Reflektioner från ChALS 2017

Vi har alla varit där. Vi besökte en konferens (eller gick en kurs, eller deltog i en workshop) som fyllde oss med inspiration. Och vi gick därifrån, fast beslutna att hädanefter arbeta på ett helt nytt sätt.

Sedan insåg vi att under tiden som vi varit på konferens hade mailen strömmat in, några mindre akutsituationer uppstått på jobbet och deadline för rapporten vi lovat att skriva var visst imorgon. Och nästa gång vi får chansen att tänka på insikterna från konferensen så har det gått tre veckor och vi minns inte riktigt vad som sades men så snart vi får tid ska vi definitivt gå igenom de utskickade presentationerna och anteckningarna vi gjorde under dagen…

Förväntansfull publik.

Vardagen har en förmåga att skjuta förändring på framtiden. Därför tänkte jag ta en stund för att se tillbaka på ChALS 2017, en konferens som faktiskt handlade om att skapa förändring i verksamheten, trots att de dagliga arbetsuppgifterna fortsätter att strömma in.

Den 27 september samlades 120 personer i Chalmersska huset i Göteborg för att tillsammans fundera över årets tema ”Creativity – at work!” Hur skapar man en organisation där man tar tillvara på medarbetarnas initiativ och där idéer omsätts i praktiken? 18 engagerade talare delade med sig av sina erfarenheter och åhörarna ställde frågor, diskuterade och testade graphic recording.

Den största insikten som jag bär med mig från dagen är vilket mod som krävs för att åstadkomma förändring. Hela konferensen dokumenterades av Terese Ellnestam, som på långa dukar tecknade och illustrerade innehållet. Åhörarna fick själva möjlighet att rita istället för att bara berätta med ord, vilket var mycket uppskattat. Men jag tänker också att det krävs mod att vara den som på nästa avdelningsmöte delar ut papper och pennor och säger ”nu vill jag att alla ska rita hur de tror att användarna kommer att påverkas av våra nya rutiner”. Mod var också någonting som Adam Lawrence från WorkPlayExperience talade om, exempelvis när han berättade om tjänstemannen som byggde upp en disk av pappkartonger i sitt kvarter i Los Angeles och uppmuntrade boende att komma och berätta vilken service de skulle vilja ha av sitt stadsdelskontor.

Terese Ellnestam om vad som hindrar kreativitet.

För ett genomgående tema för dagen var att det sällan råder brist på bra idéer, däremot krävs en organisation som tillåter att man på ett enkelt och billigt sätt skapar prototyper för att testa om idéerna håller. Man måste skapa en kultur på arbetsplatsen där medarbetarna får ha inställningen: ”Ja, det här kanske verkar barnsligt eller oseriöst, men vi gör det för att det är ett enkelt och billigt sätt att testa vilka av våra idéer som fungerar i praktiken”. För att hitta de lyckade idéerna krävs också att vi vågar misslyckas många gånger. Ett sätt att hantera misslyckanden är att helt enkelt se dem som forskningsresultat: ”Negativt utslag på det här experimentet, då går vi vidare och testar nästa tes.” Ett annat sätt är att minska konsekvensen av misslyckandet: hur irriterande det än är att inse att man har förlorat två dagars arbete och att prototypen i kartong som man byggde var värdelös, så är det ingenting mot känslan när man inser att 2 månaders arbete och hundratusentals investerade kronor har varit förgäves.

Adam Lawrence om sina ”Five Commandments of Practical Human-centric Innovation”.

För att lyckas med förändringsarbete krävs modiga medarbetare, men det krävs även en modig organisation med modiga chefer som vågar släppa kontrollen och låta medarbetarna testa sina idéer. Men som vi fick lära oss av Katarina Stetler, från Kairo’s Future, så kommer förändringshastigheten i samhället fullkomligt explodera de närmaste åren, vilket ställer krav på oss att ständigt tänka på nya sätt och utveckla vår verksamhet. Därför är jag tacksam över att vara en del av biblioteksvärlden, där många kunniga människor så generöst delar med sig av sina erfarenheter. Vi på Chalmers bibliotek vill gärna fortsätta diskussionen som påbörjades under ChALS 2017. Så alla ni som har tankar om förändringsarbete, hör gärna av er till oss så fortsätter vi bolla idéer, dela erfarenheter och stötta varandra!

”Graphic recording” av Terese Ellnestam. Klicka för större bild.

/Jenny Kihlberg

Biblioteket på Lindholmen Open Day

Jag har arbetat på Lindholmen i många år, det är ett väldigt spännande område där akademi och näringsliv möts men även gymnasieelever och promenadsugna Göteborgare som vill njuta av det fina stråket längs vattnet.

Just idag den 13/9 har det varit extra mycket rörelse på området då Lindholmen Open Day gick av stapeln för andra året i rad. Dagen som är initierad av Lindholmen Science Park inleddes med frukostseminarier runtom på området, vi på Chalmers Lärandetorg bjöd in till ett seminarium där Nooshin Mortazavi och Raul Pardo berättade om sin forskning.

På förmiddagen fanns det sedan möjlighet för de olika verksamheterna på området att ställa ut i Lindholmen Science Park och givetvis ville vi vara med där. Vid vår monter kunde man få veta mer om Chalmers Moocs, våra kommande events i Kuggen samt få information om research.chalmers.se, noden för Chalmers forskningsinformation. Det blev många spännande möten!

Själv var jag runt och minglade med flera olika verksamheter och det är verkligen inspirerande att få arbeta på en plats som Lindholmen!

Utöver den frikostiga godisskålen fick besökarna i vår monter också en inbjudan till att delta i vår tipspromenad i Kuggen. I denna vecka utses vinnarna. 

Text: Emma Frisk
Foto: Malin Rydenhag

Chalmers Writing Guide

Just in time for the new term, we have made some improvements to the Chalmers writing guide to help with your upcoming assignments.

Looking for some examples of how to write an introduction or discussion section in a report or thesis? Check out those sections under “thesis and report writing”. Wondering about whether you can use “we” in your text? Check out “FAQs”.  And don’t forget you can use the same link to book a time at the Chalmers Writing Centre for a tutoring session if you need some extra assistance with writing or any other written or oral assignment. The tutors are happy to help!

Our goal is that the Chalmers writing guide should meet your writing needs in your courses. If you have any suggestions for sections, get in touch at writingguide@chalmers.se.

And if you’re interested in a language and communication course, check out FSP046 English for Engineers. There are still some spaces on the course for the autumn.

/Becky Bergman

Kuggen fyller sex månader

Vi har nu passerat halvårsstrecket, det är halvtid i projektåret och vi tar tillfället i akt att blicka tillbaka och begrunda.

Terminen är officiellt slut och studenterna försvinner iväg en efter en. Kuggen avfolkas allt mer för var dag, fotstegen i trappan klingar ut, frågorna i referensdisken blir allt färre och våra studiemiljöer som så väl tjänat sitt syfte under de mest intensiva tentatider och uppsatsskrivande breder nu ut sig i sin tomhet.

Sommaridyll på Campus Lindholmen.

Mycket har hänt under dessa första månader, likt människans egen utvecklingskurva har även Kuggen och projektdeltagarna haft anledning att under denna period vidareutveckla sin autonomi och perceptionsförmåga. Rutiner och arbetssätt har skapats, bearbetats och satt sig, balanssinnet aktiverats. Vi har fått tid att bo in oss på vår nya plats, i detta nya koncept. Med hjälp av olika sinnesintryck, erfarenheter och feedback från våra användare kan vi nu bygga upp en minnesbank att återvända till när vi skapar nytt.

Som projektdeltagare har man under denna termin tillförskaffat sig en bättre förståelse, dels för vad man kan åstadkomma inom ramarna för projektet men även vad som händer runt omkring oss; olika processer inom Biblioteket och Chalmers verksamhet i stort. På Kuggen har vi arbetat aktivt för att förstå och tolka användarnas olika behov genom att vara lyhörda på plats, genomföra olika användarundersökningar och ta tillvara på den input som genereras från bibliotekets olika kommunikationskanaler. Fortsättningsvis, i den mån det är möjligt, försöka svara på dessa behov eller önskningar och genomföra de förbättringar och justeringar av verksamheten som krävs.

Det har varit ett både spännande och lite nervöst arbete att etablera bibliotekets programverksamhet ute på Lindholmen. Frågor kring vad som är angeläget, inspirerande eller vad som skapar störst värde för våra besökare har stötts och blötts i sammanhanget. Frågor som fortsättningsvis kommer behöva ställas när vi lägger höstens program och vidareutvecklar verksamheten.

Studentsamarbete på Kuggen. Foto: Chalmers, Anne-Lena Lundqvist.

I veckan samlas Kuggens projektgrupp för att tillsammans genomföra en utvärdering av våra första månader i drift. Alla lärdomar och idéer vi kan utvinna från detta retrospektiv bär vi med oss i vårt kommande arbete till hösten.

Men innan dess vankas sannolikt lite sommarledighet och avkoppling. Vi vill således ta tillfället i akt att tacka hjärtligt för alla studiebesök som anordnats till Kuggen hittills, allt visat intresse från kollegor landet över! Hur vi har fått många trevliga tillfällen att presentera vår verksamhet och dela tankar kring projektet.

Stort tack likaså till våra studenter och deras vilja och förmåga att på olika sätt ta del av Kuggen samt vara med och utveckla verksamheten, vi gör det här tillsammans!

Med detta sagt önskar vi glad sommar och välkommen åter i höst!

/Kuggengruppen

Kuggen stänger helt för sommaren från vecka 28 och öppnar åter vecka 33.

Play Is Powerful – Insights from South by Southwest

In 2014 USA Today described South by Southwest (SXSW) as one of the largest and most influential gatherings on the planet. 

The first event, 30 years ago, attracted about 700 attendees. Back then the main focus was music. The event has changed in many ways since 1987, but at its core, SXSW remains a tool for creative people to develop their careers by bringing together people from around the globe to meet, learn and share ideas.

Today the ”Interactive” part of the eleven day long event draws more than 30.000 people. The whole thing, music and film festival included, each year, brings over 300.000 people to Austin.

Austin is known to be a music and food town.

Austin is the exception from the stereotype Texan cowboy town. It is quirky, friendly and in to music and food. March means spring in Texas. Live music is coming from the most unexpected outdoor venues, and the vibe is great.

Though you can tell this year is different. The trauma of the recent election is very present. Almost every speaker talks about how they felt waking up the day after the election realising the outcome. The sense of despair. Interestingly enough everyone also seem to share the feeling of being fully awake. One keynote speaker questions how many times we have to relearn a lesson. Another talks about the chain Ignorance – Fear – Intolerance, and how love is the only way forward.

Pavement in East Austin.

Going through the schedule for SXSW can be an overwhelming experience. There are so many promising sessions, workshops and keynotes. Luckily they have their own app which makes it easier to browse and save events. For me, one session immediately stood out – ”They’re Going to Hate This & Think I’m Full of Shit”. I just needed to know what that was all about.

The man behind the title is Michael Nieling, designer and Creative Director at Ocupop – and, according to himself, gifted with an imposter complex. Every time he steps on stage or speak up in a meeting he is hearing a voice inside his head saying he is full of shit. But that voice, that anxiety, has also fuelled his creativity and his success.

Michael Nieling’s opening slide.

If you have the same shitty life coach, you should come, it’ll probably be great. Though I fucking doubt it.

His whole life has been about over preparing, over training, always trying to win a race, acing a test. It is not until recently he has found the key to become a little more content with himself and with life. He simply puts it ”I started being more me”. His point is that when he started being more vulnerable and dropped his facade, he could also start being fully present, collecting the courage to share his stories.

And he truly shares his stories. He is honest and warm and funny, and he resonates with everyone in the room when he encourages us to stop chasing impossible goals and live more reasonably and realistically. Although he is very clear with one thing – nothing comes from no.

His SXSW talk last year.

Another very inspirational talk came from Piera Gelardi, who leads an award-winning team of creatives at lifestyle digital media company Refinery29. She talks about ”courageous creativity” and how hard it can be to hold onto the passion, purpose and optimism you might have been given.

As she sees it everyone has to try and create the conditions for their creativity. The physical environment is one such condition. Among other things, for Gelardi that means surrounding herself with images. However, the key she says, is not to surround yourself with things you like, but with people you trust. Only in that environment can you feel fully alive and be the most you.

Once you find yourself in a trusting environment here is how you create the conditions för creativity according to Gelardi:

  • Know What Works For You
  • Laughter Unlocks Brilliance
  • Play Is Powerful
  • Embrace The Uncomfortable

Every team will eventually form a pattern for when they are successful. For Gelardi and her team that happened when they were clowning around. For an outsider it would have been easy to claim they were wasting time, but for the team this was a key moment, and one they have repeated ever since.

Allowing yourself to be ridiculous, tossing around crazy ideas, and laughing together is often what gets you to a higher level. It is a mistake to discount those moments and that behaviour as silly. It is when you are fully relaxed, you can be the most brilliant says Gelardi. She ends her session by saying ”courageous creativity is contagious. Go out and spread that shit!”.

The essence of what I learned at SXSW, an essence I will try to carry with me, is that creativeness and playfulness often lead to good things, no matter what others say – and that nothing ever comes from no.

/Malin Rydenhag

 

 

BLOGGSERIE OM KUGGEN LEARNING COMMONS: DEL 2 – BITARNA (OCH MÖBLERNA) FALLER PÅ PLATS

Det är något speciellt med att ha hantverkare arbetandes i en lokal. En tidigare återhållsam, något tyst miljö tas i besittning av stegar som spretar i alla möjliga riktningar. Det borras, bankas, slipas, stånkas och ställs. I Kuggen pågår en process, en förvandling frammanad av Chalmers biblioteks framtidstro och vilja att utvecklas.

Vi tittar ned mot det s.k. Hyllplanet. Där är redan årets julgran på plats.

Vi tittar ned mot det s.k. Hyllplanet. Där är redan årets julgran på plats.

Mitt i allt iordningställande har en radio flyttat in, en något exotisk fågel i just denna miljö. Den gör sig hörd från sin provisoriska golvplacering, som ett slags harmoniserade bakgrundsbrus till den aktivitet som pågår. En låt går mot sitt slut och nästa tar vid. En hantverkare i närheten nynnar med, synkroniserar sig något med takten. Som besökare, och framtida Kuggenpersonal, ger mig all denna rörelse en slags indikation eller förhoppning kring den aktivitet som komma skall. Alla tänkbara röster som skall få höras i dessa lokaler, diskussioner som ska hållas, frågor som skall ställas, och förhoppningsvis besvaras.

Kuggen är bland mycket ett projekt som lägger vikt vid sin lärandemiljö och sina studieplatser, vilka är sammansatta för att främja samarbeten och möten människor emellan. Vad som nu sakta men säkert monteras på plats, på hela tre våningsplan i huset, är en både tillåtande och förändringsbar miljö. Här skapas förutsättningar för flexibla studie- och arbetsplatser där vi i högre grad kan ge besökaren friheten att välja vad som passar bäst för egen del. Att verksamheten och själva miljön är tillgänglig och inbjudande är av stor relevans. Det ligger mycket tanke bakom möblemangets utformning i den bemärkelsen. Hur lokalerna är uppdelade med utgångspunkt i olika zoner med varierad form och funktion, ljussättning, anpassningar efter ljudnivå eller rent storleksmässigt.

En bemannad informationsdisk kommer möta besökaren på entréplan, självaste grundbulten. Här ska man få direkt service och vägledning av informationskompetenta bibliotekarier. Kuggens gradäng som ligger strax intill blir en mysig plats för att slå sig ner en stund och t.ex. läsa någon av våra många tidskrifter när där inte pågår någon aktivitet. I gradängen kommer man även kunna lyssna på inspirerande föredrag eller ta del av bibliotekariernas expertis när vi erbjuder handledning med utgångspunkt i den kunskapsbank biblioteket sitter på.

I Kuggen inryms fortsättningsvis flera bokningsbara grupprum, ett konferensrum, särskilda sökstationer och en lässtudio utrustad med programvara anpassad för studenter med särskilda behov. Vidare finns flera enskilda läsplatser och möbler med teknikstöd.

Nu är det trots allt inte många dagar kvar tills vi öppnar upp vår nya verksamhet för alla, den 1 december kl. 13 är det dags och förberedelserna fortgår. En låt går mot sitt slut, en ny kommer strax ta vid och vi kommer känna in oss i den nya takten. Det blir en spännande tid framöver, varmt välkommen att upptäcka Kuggen med oss!

/Kuggengruppen

Musik med känsla, del 3

Vilken låt väcker speciella minnen och känslor hos dig? Vi lät bibliotekspersonalen fördjupa sig i den tanken under en workshop i skrivande. 

Under workshopen i februari genomförde personalen flera skrivövningar. En övning bestod i att välja ut en låt eller melodi som väckte speciella minnen och skriva en berättelse kring den. Vi har tidigare lyft fram några av dessa texter här på bloggen. Idag presenterar vi ytterligare fem historier. God läsning.


 

Varje gång jag hör David Bowies Rock ’n’ Roll Suicide” tänker jag på den gången då jag ”sommarbodde” hos min kusin i Lund. Han är några år äldre och hade precis fått körkort. (Det kan vara så att han faktiskt redan då hade egen bil). Han hade emellertid förvarat en återutgåva av singeln i bilen och den hade blivit skev av värmen. Jag fick singeln för att han tyckte den var förstörd. Men den var inte skevare än att den gick att spela.

Jag hade inte hört mycket Bowie innan, men fick omedelbart känslan – det här är en perfekt komposition! Det är en slow tempo-låt – utan att alls upplevas som ”smetig-ballad-slow-tempo”. Den bygger upp instrument för instrument. Inte heller det unikt, men ändå överraskningar – det är inte förutsägbart eller tråkigt. Man vill höra hur det slutar! Harmonierna är de vanliga men överraskar ändå. Den är en vanlig låt – men ändå skitkonstig!

 

Varje gång jag hör Thomas Rusiaks I’m a Hiphopper tänker jag på den gången då jag var på Hultsfred för första gången. Killgänget i granntältet spelade den på repeat hela festivalen från sin bergsprängare. Då vi i mitt kompisgäng, på grund av ett för högt intag av rusdryck, sällan kom iväg till själva festivalområdet var det den låt vi hörde mest under hela festivalen. Att världsartister spelade runt knuten bekom oss inte, vi hade så kul på campingområdet.

Vi pratade visserligen aldrig med killgänget och vi tröttnade ganska snabbt på Rusiak men idag flera år senare blir jag 17 år igen så fort jag hör I’m a Hiphopper.

 

Varje gång jag hör I Still Haven’t Found What I’m Looking For tänker jag på den gången då jag var på U2-konsert på Ullevi -97. Det var under deras Pop Mart Tour. Det började lite blött när förbanden spelade men regnet slutade en stund innan U2 gick på scen. Åtminstone som jag minns det. Låten kom väl strax innan konserten officiellt skulle vara slut. Hela publiken sjöng med och stundvis lät Bono bli att sjunga och riktade bara micken mot publiken. Det var som om ingen ville att låten skulle ta slut och bara fortsatte sjunga. Jag hade ståpäls under låtens gång för att det var så underbart vackert. Det är på det här viset det borde vara varje gång det är allsång.

 

Varje gång jag hör Shoreline tänker jag på alla dessa gånger jag tvingats lyssna på denna tonårslyrik framåt småtimmarna på diverse fester. Låtens orimliga popularitet hos tidiga 80-talister, med numera bortglömda drömmar om att stå vid havet och skrika ut sin frustration över hur nedrigt de blivit behandlade, står endast i paritet med det lika orimliga vurmandet över diverse olyckliga och missanpassad författare av generationsromaner. I jämförelse ter sig dock Henrik Berggrens skrålande av pekoralpoesi som något mer patetisk då hatet han förmedlar sker gentemot staden som hyllar honom som en hjälte. Det missförstådda konstnärsgeniet som inte ens får uppleva hur det är att vara missförstådd.

 

Varje gång jag hör My Favorite Things av John Coltrane tänker jag på den gången jag var med min vän Paolo. Det var länge sedan. Han spelade flöjt då. Han kunde mycket om musik. Han kan fortfarande mycket om musik men han spelar inte längre. Vi var tillsammans hemma hos honom. Jag hade börjat lyssna på Coltrane, men kände inte till inte alla finesser som Paolo lyfte upp när han förklarade låten för mig. Det var allt. Tekniken, Coltranes stil, känslor och färger. Jag kommer aldrig att glömma Paolos tal.

Han sade också någonting som var nästan chockerande. Coltrane som var en så kallad saxofonist, hade också spelat flöjt under hela sitt (korta) liv, men aldrig framför en publik. Varför, undrade jag. Paolo sade att alla som hade lyssnat på honom när han spelade flöjt, tyckte att han var ännu bättre med detta instrument än med saxofon.

 

/Malin Rydenhag

No more posts.