Kuggen fyller sex månader

Vi har nu passerat halvårsstrecket, det är halvtid i projektåret och vi tar tillfället i akt att blicka tillbaka och begrunda.

Terminen är officiellt slut och studenterna försvinner iväg en efter en. Kuggen avfolkas allt mer för var dag, fotstegen i trappan klingar ut, frågorna i referensdisken blir allt färre och våra studiemiljöer som så väl tjänat sitt syfte under de mest intensiva tentatider och uppsatsskrivande breder nu ut sig i sin tomhet.

Sommaridyll på Campus Lindholmen.

Mycket har hänt under dessa första månader, likt människans egen utvecklingskurva har även Kuggen och projektdeltagarna haft anledning att under denna period vidareutveckla sin autonomi och perceptionsförmåga. Rutiner och arbetssätt har skapats, bearbetats och satt sig, balanssinnet aktiverats. Vi har fått tid att bo in oss på vår nya plats, i detta nya koncept. Med hjälp av olika sinnesintryck, erfarenheter och feedback från våra användare kan vi nu bygga upp en minnesbank att återvända till när vi skapar nytt.

Som projektdeltagare har man under denna termin tillförskaffat sig en bättre förståelse, dels för vad man kan åstadkomma inom ramarna för projektet men även vad som händer runt omkring oss; olika processer inom Biblioteket och Chalmers verksamhet i stort. På Kuggen har vi arbetat aktivt för att förstå och tolka användarnas olika behov genom att vara lyhörda på plats, genomföra olika användarundersökningar och ta tillvara på den input som genereras från bibliotekets olika kommunikationskanaler. Fortsättningsvis, i den mån det är möjligt, försöka svara på dessa behov eller önskningar och genomföra de förbättringar och justeringar av verksamheten som krävs.

Det har varit ett både spännande och lite nervöst arbete att etablera bibliotekets programverksamhet ute på Lindholmen. Frågor kring vad som är angeläget, inspirerande eller vad som skapar störst värde för våra besökare har stötts och blötts i sammanhanget. Frågor som fortsättningsvis kommer behöva ställas när vi lägger höstens program och vidareutvecklar verksamheten.

Studentsamarbete på Kuggen. Foto: Chalmers, Anne-Lena Lundqvist.

I veckan samlas Kuggens projektgrupp för att tillsammans genomföra en utvärdering av våra första månader i drift. Alla lärdomar och idéer vi kan utvinna från detta retrospektiv bär vi med oss i vårt kommande arbete till hösten.

Men innan dess vankas sannolikt lite sommarledighet och avkoppling. Vi vill således ta tillfället i akt att tacka hjärtligt för alla studiebesök som anordnats till Kuggen hittills, allt visat intresse från kollegor landet över! Hur vi har fått många trevliga tillfällen att presentera vår verksamhet och dela tankar kring projektet.

Stort tack likaså till våra studenter och deras vilja och förmåga att på olika sätt ta del av Kuggen samt vara med och utveckla verksamheten, vi gör det här tillsammans!

Med detta sagt önskar vi glad sommar och välkommen åter i höst!

/Kuggengruppen

Kuggen stänger helt för sommaren från vecka 28 och öppnar åter vecka 33.

Play Is Powerful – Insights from South by Southwest

In 2014 USA Today described South by Southwest (SXSW) as one of the largest and most influential gatherings on the planet. 

The first event, 30 years ago, attracted about 700 attendees. Back then the main focus was music. The event has changed in many ways since 1987, but at its core, SXSW remains a tool for creative people to develop their careers by bringing together people from around the globe to meet, learn and share ideas.

Today the ”Interactive” part of the eleven day long event draws more than 30.000 people. The whole thing, music and film festival included, each year, brings over 300.000 people to Austin.

Austin is known to be a music and food town.

Austin is the exception from the stereotype Texan cowboy town. It is quirky, friendly and in to music and food. March means spring in Texas. Live music is coming from the most unexpected outdoor venues, and the vibe is great.

Though you can tell this year is different. The trauma of the recent election is very present. Almost every speaker talks about how they felt waking up the day after the election realising the outcome. The sense of despair. Interestingly enough everyone also seem to share the feeling of being fully awake. One keynote speaker questions how many times we have to relearn a lesson. Another talks about the chain Ignorance – Fear – Intolerance, and how love is the only way forward.

Pavement in East Austin.

Going through the schedule for SXSW can be an overwhelming experience. There are so many promising sessions, workshops and keynotes. Luckily they have their own app which makes it easier to browse and save events. For me, one session immediately stood out – ”They’re Going to Hate This & Think I’m Full of Shit”. I just needed to know what that was all about.

The man behind the title is Michael Nieling, designer and Creative Director at Ocupop – and, according to himself, gifted with an imposter complex. Every time he steps on stage or speak up in a meeting he is hearing a voice inside his head saying he is full of shit. But that voice, that anxiety, has also fuelled his creativity and his success.

Michael Nieling’s opening slide.

If you have the same shitty life coach, you should come, it’ll probably be great. Though I fucking doubt it.

His whole life has been about over preparing, over training, always trying to win a race, acing a test. It is not until recently he has found the key to become a little more content with himself and with life. He simply puts it ”I started being more me”. His point is that when he started being more vulnerable and dropped his facade, he could also start being fully present, collecting the courage to share his stories.

And he truly shares his stories. He is honest and warm and funny, and he resonates with everyone in the room when he encourages us to stop chasing impossible goals and live more reasonably and realistically. Although he is very clear with one thing – nothing comes from no.

His SXSW talk last year.

Another very inspirational talk came from Piera Gelardi, who leads an award-winning team of creatives at lifestyle digital media company Refinery29. She talks about ”courageous creativity” and how hard it can be to hold onto the passion, purpose and optimism you might have been given.

As she sees it everyone has to try and create the conditions for their creativity. The physical environment is one such condition. Among other things, for Gelardi that means surrounding herself with images. However, the key she says, is not to surround yourself with things you like, but with people you trust. Only in that environment can you feel fully alive and be the most you.

Once you find yourself in a trusting environment here is how you create the conditions för creativity according to Gelardi:

  • Know What Works For You
  • Laughter Unlocks Brilliance
  • Play Is Powerful
  • Embrace The Uncomfortable

Every team will eventually form a pattern for when they are successful. For Gelardi and her team that happened when they were clowning around. For an outsider it would have been easy to claim they were wasting time, but for the team this was a key moment, and one they have repeated ever since.

Allowing yourself to be ridiculous, tossing around crazy ideas, and laughing together is often what gets you to a higher level. It is a mistake to discount those moments and that behaviour as silly. It is when you are fully relaxed, you can be the most brilliant says Gelardi. She ends her session by saying ”courageous creativity is contagious. Go out and spread that shit!”.

The essence of what I learned at SXSW, an essence I will try to carry with me, is that creativeness and playfulness often lead to good things, no matter what others say – and that nothing ever comes from no.

/Malin Rydenhag

 

 

BLOGGSERIE OM KUGGEN LEARNING COMMONS: DEL 2 – BITARNA (OCH MÖBLERNA) FALLER PÅ PLATS

Det är något speciellt med att ha hantverkare arbetandes i en lokal. En tidigare återhållsam, något tyst miljö tas i besittning av stegar som spretar i alla möjliga riktningar. Det borras, bankas, slipas, stånkas och ställs. I Kuggen pågår en process, en förvandling frammanad av Chalmers biblioteks framtidstro och vilja att utvecklas.

Vi tittar ned mot det s.k. Hyllplanet. Där är redan årets julgran på plats.

Vi tittar ned mot det s.k. Hyllplanet. Där är redan årets julgran på plats.

Mitt i allt iordningställande har en radio flyttat in, en något exotisk fågel i just denna miljö. Den gör sig hörd från sin provisoriska golvplacering, som ett slags harmoniserade bakgrundsbrus till den aktivitet som pågår. En låt går mot sitt slut och nästa tar vid. En hantverkare i närheten nynnar med, synkroniserar sig något med takten. Som besökare, och framtida Kuggenpersonal, ger mig all denna rörelse en slags indikation eller förhoppning kring den aktivitet som komma skall. Alla tänkbara röster som skall få höras i dessa lokaler, diskussioner som ska hållas, frågor som skall ställas, och förhoppningsvis besvaras.

Kuggen är bland mycket ett projekt som lägger vikt vid sin lärandemiljö och sina studieplatser, vilka är sammansatta för att främja samarbeten och möten människor emellan. Vad som nu sakta men säkert monteras på plats, på hela tre våningsplan i huset, är en både tillåtande och förändringsbar miljö. Här skapas förutsättningar för flexibla studie- och arbetsplatser där vi i högre grad kan ge besökaren friheten att välja vad som passar bäst för egen del. Att verksamheten och själva miljön är tillgänglig och inbjudande är av stor relevans. Det ligger mycket tanke bakom möblemangets utformning i den bemärkelsen. Hur lokalerna är uppdelade med utgångspunkt i olika zoner med varierad form och funktion, ljussättning, anpassningar efter ljudnivå eller rent storleksmässigt.

En bemannad informationsdisk kommer möta besökaren på entréplan, självaste grundbulten. Här ska man få direkt service och vägledning av informationskompetenta bibliotekarier. Kuggens gradäng som ligger strax intill blir en mysig plats för att slå sig ner en stund och t.ex. läsa någon av våra många tidskrifter när där inte pågår någon aktivitet. I gradängen kommer man även kunna lyssna på inspirerande föredrag eller ta del av bibliotekariernas expertis när vi erbjuder handledning med utgångspunkt i den kunskapsbank biblioteket sitter på.

I Kuggen inryms fortsättningsvis flera bokningsbara grupprum, ett konferensrum, särskilda sökstationer och en lässtudio utrustad med programvara anpassad för studenter med särskilda behov. Vidare finns flera enskilda läsplatser och möbler med teknikstöd.

Nu är det trots allt inte många dagar kvar tills vi öppnar upp vår nya verksamhet för alla, den 1 december kl. 13 är det dags och förberedelserna fortgår. En låt går mot sitt slut, en ny kommer strax ta vid och vi kommer känna in oss i den nya takten. Det blir en spännande tid framöver, varmt välkommen att upptäcka Kuggen med oss!

/Kuggengruppen

Musik med känsla, del 3

Vilken låt väcker speciella minnen och känslor hos dig? Vi lät bibliotekspersonalen fördjupa sig i den tanken under en workshop i skrivande. 

Under workshopen i februari genomförde personalen flera skrivövningar. En övning bestod i att välja ut en låt eller melodi som väckte speciella minnen och skriva en berättelse kring den. Vi har tidigare lyft fram några av dessa texter här på bloggen. Idag presenterar vi ytterligare fem historier. God läsning.


 

Varje gång jag hör David Bowies Rock ’n’ Roll Suicide” tänker jag på den gången då jag ”sommarbodde” hos min kusin i Lund. Han är några år äldre och hade precis fått körkort. (Det kan vara så att han faktiskt redan då hade egen bil). Han hade emellertid förvarat en återutgåva av singeln i bilen och den hade blivit skev av värmen. Jag fick singeln för att han tyckte den var förstörd. Men den var inte skevare än att den gick att spela.

Jag hade inte hört mycket Bowie innan, men fick omedelbart känslan – det här är en perfekt komposition! Det är en slow tempo-låt – utan att alls upplevas som ”smetig-ballad-slow-tempo”. Den bygger upp instrument för instrument. Inte heller det unikt, men ändå överraskningar – det är inte förutsägbart eller tråkigt. Man vill höra hur det slutar! Harmonierna är de vanliga men överraskar ändå. Den är en vanlig låt – men ändå skitkonstig!

 

Varje gång jag hör Thomas Rusiaks I’m a Hiphopper tänker jag på den gången då jag var på Hultsfred för första gången. Killgänget i granntältet spelade den på repeat hela festivalen från sin bergsprängare. Då vi i mitt kompisgäng, på grund av ett för högt intag av rusdryck, sällan kom iväg till själva festivalområdet var det den låt vi hörde mest under hela festivalen. Att världsartister spelade runt knuten bekom oss inte, vi hade så kul på campingområdet.

Vi pratade visserligen aldrig med killgänget och vi tröttnade ganska snabbt på Rusiak men idag flera år senare blir jag 17 år igen så fort jag hör I’m a Hiphopper.

 

Varje gång jag hör I Still Haven’t Found What I’m Looking For tänker jag på den gången då jag var på U2-konsert på Ullevi -97. Det var under deras Pop Mart Tour. Det började lite blött när förbanden spelade men regnet slutade en stund innan U2 gick på scen. Åtminstone som jag minns det. Låten kom väl strax innan konserten officiellt skulle vara slut. Hela publiken sjöng med och stundvis lät Bono bli att sjunga och riktade bara micken mot publiken. Det var som om ingen ville att låten skulle ta slut och bara fortsatte sjunga. Jag hade ståpäls under låtens gång för att det var så underbart vackert. Det är på det här viset det borde vara varje gång det är allsång.

 

Varje gång jag hör Shoreline tänker jag på alla dessa gånger jag tvingats lyssna på denna tonårslyrik framåt småtimmarna på diverse fester. Låtens orimliga popularitet hos tidiga 80-talister, med numera bortglömda drömmar om att stå vid havet och skrika ut sin frustration över hur nedrigt de blivit behandlade, står endast i paritet med det lika orimliga vurmandet över diverse olyckliga och missanpassad författare av generationsromaner. I jämförelse ter sig dock Henrik Berggrens skrålande av pekoralpoesi som något mer patetisk då hatet han förmedlar sker gentemot staden som hyllar honom som en hjälte. Det missförstådda konstnärsgeniet som inte ens får uppleva hur det är att vara missförstådd.

 

Varje gång jag hör My Favorite Things av John Coltrane tänker jag på den gången jag var med min vän Paolo. Det var länge sedan. Han spelade flöjt då. Han kunde mycket om musik. Han kan fortfarande mycket om musik men han spelar inte längre. Vi var tillsammans hemma hos honom. Jag hade börjat lyssna på Coltrane, men kände inte till inte alla finesser som Paolo lyfte upp när han förklarade låten för mig. Det var allt. Tekniken, Coltranes stil, känslor och färger. Jag kommer aldrig att glömma Paolos tal.

Han sade också någonting som var nästan chockerande. Coltrane som var en så kallad saxofonist, hade också spelat flöjt under hela sitt (korta) liv, men aldrig framför en publik. Varför, undrade jag. Paolo sade att alla som hade lyssnat på honom när han spelade flöjt, tyckte att han var ännu bättre med detta instrument än med saxofon.

 

/Malin Rydenhag

Musik med känsla, del 2

Vilken låt väcker speciella minnen och känslor hos dig? Vi lät bibliotekspersonalen fördjupa sig i den tanken under en workshop i skrivande. 

Under workshopen i februari genomförde personalen flera skrivövningar. En övning bestod i att välja ut en låt eller melodi som väckte speciella minnen och att skriva en berättelse kring den. Vi har tidigare lyft fram fem av dessa texter på bloggen. I detta inlägg presenteras ytterligare fem. Håll tillgodo.

 

Varje gång jag hör ”I Can’t Get No Satisfaction” tänker jag på den gången min syster och vår bästa kompis var på Rolling Stones konsert på Ullevi 1982. Det var en strålande sommardag och vi var på plats redan på eftermiddagen. Vi stod inte nere på planen utan hade valt sittplats.

Stämningen var hög från början, haschdimmorna låg ganska täta. Killarna bredvid oss hade smugglat in sprit på ett fiffigt sätt. De hade skurit ett hål i botten på ett juicepaket och bytt ut en del av innehållet mot vodka. Stämningen blev ännu bättre när Stones kom in på scenen…

Jag tänker också på de otaliga lördagskvällar min kompis och jag hade förfest hemma hos henne. Då spelade vi alltid låten många gånger. Det var skivspelare som gällde och det fanns ingen repeat-funktion så vi fick mycket motion när vi skulle höra låten om och om igen.

 

Varje gång jag hör Master and Servant tänker jag på första gången jag fick erkänna att det fanns musik utanför min genre som väckte något i mig. Mitten på 80-talet var hela min musikaliska identitet hårdrock. Långt hår och hård musik (vilket i efterhand är skrattretande. Hur hårt är Mötley Crüe egentligen?) definierade min personlighet.

Vi hade fått kabel-tv och med det musikkanalerna MTV och Superchannel med programmet Music Box. Tv:n stod alltid på och trots det dåliga musikutbudet var formatet lockande. En eftermiddag var det dock några taktsteg som fick mig att stanna upp helt. Synth. Vad fan! Jag är ju hårdrockare. Inte synthare. Så här i efterhand inser jag att det förmodligen var en av mina tidigaste ”guilty pleasures”. Musik som jag inte kunde identifiera mig med men som gick rakt in, fångade mig, ryckte med mig och som jag inte kunde få nog av. Det tog mig många år att erkänna att bra musik är bra musik. Master and Servant var den första låt som vidgade mina sinnen. Sedan dess har jag bara fortsatt att låta musiken ta mig till nya platser och känslor.

 

Varje gång jag hör Dr. Hook med låten A Little Bit More tänker jag på min gymnasietid och alla fantastiska minnen jag har från den tiden. Hur problemfritt det var, friheten utan annat ansvar än att klara studierna. Hur jag och min bästa kompis Agneta vandrade runt på nätterna i ett folktomt Älmhult och bara pratade. Minns inte riktigt om vad men säkert något om killarna vi umgicks med. Hur vi sedan åkte med hennes storebror till Malmö Stadion och lyssnade på Dr. Hook live. Inser nu att låten är hopplöst sentimental men kan fortfarande nästan hela texten utantill. Blir också lite ledsen och undrar var alla de som gick i min klass och som jag umgicks så nära med finns i dag. Hur kunde vi tappa kontakten så fort, vi som umgicks både i skolan och på fritiden.

 

Varje gång jag hör Ce Matin Là med Barbara tänker jag på den gången, för kanske – vad kan det vara? – åtta år sedan, jag såg Christophe Honorés film Les Chansons d’Amour på Göteborgs filmfestival. Det var en mörk och kall kväll, som det brukar vara under festivalen. Filmen visades på ett annars folktomt Chalmers. Kanske gick jag i gymnasiet då.

Det är besynnerligt att just Ce Matin Là får mig att tänka på den här filmen, som trots allt är en musikal och innehåller åtskillig fantastisk specialskriven musik. Barbaras sång – enkel, lätt, öm – om att gå upp tidigt och plocka smultron till sin älskade dyker upp först i eftertexterna, och kanske finns den där för att erbjuda betraktaren en väg ut ur filmens värld, ut i den friska morgonluften.

 

Varje gång jag hör Talking Heads låt Houses in Motion kommer jag att tänka på min tågluff 1986. Låten pumpade utanför ett café i Ljubljana med en stor videoskärm på gatan, och det var en massa coola människor där. Det kändes minst sagt oväntat att uppleva detta i det som då hette Jugoslavien. Talking Heads hörde ju till den lite smalare musiken, inte det mest kända, men ändå hade de nått till ”öst”.

För att ta det från början. Det var en omtumlande tågluff. Öst och järnridån hade på några ställen lättats upp. Det gick att ansöka om visum för att komma in i Ungern så vi spenderade halva resan i Budapest. Åt billigt. Och festade på konstiga klubbar. Vi var ganska så utslitna när vi rullade vidare mot Jugoslavien. Kom fram till Ljubljana tidigt en morgon. Vi åkte buss från stationen in till stan. Det var där vi åkte förbi caféet med människorna som festat hela natten och som satt och diggade Talking Heads. Det kändes så oväntat. Vi tyckte det var så coolt.

 

/Malin Rydenhag

Hur man lär sig skissa

Lördag kväll och Melodifestival. Barnen äter popcorn och dansar i soffan. Den äldsta vill alltid att vi röstar. Ett framträdande är så dåligt att hon vill ge det en dödskalle. Först blir jag nöjd. Jag lärde mig ju precis att med några snabba linjer rita en dödskalle. Resultatet blir hemskt. Jag har redan glömt. 

Eva-Lotta Lamm står framme vid blädderblocket.

– Dra en lodrät linje säger hon. Börja med att dra linjen från vänster till höger. Prova sedan att dra en linje i motsatt riktning. Vad känns bäst?

Alla deltagare i workshopen gör som hon säger. Vi drar några snabba linjer mellan olika punkter och försöker pricka punkterna. Precis som man gjorde när man var liten och linjerna skulle forma ett flygplan, en häst eller Kalla Anka. Vi fortsätter att rita – cirklar, trianglar, kvadrater. Det är när vi börjar sätta ihop de olika formerna det blir riktigt intressant. Med några enkla knep ritar vi en mobil och en laptop. En cirkel, några kvadrater och en liten triangel formar den där dödskallen.

Eva-Lotta är UX-designer och illustratör. Hon har jobbat som designer för bland annat Google, Skype och Yahoo!. Hennes erfarenhet är att skisser är ett utmärkt verktyg i många olika jobbsammanhang. Att det enda som krävs är penna och papper, och helst engagemang. Hon har skissat med team och ledningsgrupper och i allehanda grupperingar, och hon anser inte att det spelar någon roll hur mycket eller lite man tecknat tidigare. Hon har vid upprepade tillfällen fått uppleva hur arbetet i ett utvecklingsprojekt lossnat när man använt sig av skissande som metod. Som svar på frågorna varför och när man ska skissa listar hon några olika punkter.

VARFÖR
– Det går snabbt
– Det är billigt
– Alla kan göra det
– Det är informellt

NÄR
– Ensam för att tänka och förstå
– I grupp för att kommunicera och förklara
– För att uppnå ett gemensamt synsätt

pennor

”I prefer drawing to talking. Drawing is faster and leaves less room for lies.” Le Corbusier.

Vid ett tillfälle nämner hon Le Corbusier och hans citat ”I prefer drawing to talking. Drawing is faster and leaves less room for lies”. Hon tycker att det är ett bra citat, men istället för lies vill hon använda misunderstandings. Hon tar ett exempel. Om man ber en grupp människor att tänka på en katt kan man vara säker på att det finns lika många tankar på katter i rummet som det finns människor. Någon kanske ser sin egen katt framför sig, någon ser Katten Gustaf, någon nyser bara av att tänka på katter. Hur viktigt är det inte då att skapa en gemensam bild av den uppgift, eller det projekt man arbetar med.

Jag kommer på mig själv med att förlora mig lite i de där tankarna. Hur olika våra utgångspunkter är. Och hur mycket lättare det blir då man försöker förstå varandras synsätt, och i bästa fall kan enas om ett. Att skisser faktiskt kan hjälpa oss att nå dit i vissa sammanhang.

katter5

Olika utgångspunkter gör att vår uppfattning om saker ofta skiljer sig åt.

I en paus frågar jag en av workshop-deltagarna, en erfaren UX-designer, vad han kan ha för nytta av detta. Jag tänker att han redan borde känna till det mesta om skisser, flöden och storyboards. Han säger att det är bra att bli påmind, och inte minst inspirerad. Att han ibland glömmer värdet i att använda enkla skisser och att skisser i många fall kan vara en värdig ersättare för mer avancerade prototyper. Jag tänker att det måste vara en bra workshop om den kan få både mig som nybörjare och någon med lång erfarenhet i branschen att lyfta blicken och se nya saker.

Jag har alltid varit dålig på att teckna. Stannade i utvecklingen någon gång i 12-årsåldern. Under workshopen förstår jag kanske för första gången att man inte behöver krångla till det. Att det till och med är ganska enkelt. Och det blir rätt snyggt. Eva-Lotta ger mig verktygen och faktiskt självförtroendet att våga testa. Nyckeln är bara, som med så mycket annat, repetition. Och bra pennor.

Awwwards är en årlig konferens om webbdesign. Den ägde rum i Amsterdam 27 – 29 januari 2016. Eva-Lotta Lamm ledde workhopen Sketching Interfaces i anslutning till konferensen. Tips på bra litteratur om du vill lära dig att skissa får du på Sketchnotesbook.

/Malin Rydenhag

 

Nystart för Kuggen

Kuggen skapades för att generera möten över gränser. Visionen var att fylla entré- och källarplan med utställningar, events och levande möten för såväl Chalmers, näringsliv som intresserad allmänhet. Rektor har nu beslutat att etablera en ny typ av lärmiljö i Kuggen, där målet är att skapa en plats för möten, service, informationsspridning och inspiration.

Chalmers bibliotek är en uppskattad och väl nyttjad verksamhet av studenter, forskare och allmänhet. De tre fysiska biblioteken är en del av det allmänna biblioteksväsendet med uppemot en halv miljon besökare årligen.

I biblioteket finner besökaren informationsresurser, studiero, inspiration, teknisk infrastruktur och hjälpmedel. Biblioteket är med sina många funktioner en mångfacetterad mötesplats.

Nu har ett modernt koncept för biblioteksliknande verksamhet i Kuggen tagits fram. Utgångspunkten har varit att skapa en ny profil som samtidigt tar tillvara på Kuggens möjligheter. I dialog med användare och Chalmers ledning arbetades ett förslag fram som rektor fattade beslut om i december månad.

kuggen i sol

Kuggen på Lindholmen uppfördes 2011.

Förebild för lärmiljön i Kuggen är de moderna Learning Commons som vuxit fram vid framstående lärosäten i USA och Asien. Detta är några av de funktioner som biblioteket kommer att etablera i Kuggen.

– Informations- och servicepunkt: En tydlig plats dit man kan gå för att få hjälp. Men även en vägvisande funktion för såväl Kuggen som campus Lindholmen och Chalmers. Servicepunkten kommer att fungera som reception för Kuggen.

– Informationsresurser: I miljön får alla besökare tillgång till de över 400 miljoner elektroniska informationsresurser som Chalmers forskning och utbildning har tillgång till. I Kuggen kommer även bibliotekets fysiska samlingar bli tillgängliga via beställning.

– Studiemiljö: Särskilt fokus på enskilda läsplatser och grupparbetsplatser i en flexibel och varierad miljö med ett modernt och attraktivt IKT-stöd.

– Programverksamhet: En yta för programverksamhet där man erbjuder publika föreläsningar med aktuella teman samt populärvetenskapliga föreläsningar i samband med exempelvis disputationer.

– Utställningar: Kuggen är en mötesplats och det finns intresse hos både interna och externa aktörer att visa upp sig eller arrangera möten.

– Lässtudio med utrustning för studenter i behov av läs- och skrivstöd.

– Tillgänglighet till studiemiljön dygnet runt för de som har access till huset.

SimonNilsson5

Arbete i byggprojektgruppen.

Biblioteket arbetar tillsammans med Chalmers lokalstrateg, fastighetsägare, arkitekter och studentkåren i en byggprojektgrupp med målsättning att ha invigning under början av höstterminen. De ytor som omfattas är bottenplan, entréplan, halva plan 1 samt förbindelsen mellan Science Park och Kuggen.

Lindholmenbiblioteket kommer fortsätta vara tillgängligt som studiemiljö tills dess att Chalmers beslutar om annan användning av ytorna.

Att etablera en lärmiljö i Kuggen är ett extraordinärt projekt som syftar till att stärka Chalmers attraktionskraft och visa upp lärosätets utveckling, samtidigt som det blir en tydlig resurs för anställda och studenter. Vi kommer fortlöpande informera om projektet under resten av vårterminen via Chalmers Insidan och här på bloggen.

 

Om du har frågor är du välkommen att kontakta bibliotekschef Daniel Forsman, 031-772 37 51, daniel.forsman@chalmers.se eller avdelningschef Marie Wenander, 031-772 37 49, marie.wenander@chalmers.se. Kontaktperson på Chalmersfastigheter är Max Ramström, 031-772 62 15.

No more posts.