself to be ridiculous, tossing around crazy ideas, and laughing together is often what gets you to a higher level. It is a mistake to discount those moments and that behaviour as silly. It is when you are fully relaxed, you can be the most brilliant says Gelardi. She ends her session by saying ”courageous creativity is contagious. Go out and spread that shit!”.

The essence of what I learned at SXSW, an essence I will try to carry with me, is that creativeness and playfulness often lead to good things, no matter what others say – and that nothing ever comes from no.

/Malin Rydenhag

 

 

Kvinnor i fokus under Wallströms besök

Kvinnor, fred och säkerhet. Det stod på agendan när Margot Wallström gästade lärandetorget Kuggen för att skriva historia på Internationella kvinnodagen.

– Nothing about them without them måste vara grundregeln, säger den svenska utrikesministern.

 

Gradängsalen är riggad. Svarta lakan hänger över fönstren, på bordet står en dator med tillhörande webbkamera och bredvid den en svensk flagga, som Kuggengruppen omsorgsfullt placerat där Margot Wallström snart ska sitta.

Rektor Stefan Bengtsson cirkulerar i väntan på att hälsa utrikesministern välkommen. Sex stycken biblioteksmedarbetare står utspridda i informationsdisken. Stillheten avbryts snart av en rad bestämda steg genom entrédörrarna. I mitten av klanen av mörk- och finklädda män, går Margot Wallström. Hon ler brett mot alla som söker ögonkontakt. Efter en 30 sekunders lång rundtur i bibliotekets lokaler, tar de sikte mot gradängsalen. Här ska det skrivas historia.

För första gången någonsin ska ett digitalt möte mellan kvinnliga utrikesministrar hållas; de från Sverige, Argentina, Kenya, Lichtenstein och Panama. Mötet sänds samtidigt live på Utrikesdepartementets Twitter, Youtube och Facebook.

”Feminism betyder att kvinnor och män ska åtnjuta samma rättigheter, möjligheter och skyldigheter i samhället. Det är så enkelt. Och tänk så krångligt det blivit ändå” säger Margot Wallström.

 

”Hej Margot, vad har du gjort idag?” frågar Lichtensteins utrikesminister Aurelia Frick. Hon är iklädd en rosa ”pussyhat”, den numera världskända mössan med kattöron som nyligen blev de amerikanska kvinnornas protest mot president Donald Trumps sexistiska kommentarer. Margot Wallström berättar om sin dag. Först ett besök hos Göteborgs universitet, sedan hos den ideella organisationen Terrafem* och nu på Chalmers, där hon är hedersdoktor.

– Det är alltid roligt att komma hit av den anledningen, säger hon efter att sändningen avslutats.

På Chalmers webb finns bakgrunden till att just Margot Wallström utnämndes till hedersdoktor år 2001. Anledningen är att hon ”representerar svenskt miljöpolitiskt arbete på ett kunnigt, engagerat och sakligt sätt”. Hon benämns också som en god kvinnlig förebild på ledningsnivå i Europa.

 

De uppkopplade ministrarna småpratar medan tekniken testas inför livestart. Vi blir påminda om att de är helt vanliga människor, som pratar om helt vanliga saker. De stämmer av vad klockan är hos varandra, hur de mår och bekräftar vilket bra initiativ livesändningen är. I Utrikesdepartementets kanaler syns snart små fönster med varje lands minister.

Margot Wallström hälsar alla välkomna till nu, då vi ska prata om vår gemensamma politiska agenda. Det ska ske genom att föra dialog, samarbeta och byta erfarenheter. Antalet tittare ökar per minut, 130, 150, 200, samtidigt som teknikriggarna pustar ut.

 

Detta bildspel kräver JavaScript.

 

Internationella Kvinnodagen ska firas genom att följa upp aktuella frågor, tycker Margot Wallström. Många brister, så som mäns ostraffade våld mot kvinnor, ska synliggöras och uppmärksammas. Det är ett problem som ”förenar” oss.

– Vi har en lång väg kvar i många avseenden. Kvinnor är fortfarande inte en del av många fredsförhandlingar. Vi har gett stöd till en grupp syriska kvinnor men de är en kommitté vid sidan av och i förhandlingarna sitter bara män. Hur ska det skapas en bra framtid för Syrien, när bara männen bestämmer? Samhället ser inte ut så. Nothing about them without them måste vara grundregeln, säger Margot Wallström.

Hon poängterar också vikten av att låta kvinnor få diskutera saker utan män ibland, även om de så kallade ”kvinnofrågorna” inte är många. Då behövs, enligt Wallström, den typen av möten som hon skapat genom nätverket.

 

På Chalmers jobbas det aktivt med att säkerställa att kvinnor och män har samma möjligheter till karriär, menar Stefan Bengtsson. Den 8 mars må vara över om några timmar men arbetet med en god arbets- och studieplats för både män och kvinnor fortsätter.

– Egentligen är det tokigt att det finns en speciell dag, vi måste uppmärksamma jämställdhet varje dag. Samtidigt är Internationella Kvinnodagen ett bra tillfälle att alldeles särskilt reflektera över hur vi ska bygga ett mer jämställt samhälle, säger Stefan Bengtsson.

/Sofia Andersson

 

*Terrafem är en ideell feministisk organisation som arbetar för kvinnors och flickors rätt att leva utan mäns våld och dominans. De anser att mäns våld är den yttersta konsekvensen av könsmaktsordningen, som systematiskt underordnar gruppen kvinnor till förmån för gruppen män.

User Research – Hur lär du känna hela världen?

blogg3

PULS. Stressig Manhattan-morgon i maj 2016.

KRÖNIKA: En grön glob. Den möter mig i receptionen. Det är Spotify-loggan – en del av min vardag. Den har en plats i smartphonen och datorn, i jobbet och privat. På festen, resan och på den ljumna promenaden tidigare under morgonen. Den är det sista jag ser innan jag somnar, det första jag ser när jag vaknar. Ja, jag ska inte förneka att vi har en speciell relation.

Så, hur utformar man en produkt som väcker dessa känslor hos användaren? Genom ordentlig User research, säger Spotifys Sara Belt. Tre guldtips är: ställ öppna frågor, låt intervjuoffret visa istället för att beskriva samt repetera vad den säger för att undvika missförstånd.

Det är första dagen på UX-konferensen 99U. Under tre dagar möts hungriga deltagare för att mingla, nätverka och ta del av föreläsningar och workshops.

blogg2

BETEENDEN. UX-workshop på Spotifys kontor i New York under konferensen 99U.

Vi är omgivna av musik. I det öppna kontorslandskapet täcker stora canvastavlor väggarna. John Coltrane, Elvis Presley, The Beatles. Ett trettiotal människor sitter utplacerade. Någon är djupt försjunken framför datorn, en annan videosamtalar på Skype.

På Spotify jobbar alla, i grund och botten, för ett enda syfte: att göra världsmusiken lättillgänglig. De vägleder oss till nya låtar och artister som berör, nya konserter att förlora oss på och de kämpar för att forma funktionerna efter varje användare.

Spotifys användare är vi. I alla åldrar, som bor på alla platser och jobbar på alla arbetsplatser. Att komma åt oss är en utmaning, men ett behov har vi alla gemensamt: att känna oss sedda.

Gillar du det här? Då gillar du säkert det här också!

Det kan slå fel. En bekant jämförde ”Veckans tips”-funktionen med en taskig kompis i en klädaffär. Denne håller upp plagg efter plagg, det ena märkligare än det andra, och säger ”det här borde du gilla med tanke på vad du har på dig!”.

Trots de smärre identitetskriserna denna funktion kan leda till, finns också de gånger den träffar mitt i prick. Användaren känner sig omhändertagen. Det är ”bara” en digital tjänst men den inger känslan av att någon plockat ut detta just för mig. Relationen går från formell till informell. Även om kompisen är taskig, så är den i alla fall värd att kallas för kompis. Och det är väl om något ett bevis på att produktägaren har lyckats.

/Sofia Andersson

blogg4

ANDNINGSPAUS. Bushwick Inlet Park med utsikt mot Manhattan.

En webbplats för alla

Det är en ovanligt solig dag i ett annars vårkallt Stockholm när jag passerar Slussen. Av någon anledning så nynnar jag alltid på Olle Ljungströms ”Sthlm, Sthlm” ungefär vid samma plats i en av alla labyrinter som utgör Slussen som vi alla känner den. Den har ju ändå varit där sedan 1935. Jag har ju själv sprungit maran, precis som Olle sjunger. Och jag passerade ju mycket riktigt Slussen på min väg till Stockholms stadion. Slussen var ju en gång i tiden Sveriges modernaste trafikplats, men idag i ropet för den stundande ombyggnaden av en fallen skönhet som inte längre går att rädda.

Många är Slussenkramarna som vill att den ska vara kvar trots att mycket har förändrats. Jag har fullt sjå att hitta hållplatsen för bussen som ska ta mig till Elite Hotel Marina Tower beläget vid området Saltsjöqvarn. Här ska jag delta i Tillgänglighetsdagarna 2016 som anordnas av Funka, ett företag som arbetar med tillgänglighet vad gäller innehåll, design och teknik i digitala gränssnitt. Webb, IT och dokument i alla tänkbara format, appar och automater men även skyltar och annan information.

Charlotte Elise Thuesen, jurist vid det norska Kommunal- och moderniseringsdepartementet, berättar om att den norska regeringen har höga ambitioner att förnya och förenkla och förbättra för människor. Näringslivet ska få en enklare vardag. Regeringen vill nämligen ha en grundlag för delaktighet för alla. Målsättningen är att ha så bra digitala lösningar så att alla kan använda dem och välja bort manuella kanaler. Tjänsterna ska alltså vara universell design, så att inga anpassningar behöver göras.

1 januari 2021 ska alla nätlösningar ha en universell design i Norge.

Leena Haque tackar Funkas team med en bild på sina mjukisdinosaurier som hjälper henne att koppla av in för presentationer.

Leena Haque tackar Funkas team med en bild på sina mjukisdinosaurier som hjälper henne att koppla av in för presentationer. Foto: Leena Haque @The_Lil_Hulk

Om Charlotte var en ögonöppnare med tillgänglighet ur ett myndighetsperspektiv så var konferensens hemliga gäst, Leena Haque, det ur ett emotionellt perspektiv. Leena började sin föreläsning med att plocka fram sina mjukisdinosaurier som fungerar som ska få henne lugn när hon pratar om neurodiversitet. Neurodiversitet är ett samlingsbegrepp för personer som angriper information på ett annat sätt. Begreppet inkluderar bland annat Asperger, ADHD, Dyslexi, Autism för att nämna några. Hon berättade att åtminstone en av 25 hör till den här gruppen. Resan hon hade gjort från utdömd under skoltiden till anställd på BBC var en av de mer magiska jag har hört i mitt yrkesverksamma liv. Hon hade också med sig sin chef som hela tiden förstod det unika i Leena. Det gällde bara att se till bemöta henne på ett annat sätt.

Tillgänglighetsgurun Denis Boudreau, som själv anordnar en stor tillgänglighetskonferens i Montreal hade döpt sin presentation till ”One size does not fit all: exploring the boundaries of design & inclusive UX”. Han är också medlem i flera av W3Cs arbetsgrupper och har varit engagerad i social inkludering på webben i mer än 15 år. Denis berättar att ca 35% av webbanvändarna inte kan tillgodose sig information om den är presenterad med parallax scrollteknik. Han fort sätter skämtsamt med att säga:

”100% – Estimated number of people around the world who hate sites that use endless scrolling, then provide info in the footer.”

Denis hade delat in sin presentation i olika segment där han tog upp Ghost buttons, Endless scrolling, parallax scrolling, typografi och cinemagrafer (rörliga animerade sekvenser) som särskilt kritiska aspekter för personer med funktionsnedsättning. Med andra ord mycket av vad som är trendigt i modern webbdesign.

“I don’t get it. Why would anyone design buttons that are difficult to notice, hard to read, and ultimately, unusable? I mean, don’t they want us to find them?” – Emma Jones, low vision web user

Denis Budreau talar om en designers skyldigheter på Funkas tillgänglighetsdagar 2016.

Denis Boudreau talar om en designers skyldigheter på Funkas tillgänglighetsdagar 2016.

På väg till tåget så översköljs av tankarna på Slussen igen och tänker att den trots allt summerar mycket av vad Denis pratade om. Det är lätt att bli hemmablind och att omvärlden faktiskt förändras. Man kan inte bara vara nöjd med en lösning trots att förutsättningarna runt omkring har förändrats sedan länge. En lösning som en gång var den perfekta lösningen kanske inte längre är det. Det fanns personer med dolda funktionsnedsättningar 1935 och det finns personer med dolda funktionsnedsättningar 2016. På något sätt blir Slussen en modern symbol för att vi inte kan utgå från oss själva när vi utvecklar lösningar. Jag hoppas att den nya Slussen utformas för alla som Charlotte berättade att de var på god väg mot i Norge.

Den 4/6 är det årets upplaga av Stockholm marathon. Även i år springer löparna förbi Slussen, men jag springer inte i år. Omständigheterna har förändrats.

”When UX fails to consider ALL users, shouldn’t it be known as ”SOME UX” or… SUX?” – Billy Gregory, Web Accessibility Consultant, The paciello group

Läs mer om Funkas tillgänglighetsdagar 2016

/Mikael Weiss

 

 

Biblioteket uppmärksammat

Universitetsläraren har publicerat en artikel om bibliotekets utveckling av research.chalmers.se med titeln ”Chalmers databas gör forskningen mer tillgänglig”

Artikeln beskriver arbetet med att koppla samman information om aktuell forskning och forskningsresultat.

Vi är även glada att Kungliga Biblioteket producerat en film om Chalmers bibliotek.

Filmen är en av tre där man vill lyfta fram goda exempel i regeringsuppdraget att ta fram en nationell strategi för biblioteksområdet.

Filmen premiärvisades häromdagen på Biblioteksdagarna i Västerås.

Några ord om att gå vilse på UKSG:s årliga konferens

För ett par veckor sedan hade jag nöjet att tillsammans med två kollegor få delta vid UKSG:s årliga konferens och mässa i Bournemouth. Som förstagångsbesökare både på konferensen och i Bournemouth bjöds jag på tre dagar till brädden fyllda av nya intryck, erfarenheter, insikter och irrfärder.

Många intressanta och aktuella ämnen avhandlades på konferensen. Representanter från olika bibliotek delade med sig av erfarenheter kring bland annat digitala kursbokssamlingar, hur man hanterar förvärv utan ämnesbibliotekarier, bevarande av forskningsdata, studentengagemang och -inflytande, UX-metoder och gamification. Förlagsrepresentanter å sin sida presenterade projekt och idéer som rörde bland annat utformningen av bibliotekssystem, metadata för digitala ämnesbibliotek, och produktutveckling genom snabba ”flash builds.” Den som själv vill botanisera bland dessa föredrag och diskussioner hittar videoinspelningar från några av dem här, samt slides från merparten av de presentationer som inte filmades här.

Själv skulle jag vilja stanna upp ett ögonblick vid ett motiv som återkom flera gånger under konferensens gång: kartan, eller, för att låna David Parkes’ ord, ”weird mappy stuff.” Som förvirrad förstagångsbesökare med väskan full av kartor över Bournemouth och konferenscentret kunde jag minst sagt relatera till detta motiv.

Kartor av olika slag är förstås ständigt närvarande på bibliotek. I biblioteket som arkitektonisk struktur: kartor som beskriver hylluppställningar, kunskapsresursernas fördelning över bibliotekets rum. I biblioteket som kunskapsorganisatorisk funktion: kartor som visualiserar relationerna mellan olika informationsenheter, dokument, data, begrepp. I de föredrag jag vill fokusera på här, Donna Lanclos’ och David Parkes’, framträdde emellertid kartan som ett verktyg inte för att återge kända stigar utan för att synliggöra själva oförutsägbarheten i tillvaron.

Etnografen Lanclos berättade i sitt föredrag att hon när hon intervjuar biblioteksanvändare brukar låta sina informanter rita egna kartor över sina studiemiljöer. Sådana kartor kan sträcka sig från hembiblioteket till den lokala pizzerian till ett helt annat bibliotek, och synliggör det röriga och oförutsägbara – vad Lanclos kallar ”messy practices” – i hur informanterna faktiskt använder bibliotekets tjänster. Just denna okontrollerbara röra, menar Lanclos, är något bibliotek måste lära sig att se och arbeta i samklang med.

bournemap3

Så här kan det se ut när någon ur minnet ritar en karta över platser hon besökt.

Även Parkes’ föredrag fokuserade på användarnas upplevelse av biblioteket. Med utgångspunkt i psykogeografi, studiet av den geografiska omgivningens inverkan på det mänskliga sinnet, resonerade Parkes kring hur biblioteket kan förhålla sig till den osäkerhet som nya studenter ofta känner i mötet med det starkt symbolladdade universitetsbiblioteket. Hur hjälper man studenterna att väva in sina egna historier i universitetets och att bygga en känsla av hemmahörande, av belongingness? Inspirerad av Guy Debords idéer om utforskande irrfärder, menar Parkes att ett effektivt sätt att hantera osäkerhet är att vända den till upptäckarlust och nyfikenhet. Låt den ovane biblioteksbesökaren bli en detektiv snarare än någon som måste ledas rätt!

Vid första anblick kanske Parkes’ vision om belongingness-skapande nyfikenhet kan te sig något utopisk. Den erbjuder inget allmängiltigt facit för det bibliotek som vill skapa förutsättningar för att användare, och för all del även medarbetare, faktiskt ska kunna möta det nya, osäkra och föränderliga med upptäckarlust snarare än med lamslående förvirring. Är inte det okända och oförutsägbara alltid skrämmande i sig?

Här påminns jag emellertid om något som Alex Humphreys sade under sin presentation av Jstor:s arbete med korta billiga utvecklingsprojekt under paraplyet Jstor Labs. Att uttala och utföra nya obeprövade idéer är mycket riktigt skrämmande och riskfyllt – så hur hanterar man detta i en verksamhet där nya idéer utgör själva grunden? Humphreys påpekade skämtsamt att ”the lab label helps”, men menade även att det mest av allt handlar om att skapa en plats där de inblandade känner att det är tryggt att misslyckas.

Kanske är det just där den verkliga utmaningen ligger. Alla biblioteksanvändare kommer vara förstagångsbesökare någon gång, och användarnas beteenden kommer alltid vara oförutsägbara. Frågan blir då hur vi gör biblioteket till en plats där det är så tryggt att gå vilse, så tryggt att misslyckas, att osäkerheten omvänds i nyfikenhet och irrfärden i en upptäcktsfärd.

/Lisa Sjögren

No more posts.