Musik med känsla, del 2

Vilken låt väcker speciella minnen och känslor hos dig? Vi lät bibliotekspersonalen fördjupa sig i den tanken under en workshop i skrivande. 

Under workshopen i februari genomförde personalen flera skrivövningar. En övning bestod i att välja ut en låt eller melodi som väckte speciella minnen och att skriva en berättelse kring den. Vi har tidigare lyft fram fem av dessa texter på bloggen. I detta inlägg presenteras ytterligare fem. Håll tillgodo.

 

Varje gång jag hör ”I Can’t Get No Satisfaction” tänker jag på den gången min syster och vår bästa kompis var på Rolling Stones konsert på Ullevi 1982. Det var en strålande sommardag och vi var på plats redan på eftermiddagen. Vi stod inte nere på planen utan hade valt sittplats.

Stämningen var hög från början, haschdimmorna låg ganska täta. Killarna bredvid oss hade smugglat in sprit på ett fiffigt sätt. De hade skurit ett hål i botten på ett juicepaket och bytt ut en del av innehållet mot vodka. Stämningen blev ännu bättre när Stones kom in på scenen…

Jag tänker också på de otaliga lördagskvällar min kompis och jag hade förfest hemma hos henne. Då spelade vi alltid låten många gånger. Det var skivspelare som gällde och det fanns ingen repeat-funktion så vi fick mycket motion när vi skulle höra låten om och om igen.

 

Varje gång jag hör Master and Servant tänker jag på första gången jag fick erkänna att det fanns musik utanför min genre som väckte något i mig. Mitten på 80-talet var hela min musikaliska identitet hårdrock. Långt hår och hård musik (vilket i efterhand är skrattretande. Hur hårt är Mötley Crüe egentligen?) definierade min personlighet.

Vi hade fått kabel-tv och med det musikkanalerna MTV och Superchannel med programmet Music Box. Tv:n stod alltid på och trots det dåliga musikutbudet var formatet lockande. En eftermiddag var det dock några taktsteg som fick mig att stanna upp helt. Synth. Vad fan! Jag är ju hårdrockare. Inte synthare. Så här i efterhand inser jag att det förmodligen var en av mina tidigaste ”guilty pleasures”. Musik som jag inte kunde identifiera mig med men som gick rakt in, fångade mig, ryckte med mig och som jag inte kunde få nog av. Det tog mig många år att erkänna att bra musik är bra musik. Master and Servant var den första låt som vidgade mina sinnen. Sedan dess har jag bara fortsatt att låta musiken ta mig till nya platser och känslor.

 

Varje gång jag hör Dr. Hook med låten A Little Bit More tänker jag på min gymnasietid och alla fantastiska minnen jag har från den tiden. Hur problemfritt det var, friheten utan annat ansvar än att klara studierna. Hur jag och min bästa kompis Agneta vandrade runt på nätterna i ett folktomt Älmhult och bara pratade. Minns inte riktigt om vad men säkert något om killarna vi umgicks med. Hur vi sedan åkte med hennes storebror till Malmö Stadion och lyssnade på Dr. Hook live. Inser nu att låten är hopplöst sentimental men kan fortfarande nästan hela texten utantill. Blir också lite ledsen och undrar var alla de som gick i min klass och som jag umgicks så nära med finns i dag. Hur kunde vi tappa kontakten så fort, vi som umgicks både i skolan och på fritiden.

 

Varje gång jag hör Ce Matin Là med Barbara tänker jag på den gången, för kanske – vad kan det vara? – åtta år sedan, jag såg Christophe Honorés film Les Chansons d’Amour på Göteborgs filmfestival. Det var en mörk och kall kväll, som det brukar vara under festivalen. Filmen visades på ett annars folktomt Chalmers. Kanske gick jag i gymnasiet då.

Det är besynnerligt att just Ce Matin Là får mig att tänka på den här filmen, som trots allt är en musikal och innehåller åtskillig fantastisk specialskriven musik. Barbaras sång – enkel, lätt, öm – om att gå upp tidigt och plocka smultron till sin älskade dyker upp först i eftertexterna, och kanske finns den där för att erbjuda betraktaren en väg ut ur filmens värld, ut i den friska morgonluften.

 

Varje gång jag hör Talking Heads låt Houses in Motion kommer jag att tänka på min tågluff 1986. Låten pumpade utanför ett café i Ljubljana med en stor videoskärm på gatan, och det var en massa coola människor där. Det kändes minst sagt oväntat att uppleva detta i det som då hette Jugoslavien. Talking Heads hörde ju till den lite smalare musiken, inte det mest kända, men ändå hade de nått till ”öst”.

För att ta det från början. Det var en omtumlande tågluff. Öst och järnridån hade på några ställen lättats upp. Det gick att ansöka om visum för att komma in i Ungern så vi spenderade halva resan i Budapest. Åt billigt. Och festade på konstiga klubbar. Vi var ganska så utslitna när vi rullade vidare mot Jugoslavien. Kom fram till Ljubljana tidigt en morgon. Vi åkte buss från stationen in till stan. Det var där vi åkte förbi caféet med människorna som festat hela natten och som satt och diggade Talking Heads. Det kändes så oväntat. Vi tyckte det var så coolt.

 

/Malin Rydenhag

Hur man lär sig skissa

Lördag kväll och Melodifestival. Barnen äter popcorn och dansar i soffan. Den äldsta vill alltid att vi röstar. Ett framträdande är så dåligt att hon vill ge det en dödskalle. Först blir jag nöjd. Jag lärde mig ju precis att med några snabba linjer rita en dödskalle. Resultatet blir hemskt. Jag har redan glömt. 

Eva-Lotta Lamm står framme vid blädderblocket.

– Dra en lodrät linje säger hon. Börja med att dra linjen från vänster till höger. Prova sedan att dra en linje i motsatt riktning. Vad känns bäst?

Alla deltagare i workshopen gör som hon säger. Vi drar några snabba linjer mellan olika punkter och försöker pricka punkterna. Precis som man gjorde när man var liten och linjerna skulle forma ett flygplan, en häst eller Kalla Anka. Vi fortsätter att rita – cirklar, trianglar, kvadrater. Det är när vi börjar sätta ihop de olika formerna det blir riktigt intressant. Med några enkla knep ritar vi en mobil och en laptop. En cirkel, några kvadrater och en liten triangel formar den där dödskallen.

Eva-Lotta är UX-designer och illustratör. Hon har jobbat som designer för bland annat Google, Skype och Yahoo!. Hennes erfarenhet är att skisser är ett utmärkt verktyg i många olika jobbsammanhang. Att det enda som krävs är penna och papper, och helst engagemang. Hon har skissat med team och ledningsgrupper och i allehanda grupperingar, och hon anser inte att det spelar någon roll hur mycket eller lite man tecknat tidigare. Hon har vid upprepade tillfällen fått uppleva hur arbetet i ett utvecklingsprojekt lossnat när man använt sig av skissande som metod. Som svar på frågorna varför och när man ska skissa listar hon några olika punkter.

VARFÖR
– Det går snabbt
– Det är billigt
– Alla kan göra det
– Det är informellt

NÄR
– Ensam för att tänka och förstå
– I grupp för att kommunicera och förklara
– För att uppnå ett gemensamt synsätt

pennor

”I prefer drawing to talking. Drawing is faster and leaves less room for lies.” Le Corbusier.

Vid ett tillfälle nämner hon Le Corbusier och hans citat ”I prefer drawing to talking. Drawing is faster and leaves less room for lies”. Hon tycker att det är ett bra citat, men istället för lies vill hon använda misunderstandings. Hon tar ett exempel. Om man ber en grupp människor att tänka på en katt kan man vara säker på att det finns lika många tankar på katter i rummet som det finns människor. Någon kanske ser sin egen katt framför sig, någon ser Katten Gustaf, någon nyser bara av att tänka på katter. Hur viktigt är det inte då att skapa en gemensam bild av den uppgift, eller det projekt man arbetar med.

Jag kommer på mig själv med att förlora mig lite i de där tankarna. Hur olika våra utgångspunkter är. Och hur mycket lättare det blir då man försöker förstå varandras synsätt, och i bästa fall kan enas om ett. Att skisser faktiskt kan hjälpa oss att nå dit i vissa sammanhang.

katter5

Olika utgångspunkter gör att vår uppfattning om saker ofta skiljer sig åt.

I en paus frågar jag en av workshop-deltagarna, en erfaren UX-designer, vad han kan ha för nytta av detta. Jag tänker att han redan borde känna till det mesta om skisser, flöden och storyboards. Han säger att det är bra att bli påmind, och inte minst inspirerad. Att han ibland glömmer värdet i att använda enkla skisser och att skisser i många fall kan vara en värdig ersättare för mer avancerade prototyper. Jag tänker att det måste vara en bra workshop om den kan få både mig som nybörjare och någon med lång erfarenhet i branschen att lyfta blicken och se nya saker.

Jag har alltid varit dålig på att teckna. Stannade i utvecklingen någon gång i 12-årsåldern. Under workshopen förstår jag kanske för första gången att man inte behöver krångla till det. Att det till och med är ganska enkelt. Och det blir rätt snyggt. Eva-Lotta ger mig verktygen och faktiskt självförtroendet att våga testa. Nyckeln är bara, som med så mycket annat, repetition. Och bra pennor.

Awwwards är en årlig konferens om webbdesign. Den ägde rum i Amsterdam 27 – 29 januari 2016. Eva-Lotta Lamm ledde workhopen Sketching Interfaces i anslutning till konferensen. Tips på bra litteratur om du vill lära dig att skissa får du på Sketchnotesbook.

/Malin Rydenhag

 

Nystart för Kuggen

Kuggen skapades för att generera möten över gränser. Visionen var att fylla entré- och källarplan med utställningar, events och levande möten för såväl Chalmers, näringsliv som intresserad allmänhet. Rektor har nu beslutat att etablera en ny typ av lärmiljö i Kuggen, där målet är att skapa en plats för möten, service, informationsspridning och inspiration.

Chalmers bibliotek är en uppskattad och väl nyttjad verksamhet av studenter, forskare och allmänhet. De tre fysiska biblioteken är en del av det allmänna biblioteksväsendet med uppemot en halv miljon besökare årligen.

I biblioteket finner besökaren informationsresurser, studiero, inspiration, teknisk infrastruktur och hjälpmedel. Biblioteket är med sina många funktioner en mångfacetterad mötesplats.

Nu har ett modernt koncept för biblioteksliknande verksamhet i Kuggen tagits fram. Utgångspunkten har varit att skapa en ny profil som samtidigt tar tillvara på Kuggens möjligheter. I dialog med användare och Chalmers ledning arbetades ett förslag fram som rektor fattade beslut om i december månad.

kuggen i sol

Kuggen på Lindholmen uppfördes 2011.

Förebild för lärmiljön i Kuggen är de moderna Learning Commons som vuxit fram vid framstående lärosäten i USA och Asien. Detta är några av de funktioner som biblioteket kommer att etablera i Kuggen.

– Informations- och servicepunkt: En tydlig plats dit man kan gå för att få hjälp. Men även en vägvisande funktion för såväl Kuggen som campus Lindholmen och Chalmers. Servicepunkten kommer att fungera som reception för Kuggen.

– Informationsresurser: I miljön får alla besökare tillgång till de över 400 miljoner elektroniska informationsresurser som Chalmers forskning och utbildning har tillgång till. I Kuggen kommer även bibliotekets fysiska samlingar bli tillgängliga via beställning.

– Studiemiljö: Särskilt fokus på enskilda läsplatser och grupparbetsplatser i en flexibel och varierad miljö med ett modernt och attraktivt IKT-stöd.

– Programverksamhet: En yta för programverksamhet där man erbjuder publika föreläsningar med aktuella teman samt populärvetenskapliga föreläsningar i samband med exempelvis disputationer.

– Utställningar: Kuggen är en mötesplats och det finns intresse hos både interna och externa aktörer att visa upp sig eller arrangera möten.

– Lässtudio med utrustning för studenter i behov av läs- och skrivstöd.

– Tillgänglighet till studiemiljön dygnet runt för de som har access till huset.

SimonNilsson5

Arbete i byggprojektgruppen.

Biblioteket arbetar tillsammans med Chalmers lokalstrateg, fastighetsägare, arkitekter och studentkåren i en byggprojektgrupp med målsättning att ha invigning under början av höstterminen. De ytor som omfattas är bottenplan, entréplan, halva plan 1 samt förbindelsen mellan Science Park och Kuggen.

Lindholmenbiblioteket kommer fortsätta vara tillgängligt som studiemiljö tills dess att Chalmers beslutar om annan användning av ytorna.

Att etablera en lärmiljö i Kuggen är ett extraordinärt projekt som syftar till att stärka Chalmers attraktionskraft och visa upp lärosätets utveckling, samtidigt som det blir en tydlig resurs för anställda och studenter. Vi kommer fortlöpande informera om projektet under resten av vårterminen via Chalmers Insidan och här på bloggen.

 

Om du har frågor är du välkommen att kontakta bibliotekschef Daniel Forsman, 031-772 37 51, daniel.forsman@chalmers.se eller avdelningschef Marie Wenander, 031-772 37 49, marie.wenander@chalmers.se. Kontaktperson på Chalmersfastigheter är Max Ramström, 031-772 62 15.

Musik med känsla, del 1

Vilken låt väcker speciella minnen och känslor hos dig? Vi lät bibliotekspersonalen fördjupa sig i den tanken under en workshop i skrivande. 

– Målet var att inspirera och uppmuntra kollegorna till att skriva mer, säger Sofia Andersson, kommunikatör i Team Webb & Kommunikation. Vi ville visa att det inte är så farligt när man väl kommer igång.

Flera övningar genomfördes och kollegorna ombads lämna in en text där utgångspunkten var en låt eller melodi som väckte minnen. Utkomsten blev så bra att teamet beslutade att göra någonting av det. En Spotifylista med alla låtar har skapats och under våren kommer samtliga texter lyftas fram. I detta första inlägg har fem bidrag valts ut.

 

Varje gång jag hör Bibbis visa tänker jag på alla de otaliga kräftskivor som gått av stapeln i det lilla vita huset invid sjön. På småtimmarna när fullmånen hänger över skogssiluetten och bara några sladdriga citronklyftor skvimpar omkring i resterna av välkomstbålen och kräftskal och annat illaluktande ligger i tryggt förvar i stora oformliga plastsäckar och de mycket muntra och för tillfället överförfriskade gästerna lyckas hålla tyst en stund kan gitarrerna plockas fram och stämningen blir näst intill tårfylld när Bibbis visa framförs av den stilige värden och alla närvarande damer suckar djupt.

 

Varje gång jag hör textraden ”thinnertrasan vandrar mellan husen…” tänker jag på den gången jag insåg att vara uppvuxen i arbetarklassen inte automatiskt gav mig tillträde till sammanhang där arbetarnas villkor diskuterades. Folkhögskola, nitton år, kreativa unga människor som samlats på en soldränkt yttertrappa. Calle tog fram gitarren, på samma sätt som han alltid gjorde, Rebecca började sjunga, hennes blekblå ögon var mycket lysande i solskenet. Alla stämde in. Omkring mig, lutande mot mig, så nära att jag kunde känna någons andedräkt mot tinningen, stämde alla in, förenade i att kunna varje textrad. Jag hade aldrig hört sången. Texten framstod som konstig, nästan stötande för mig. I mitt barndomshem lyssnade vi på Flamingokvintetten.

 

Varje gång jag hör Lust for Life tänker jag på den obligatoriska kvinnliga uppställningen för dans. På klubbar, fester, barer… tror att vilken yta som helst, som inbegriper något uns av alkohol, skulle kunna fyllas av livsglada, dansgolvsintagande kvinnor som dansar, dansar, dansar!

Starkaste minnet är från rockklubben Errolls/Flynn/Magasinet där upplägget var det nästan obligatoriska: först dricka, sedan konsert, sedan dans. Och nästan, nästan alltid satte dj:n, i alla fall de med självbevarelsedrift, på Lust for life och golvet fylldes av bensparkande, hoppande kvinnor där rätta slängen med huvudet skulle få håret att likna vinande småpiskor.

Nästan alltid blev det kollektiv gruppdans. En och annan pargruppering kunde ibland bryta upp kvinnokollektivet. Men bara högst tillfälligt. Gud nåde den som bröt upp gemenskap för ett egoistiskt hångel eller flörtande. Dansen böljade alltid tillbaka igen. Gemensamt. Alltid gemensamt. Först när Iggy tonat ut löstes kollektivet upp och vi försvann ut i Göteborgsnatten på jakt. Alltid på jakt.

 

Varje gång jag hör Luke Skywalker med Broder Daniel tänker jag på den gången i gymnasiet när jag hörde låten någon av de första gångerna. Jag minns att vi var några stycken i klassen som satt hemma hos min kompis Hanna, i hennes lilla etta med kokvrå. Det var inte likt något jag hört förut, det var kantigt, stökigt och knappt någon melodi. En kille med stjärnor under ögonen och knappt någon sångröst sjöng. Men det var något i just det som fångade mig och kanske var det just där och då jag började min väg mot den jag är i dag. Jag minns så väl den där tiden i gymnasiet. Jag hade flyttat hemifrån och livet tog helt plötsligt en ny vändning. Jag träffade människor som var så som jag ville vara men inte visste att man kunde vara.

Där i Hannas lägenhet kunde jag känna att jag var någon, det var jag som hade köpt skivan med bandet ingen hört talas om men som alla på något sätt fångades av. Allt fanns därinne i den lilla trånga lägenheten. Livet. Utanför rådde det lite sömniga lugnet, typiskt för det lilla samhället vi alla hade flyttat till. Men för oss var detta fantastiskt, vi kände alla att det är NU.

 

Varje gång jag hör Dunderpatrullens How To Adventure tänker jag på den gången som vi skulle åka till en Grand Prix, exakt var vi skulle minns jag inte, de var så tätt inpå varandra. Vi skulle flyga, och trots att jag nu flyger regelbundet är det alltid lika spännande. Alltid lika härligt när planet börjar gasa och släpper taget om Landvetter. Första kröken när man får en sista titt på Västra Götaland innan man stadgar upp sig och åker iväg. Vid något tillfälle började jag lyssna på musik vid lyft. Det här var strax efter att jag varit en långhelg, en magisk sådan, på Gotland. Vi hade haft 25 grader, sol likväl som hällregn inpå underkläderna. Här hade Dunderpatrullen haft spelning, utan att vi vetat det innan. Förståerligt lyssnade jag igenom alla deras album efter det.

How To Adventure. Den börjar så lugnt, en dörr öppnas och en synt börjar spela skalor. Men fler syntar kommer med, och sen gitarr och trummor, och plötsligt är det full fart framåt. Jag minns inte vilken turnering det var. Jag minns båda turneringarna, men inte vilken resa det var. Jag minns känslan av att lyfta, se tillbaka, räta upp mig och ta fart framåt. Jag minns How To Adventure.

 

Malin Rydenhag
Teamledare för Webb & Kommunikation

NY TEAMLEDARE TILL BIBLIOTEKET

Jessica Lindholm

Vi välkomnar vårt senaste tillskott Jessica Lindholm till Chalmers bibliotek. Jessica kommer att arbeta som teamledare för det nyinrättade teamet för forskarstöd, där frågor kring publicering och bibliometri ingår.

Vad gjorde du innan du kom till Chalmers?

– Jag bodde i Malmö och arbetade halvtid på Malmö Högskolas avdelning Bibliotek och IT med publiceringsfrågor och några olika projekt. Utöver det jobbade jag halvtid på KB i Stockholm med utvecklingen av SwePub. Innan dess har jag jobbat med utvecklings- och publiceringsfrågor på Lunds universitet, på Danmarks Tekniske Universitet och på University of Bath i England.

Vilket har varit ditt bästa jobb?

– Mitt bästa jobb var där jag hittade kärleken till det jag gör – min allra första tjänst som bibliotekarie på Lunds universitet. Vi var en grupp med hälften bibliotekarier och hälften systemutvecklare som samarbetade kring utveckling av informationstjänster för webben.

Du är nyinflyttad i Göteborg, vad har du hunnit upptäcka hittills?

– Jag försöker upptäcka Göteborg genom människor. Jag har bott här i en månad. Jag bor på Avenyn men försöker upptäcka andra delar av Göteborg. Jag har väl främst upptäckt områdena kring Järntorget och Andra Långgatan. Jag kan också konstatera att jag borde bo i Majorna någon gång framöver.

Tidigare har du bott många år i Malmö. Vad kommer du sakna mest med Malmö?

– När jag börjar cykla i vår kommer jag att sakna frånvaron av backar. Jag kommer att sakna de människor jag känner där sedan länge. Men det fina är att det kommer nya personer.

Vad vill du genomföra som teamledare för Teamet för Forskarstöd?

– Det första som händer nu är att teamet startar upp, och det vill jag göra så bra som möjligt. Vi behöver hitta våra arbetsformer och kommunikationsformer både inom och utanför teamet. Det tror jag är väldigt viktigt.

Sex snabba

Bor: Med två personer, fem katter och en hund i ett kollektiv på Kungsportsavenyn.

Beskriv dig själv med ett ord: Öppen.

Mest spelade musik 2014: Enligt Spotify är det låten Zorbing med Stornoway.

Bästa resmålen: Japan. Och Barcelona, Berlin, London, Köpenhamn.

Gillar: Lakrits, musik, djur, människor och att tänka kring mellanmänskliga relationer. Just nu gillar jag att lära mig dansa Lindy Hop.

Ogillar: Mycket av det som händer i världen just nu.

/Malin Rydenhag

From Business to Buttons 2014

From Business to Buttons är en årlig UX-konferens som anordnas av webbyrån inUse. Till årets upplaga fick man släppa extrabiljetter och närmare 450 designers, projektledare, utvecklare samt några bibliotekarier tog i torsdags del av det fullmatade programmet. inUse har en riktigt duktig eventkoordinator i Jeanette Lindblad som hade sytt ihop talarprogrammet med stora internationella namn inom UX. inUse stod för ett mycket trevligt välkomnande och inramningen på Berns och Chinateatern bidrog till den goda stämningen.

Moderator var tidigare chefredaktören för både Sydsvenskan och Dagens Nyheter, Jan Wifstrand. Han höll ihop dagen på ett mycket professionellt sätt, dessutom på en helt klanderfri engelska.

Något förvånande var ett av de tydligaste teman som utkristalliserade sig under dagen storytelling. Förvånande på det sättet att fenomenet peakade för ett antal år sedan. Å andra sidan är jag övertygad om att det är en strategi som är här för att stanna och som kommer att utgöra en alltmer självklar utgångspunkt, eller röd tråd om man så vill, i produktutveckling och utvecklingsprojekt. Passande nog bemästrade flera av talarna under dagen dessutom konsten att berätta en historia.

Kim Goodwin pratade mycket insiktsfullt om olika företagskulturer. Den till största delen svenska publiken nickade igenkännande till beskrivningen av den klanlika företagskulturen (clan culture) där klimatet bl.a. präglas av otydligt ägandeskap och konflikträdsla. Den största lärdomen var att det är viktigt att vi förstår vilken kulturell kontext vi verkar i och att låta den guida oss i våra utvecklingsprojekt. Utan att låta den styra oss för hårt bör vi jobba med snarare än mot rådande kultur, och hitta vägar för hur man bäst driver utvecklingen framåt i just den kulturen.

Kim-Goodwin

Goodwin, precis som Jeff Gothelf talade om teamarbete, där särskilt Gothelf underströk vikten av att bygga självgående, effektiva team. Självklarheter kan tyckas, men det tåldes definitivt att höras igen. Gothelfs kanske viktigaste poäng återges bäst på originalspråket: you must transform from a culture of delivery to a culture of learning.

En annan sak som framhölls under dagen, både av Dave Malouf och Chris Risdon, och tillämpbar inte minst för bibliotek, var betydelsen av en genomgående, sammanhållen design för både virtuell och fysisk miljö. Det är en konst att länka samman olika miljöer så att de känns som en helhet, men det blir allt viktigare med dagens många olika sätt att nå en tjänst eller produkt. Risdon talade om att kunden ska få känslan av att hen befinner sig på ett och samma ställe, oavsett tid och fysisk plats.

Risdon var den som var mest hands-on i sin framställning och den s.k. touchpoint-modellen tror jag är väldigt användbar. Hans definition av en touchpoint är följande: a point of interaction involving a specific human need in a specific time and place. Varje touchpoint är i sin tur en del i en slags berättelse. Om man applicerar hans modell på en bibliotekskontext skulle berättelsen kunna utgöras av en infomationssökning. För oss som regissörer gäller det att konstruera en logisk storyboard och identifiera samtliga touchpoints i den. Utifrån de möjligheter och begränsningar som varje touchpoint ger är det sedan regissörens jobb att genom god design underlätta för användaren vid vart och ett av dessa tillfällen och hjälpa hen att komma vidare i processen.

Det var på det hela taget en mycket inspirerande och intressant dag. Alla talare har inte nämnts här men samtliga presentationer kommer att läggas upp på webben. Personligen skulle jag i första hand rekommendera Kim Goodwins och Chris Risdons framträdanden, där Goodwin får stå för inspirationen och Risdon för mer praktiska verktyg.

Man kan redan nu anmäla intresse för 2015 års From Business to Buttons. Det ska jag göra.

/Malin Rydenhag

Följ utvecklingen av vår nya webb

Nu gör vi arbetet med vår webbplats offentligt. Vi håller som bäst på att implementera design och fylla webben med innehåll, men merparten saknas ännu.

Vår tanke med att visa upp webben redan på det här stadiet är dels att låta alla som vill och är intresserade få ta del av utvecklingsarbetet, dels att få in så mycket feedback som möjligt.

Webbplatsen är ännu grund och länkarna leder sällan till undersidor. En viktig del som i nuläget saknas helt är funktionen för sökning i våra informationsresurser. Ett sökfält kommer så småningom att implementeras och ligga överst på webbplatsens samtliga sidor.

Förutom arbetet med innehållet i form av text, fokuserar vi just nu också mycket på bildspråket. Vi tar själva våra bilder och har utarbetat ett bildmanér som vi följer då vi fotar och bearbetar bilderna. Här ges prov på några av våra nytagna foton.

daniel_lars

Hör av dig till oss om det är något du undrar över eller vill veta mer om. Vi tar gärna emot dina synpunkter.
teamwebb.lib@chalmers.se

Välkommen in på vår webbplats!
http://umbraco.lib.chalmers.se

/Malin Rydenhag

No more posts.