User Research – Hur lär du känna hela världen?

blogg3

PULS. Stressig Manhattan-morgon i maj 2016.

KRÖNIKA: En grön glob. Den möter mig i receptionen. Det är Spotify-loggan – en del av min vardag. Den har en plats i smartphonen och datorn, i jobbet och privat. På festen, resan och på den ljumna promenaden tidigare under morgonen. Den är det sista jag ser innan jag somnar, det första jag ser när jag vaknar. Ja, jag ska inte förneka att vi har en speciell relation.

Så, hur utformar man en produkt som väcker dessa känslor hos användaren? Genom ordentlig User research, säger Spotifys Sara Belt. Tre guldtips är: ställ öppna frågor, låt intervjuoffret visa istället för att beskriva samt repetera vad den säger för att undvika missförstånd.

Det är första dagen på UX-konferensen 99U. Under tre dagar möts hungriga deltagare för att mingla, nätverka och ta del av föreläsningar och workshops.

blogg2

BETEENDEN. UX-workshop på Spotifys kontor i New York under konferensen 99U.

Vi är omgivna av musik. I det öppna kontorslandskapet täcker stora canvastavlor väggarna. John Coltrane, Elvis Presley, The Beatles. Ett trettiotal människor sitter utplacerade. Någon är djupt försjunken framför datorn, en annan videosamtalar på Skype.

På Spotify jobbar alla, i grund och botten, för ett enda syfte: att göra världsmusiken lättillgänglig. De vägleder oss till nya låtar och artister som berör, nya konserter att förlora oss på och de kämpar för att forma funktionerna efter varje användare.

Spotifys användare är vi. I alla åldrar, som bor på alla platser och jobbar på alla arbetsplatser. Att komma åt oss är en utmaning, men ett behov har vi alla gemensamt: att känna oss sedda.

Gillar du det här? Då gillar du säkert det här också!

Det kan slå fel. En bekant jämförde ”Veckans tips”-funktionen med en taskig kompis i en klädaffär. Denne håller upp plagg efter plagg, det ena märkligare än det andra, och säger ”det här borde du gilla med tanke på vad du har på dig!”.

Trots de smärre identitetskriserna denna funktion kan leda till, finns också de gånger den träffar mitt i prick. Användaren känner sig omhändertagen. Det är ”bara” en digital tjänst men den inger känslan av att någon plockat ut detta just för mig. Relationen går från formell till informell. Även om kompisen är taskig, så är den i alla fall värd att kallas för kompis. Och det är väl om något ett bevis på att produktägaren har lyckats.

/Sofia Andersson

blogg4

ANDNINGSPAUS. Bushwick Inlet Park med utsikt mot Manhattan.

En webbplats för alla

Det är en ovanligt solig dag i ett annars vårkallt Stockholm när jag passerar Slussen. Av någon anledning så nynnar jag alltid på Olle Ljungströms ”Sthlm, Sthlm” ungefär vid samma plats i en av alla labyrinter som utgör Slussen som vi alla känner den. Den har ju ändå varit där sedan 1935. Jag har ju själv sprungit maran, precis som Olle sjunger. Och jag passerade ju mycket riktigt Slussen på min väg till Stockholms stadion. Slussen var ju en gång i tiden Sveriges modernaste trafikplats, men idag i ropet för den stundande ombyggnaden av en fallen skönhet som inte längre går att rädda.

Många är Slussenkramarna som vill att den ska vara kvar trots att mycket har förändrats. Jag har fullt sjå att hitta hållplatsen för bussen som ska ta mig till Elite Hotel Marina Tower beläget vid området Saltsjöqvarn. Här ska jag delta i Tillgänglighetsdagarna 2016 som anordnas av Funka, ett företag som arbetar med tillgänglighet vad gäller innehåll, design och teknik i digitala gränssnitt. Webb, IT och dokument i alla tänkbara format, appar och automater men även skyltar och annan information.

Charlotte Elise Thuesen, jurist vid det norska Kommunal- och moderniseringsdepartementet, berättar om att den norska regeringen har höga ambitioner att förnya och förenkla och förbättra för människor. Näringslivet ska få en enklare vardag. Regeringen vill nämligen ha en grundlag för delaktighet för alla. Målsättningen är att ha så bra digitala lösningar så att alla kan använda dem och välja bort manuella kanaler. Tjänsterna ska alltså vara universell design, så att inga anpassningar behöver göras.

1 januari 2021 ska alla nätlösningar ha en universell design i Norge.

Leena Haque tackar Funkas team med en bild på sina mjukisdinosaurier som hjälper henne att koppla av in för presentationer.

Leena Haque tackar Funkas team med en bild på sina mjukisdinosaurier som hjälper henne att koppla av in för presentationer. Foto: Leena Haque @The_Lil_Hulk

Om Charlotte var en ögonöppnare med tillgänglighet ur ett myndighetsperspektiv så var konferensens hemliga gäst, Leena Haque, det ur ett emotionellt perspektiv. Leena började sin föreläsning med att plocka fram sina mjukisdinosaurier som fungerar som ska få henne lugn när hon pratar om neurodiversitet. Neurodiversitet är ett samlingsbegrepp för personer som angriper information på ett annat sätt. Begreppet inkluderar bland annat Asperger, ADHD, Dyslexi, Autism för att nämna några. Hon berättade att åtminstone en av 25 hör till den här gruppen. Resan hon hade gjort från utdömd under skoltiden till anställd på BBC var en av de mer magiska jag har hört i mitt yrkesverksamma liv. Hon hade också med sig sin chef som hela tiden förstod det unika i Leena. Det gällde bara att se till bemöta henne på ett annat sätt.

Tillgänglighetsgurun Denis Boudreau, som själv anordnar en stor tillgänglighetskonferens i Montreal hade döpt sin presentation till ”One size does not fit all: exploring the boundaries of design & inclusive UX”. Han är också medlem i flera av W3Cs arbetsgrupper och har varit engagerad i social inkludering på webben i mer än 15 år. Denis berättar att ca 35% av webbanvändarna inte kan tillgodose sig information om den är presenterad med parallax scrollteknik. Han fort sätter skämtsamt med att säga:

”100% – Estimated number of people around the world who hate sites that use endless scrolling, then provide info in the footer.”

Denis hade delat in sin presentation i olika segment där han tog upp Ghost buttons, Endless scrolling, parallax scrolling, typografi och cinemagrafer (rörliga animerade sekvenser) som särskilt kritiska aspekter för personer med funktionsnedsättning. Med andra ord mycket av vad som är trendigt i modern webbdesign.

“I don’t get it. Why would anyone design buttons that are difficult to notice, hard to read, and ultimately, unusable? I mean, don’t they want us to find them?” – Emma Jones, low vision web user

Denis Budreau talar om en designers skyldigheter på Funkas tillgänglighetsdagar 2016.

Denis Boudreau talar om en designers skyldigheter på Funkas tillgänglighetsdagar 2016.

På väg till tåget så översköljs av tankarna på Slussen igen och tänker att den trots allt summerar mycket av vad Denis pratade om. Det är lätt att bli hemmablind och att omvärlden faktiskt förändras. Man kan inte bara vara nöjd med en lösning trots att förutsättningarna runt omkring har förändrats sedan länge. En lösning som en gång var den perfekta lösningen kanske inte längre är det. Det fanns personer med dolda funktionsnedsättningar 1935 och det finns personer med dolda funktionsnedsättningar 2016. På något sätt blir Slussen en modern symbol för att vi inte kan utgå från oss själva när vi utvecklar lösningar. Jag hoppas att den nya Slussen utformas för alla som Charlotte berättade att de var på god väg mot i Norge.

Den 4/6 är det årets upplaga av Stockholm marathon. Även i år springer löparna förbi Slussen, men jag springer inte i år. Omständigheterna har förändrats.

”When UX fails to consider ALL users, shouldn’t it be known as ”SOME UX” or… SUX?” – Billy Gregory, Web Accessibility Consultant, The paciello group

Läs mer om Funkas tillgänglighetsdagar 2016

/Mikael Weiss

 

 

Biblioteket uppmärksammat

Universitetsläraren har publicerat en artikel om bibliotekets utveckling av research.chalmers.se med titeln ”Chalmers databas gör forskningen mer tillgänglig”

Artikeln beskriver arbetet med att koppla samman information om aktuell forskning och forskningsresultat.

Vi är även glada att Kungliga Biblioteket producerat en film om Chalmers bibliotek.

Filmen är en av tre där man vill lyfta fram goda exempel i regeringsuppdraget att ta fram en nationell strategi för biblioteksområdet.

Filmen premiärvisades häromdagen på Biblioteksdagarna i Västerås.

Några ord om att gå vilse på UKSG:s årliga konferens

För ett par veckor sedan hade jag nöjet att tillsammans med två kollegor få delta vid UKSG:s årliga konferens och mässa i Bournemouth. Som förstagångsbesökare både på konferensen och i Bournemouth bjöds jag på tre dagar till brädden fyllda av nya intryck, erfarenheter, insikter och irrfärder.

Många intressanta och aktuella ämnen avhandlades på konferensen. Representanter från olika bibliotek delade med sig av erfarenheter kring bland annat digitala kursbokssamlingar, hur man hanterar förvärv utan ämnesbibliotekarier, bevarande av forskningsdata, studentengagemang och -inflytande, UX-metoder och gamification. Förlagsrepresentanter å sin sida presenterade projekt och idéer som rörde bland annat utformningen av bibliotekssystem, metadata för digitala ämnesbibliotek, och produktutveckling genom snabba ”flash builds.” Den som själv vill botanisera bland dessa föredrag och diskussioner hittar videoinspelningar från några av dem här, samt slides från merparten av de presentationer som inte filmades här.

Själv skulle jag vilja stanna upp ett ögonblick vid ett motiv som återkom flera gånger under konferensens gång: kartan, eller, för att låna David Parkes’ ord, ”weird mappy stuff.” Som förvirrad förstagångsbesökare med väskan full av kartor över Bournemouth och konferenscentret kunde jag minst sagt relatera till detta motiv.

Kartor av olika slag är förstås ständigt närvarande på bibliotek. I biblioteket som arkitektonisk struktur: kartor som beskriver hylluppställningar, kunskapsresursernas fördelning över bibliotekets rum. I biblioteket som kunskapsorganisatorisk funktion: kartor som visualiserar relationerna mellan olika informationsenheter, dokument, data, begrepp. I de föredrag jag vill fokusera på här, Donna Lanclos’ och David Parkes’, framträdde emellertid kartan som ett verktyg inte för att återge kända stigar utan för att synliggöra själva oförutsägbarheten i tillvaron.

Etnografen Lanclos berättade i sitt föredrag att hon när hon intervjuar biblioteksanvändare brukar låta sina informanter rita egna kartor över sina studiemiljöer. Sådana kartor kan sträcka sig från hembiblioteket till den lokala pizzerian till ett helt annat bibliotek, och synliggör det röriga och oförutsägbara – vad Lanclos kallar ”messy practices” – i hur informanterna faktiskt använder bibliotekets tjänster. Just denna okontrollerbara röra, menar Lanclos, är något bibliotek måste lära sig att se och arbeta i samklang med.

bournemap3

Så här kan det se ut när någon ur minnet ritar en karta över platser hon besökt.

Även Parkes’ föredrag fokuserade på användarnas upplevelse av biblioteket. Med utgångspunkt i psykogeografi, studiet av den geografiska omgivningens inverkan på det mänskliga sinnet, resonerade Parkes kring hur biblioteket kan förhålla sig till den osäkerhet som nya studenter ofta känner i mötet med det starkt symbolladdade universitetsbiblioteket. Hur hjälper man studenterna att väva in sina egna historier i universitetets och att bygga en känsla av hemmahörande, av belongingness? Inspirerad av Guy Debords idéer om utforskande irrfärder, menar Parkes att ett effektivt sätt att hantera osäkerhet är att vända den till upptäckarlust och nyfikenhet. Låt den ovane biblioteksbesökaren bli en detektiv snarare än någon som måste ledas rätt!

Vid första anblick kanske Parkes’ vision om belongingness-skapande nyfikenhet kan te sig något utopisk. Den erbjuder inget allmängiltigt facit för det bibliotek som vill skapa förutsättningar för att användare, och för all del även medarbetare, faktiskt ska kunna möta det nya, osäkra och föränderliga med upptäckarlust snarare än med lamslående förvirring. Är inte det okända och oförutsägbara alltid skrämmande i sig?

Här påminns jag emellertid om något som Alex Humphreys sade under sin presentation av Jstor:s arbete med korta billiga utvecklingsprojekt under paraplyet Jstor Labs. Att uttala och utföra nya obeprövade idéer är mycket riktigt skrämmande och riskfyllt – så hur hanterar man detta i en verksamhet där nya idéer utgör själva grunden? Humphreys påpekade skämtsamt att ”the lab label helps”, men menade även att det mest av allt handlar om att skapa en plats där de inblandade känner att det är tryggt att misslyckas.

Kanske är det just där den verkliga utmaningen ligger. Alla biblioteksanvändare kommer vara förstagångsbesökare någon gång, och användarnas beteenden kommer alltid vara oförutsägbara. Frågan blir då hur vi gör biblioteket till en plats där det är så tryggt att gå vilse, så tryggt att misslyckas, att osäkerheten omvänds i nyfikenhet och irrfärden i en upptäcktsfärd.

/Lisa Sjögren

Hur man lär sig skissa

Lördag kväll och Melodifestival. Barnen äter popcorn och dansar i soffan. Den äldsta vill alltid att vi röstar. Ett framträdande är så dåligt att hon vill ge det en dödskalle. Först blir jag nöjd. Jag lärde mig ju precis att med några snabba linjer rita en dödskalle. Resultatet blir hemskt. Jag har redan glömt. 

Eva-Lotta Lamm står framme vid blädderblocket.

– Dra en lodrät linje säger hon. Börja med att dra linjen från vänster till höger. Prova sedan att dra en linje i motsatt riktning. Vad känns bäst?

Alla deltagare i workshopen gör som hon säger. Vi drar några snabba linjer mellan olika punkter och försöker pricka punkterna. Precis som man gjorde när man var liten och linjerna skulle forma ett flygplan, en häst eller Kalla Anka. Vi fortsätter att rita – cirklar, trianglar, kvadrater. Det är när vi börjar sätta ihop de olika formerna det blir riktigt intressant. Med några enkla knep ritar vi en mobil och en laptop. En cirkel, några kvadrater och en liten triangel formar den där dödskallen.

Eva-Lotta är UX-designer och illustratör. Hon har jobbat som designer för bland annat Google, Skype och Yahoo!. Hennes erfarenhet är att skisser är ett utmärkt verktyg i många olika jobbsammanhang. Att det enda som krävs är penna och papper, och helst engagemang. Hon har skissat med team och ledningsgrupper och i allehanda grupperingar, och hon anser inte att det spelar någon roll hur mycket eller lite man tecknat tidigare. Hon har vid upprepade tillfällen fått uppleva hur arbetet i ett utvecklingsprojekt lossnat när man använt sig av skissande som metod. Som svar på frågorna varför och när man ska skissa listar hon några olika punkter.

VARFÖR
– Det går snabbt
– Det är billigt
– Alla kan göra det
– Det är informellt

NÄR
– Ensam för att tänka och förstå
– I grupp för att kommunicera och förklara
– För att uppnå ett gemensamt synsätt

pennor

”I prefer drawing to talking. Drawing is faster and leaves less room for lies.” Le Corbusier.

Vid ett tillfälle nämner hon Le Corbusier och hans citat ”I prefer drawing to talking. Drawing is faster and leaves less room for lies”. Hon tycker att det är ett bra citat, men istället för lies vill hon använda misunderstandings. Hon tar ett exempel. Om man ber en grupp människor att tänka på en katt kan man vara säker på att det finns lika många tankar på katter i rummet som det finns människor. Någon kanske ser sin egen katt framför sig, någon ser Katten Gustaf, någon nyser bara av att tänka på katter. Hur viktigt är det inte då att skapa en gemensam bild av den uppgift, eller det projekt man arbetar med.

Jag kommer på mig själv med att förlora mig lite i de där tankarna. Hur olika våra utgångspunkter är. Och hur mycket lättare det blir då man försöker förstå varandras synsätt, och i bästa fall kan enas om ett. Att skisser faktiskt kan hjälpa oss att nå dit i vissa sammanhang.

katter5

Olika utgångspunkter gör att vår uppfattning om saker ofta skiljer sig åt.

I en paus frågar jag en av workshop-deltagarna, en erfaren UX-designer, vad han kan ha för nytta av detta. Jag tänker att han redan borde känna till det mesta om skisser, flöden och storyboards. Han säger att det är bra att bli påmind, och inte minst inspirerad. Att han ibland glömmer värdet i att använda enkla skisser och att skisser i många fall kan vara en värdig ersättare för mer avancerade prototyper. Jag tänker att det måste vara en bra workshop om den kan få både mig som nybörjare och någon med lång erfarenhet i branschen att lyfta blicken och se nya saker.

Jag har alltid varit dålig på att teckna. Stannade i utvecklingen någon gång i 12-årsåldern. Under workshopen förstår jag kanske för första gången att man inte behöver krångla till det. Att det till och med är ganska enkelt. Och det blir rätt snyggt. Eva-Lotta ger mig verktygen och faktiskt självförtroendet att våga testa. Nyckeln är bara, som med så mycket annat, repetition. Och bra pennor.

Awwwards är en årlig konferens om webbdesign. Den ägde rum i Amsterdam 27 – 29 januari 2016. Eva-Lotta Lamm ledde workhopen Sketching Interfaces i anslutning till konferensen. Tips på bra litteratur om du vill lära dig att skissa får du på Sketchnotesbook.

/Malin Rydenhag

 

Back to basics – en urvattnad kliché?

KRÖNIKA: ”The future of web design is printed” säger hon på italiensk engelska. The future is alltså the past, tänker jag. Chiara Alliotta står på scen under pampiga valv i Amsterdam. Hon är en färgklick, både till det yttre och inre. Alliotta tar ungefär tusen åskådare i hand och leder oss genom en föreläsning om typografins värde. ”Om ni förlorar er, go back to the basics”.

AMS4

TILLBAKA TILL FRAMTIDEN. Chiara Alliotta om isotype, det universella ikonspråket från -36.

Back to basics. Jag smakar på uttrycket. Det har rostat, passerat sitt bäst före-datum. Jag googlar. För vad betyder det – egentligen? Bland sökträffarna finns ett album av Christina Aguilera, familjeterapi och välgörande, lyxig hudvårdsbehandling med ekologiska produkter. Bland bilderna finns en flod av citat i snirkliga bokstäver. Keep calm and get back to basics. Uttrycket signalerar en tröst till den som gått vilse. Att det går att hitta hem. Att det finns ett hem. När du hittar tillbaka är alla misstag du gjort på vägen förlåtna och du får börja om. En ny kula väntar på att rulla.

Ikonspråket isotype uppfanns av Otto Neurath och Gerd Arntz år 1936. Fyratusen symboler togs fram för att på ett effektivt sätt förmedla statistik inom industri, demografi, politik och ekonomi. Ikonerna var inte menade att ersätta orden men att komplettera texten. Grundidén, the basics, var att bygga broar mellan olika språk – att skapa ett universellt språk.

Jag funderar. I vardagen är back to the basics en rutin. Vi tappar bort oss själva med vilje, för att sedan återgå till det varaktiga. Vi omfamnar vardagslunket efter helgen, våra närmsta efter tid med bekantskaper, det bestående efter det tillfälliga. Och ja, det är ett privilegium att få ha en sfär med the basics. Alla individer, som har denna förmån, har sina sätt att hitta hem. Mitt är följande: lyssna på 2 steg från paradise, baka en chokladkaka och ringa mina bästa vänner. Efter några timmar av detta rehab-beteende är jag mig själv igen. Mitt inre har runnit ut till kanterna. Precis som kakan.

Så, lyckades Alliotta blåsa liv i den urvattnade frasen back to basics? I ett allt spretigare webblandskap, där informationen tar nya, desperata vägar för att picka på vår uppmärksamhet, är det viktigt att stå stadigt. Utmaningen ligger i att hitta balansen. Att kunna utvecklas men samtidigt inse det värdefulla i, och behålla, det grundläggande. Att skapa en webb som har det enkla och det svåra. Det gamla och det nya. Att vara bakåt- och framåtsträvande på samma gång. Att addera framtiden till the basics.

/Sofia Andersson

ams3

FRAMTIDEN. Awwwards är en årlig konferens om webbdesign. Den ägde rum i Amsterdam 27 – 29 januari 2016.

Rapport från ProQuests användarmöte om bibliotekssystem

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Mötet hölls i den fascinerande staden Chicago, 7-9 oktober 2016

Vi har varit i Chicago och deltagit i det första internationella användarmötet för Summon och 360/Intota, de system som vi använder för att administrera och tillgängliggöra böcker, artiklar och annat material.

Programmet var indelat i två spår – management och discovery. De flesta föredragen kom från användare men kunde också bestå av produktinfo från ProQuest. Vi från Chalmers var de enda bibliotekarierna från Europa, annars kom nästan alla från Nordamerika.

Det var givande att träffa ProQuests chefer och få tillfälle att både mingla och föra fram frågor och synpunkter. Tyvärr saknades utvecklare och lokala representanter. Vi saknade även forum för användare eller användargrupper för att diskutera och föra fram förslag. Det var inga gemensamma måltider, inte ens lunch, utan man fick organisera sig spontant och gå ut på stan.

ProQuests köp av ExLibris

Två dagar före mötet annonserades den omtumlande nyheten om ProQuests förvärv av ExLibris, något som kom som en överraskning även för många i företaget.

Kurt Sanford, Proquest CEO

Kurt Sanford (Proquest CEO) sa att vi gör det här för att kunna utveckla nya tjänster till världens bibliotek, vi gör det här för att samlat kunna innovera för bibliotekens framtid.

De tänker sig att mediedelen av företaget kommer att hanteras av ProQuest och systemdelen av ”ExLibris – A ProQuest Company”. ProQuests systemprodukter (utom RefWorks) kommer alltså hamna under ExLibris, under Matti Shem Tov. På kort sikt blir det business as usual, kunderna kommer kunna fortsätta använda och välja de olika produkterna från de två företagen. ProQuest ser köpet som något som läggs till. Man ser en möjighet till bättre lösningar, t.ex att låta Primo använda Summon-indexet, och på andra sätt utnyttja det som respektive produkt är bra på.

På lång sikt kommer nästa generations systemlösningar utvecklas, ett nytt discovery, skämtsamt kallat ”Suprimo”. Kurt jämförde med förvärven av Ebrary och EBL. Båda har fortsatt leva kvar och underhållits, samtidigt som de utvecklat det nya ProQuest Ebook Central. På frågan om de tänkt fortsätta med agila utvecklingsmetoder, svarade Kurt lite svävande att de försöker bevara det som kunder uppskattar.

Vad är på gång?

Det märktes att de inte kunde visa på tydliga långsiktiga roadmaps för systemen i och med sammanslagningen. Kurt uttryckte en besvikelse över att Intota v2 är försenat, men trodde att det kommer gå snabbare nu. De behöver titta på varandras koder – vilket de inte får göra förrän köpet är formellt avslutat –  för att se hur de skall ta det vidare.

Den nya knowledgebasen framstod som den nya stora grejen man var stolt över. Till skillnad mot den nuvarande skall nya knowledgebasen vara molnbaserad och skalbar, berättade Yvette Diven (Product Manager lead). Det är anpassad även för tryckt material, filmer och ljud och kommer innehålla rikare metadata. Den har relationer mellan titlar och format, historik för ändringar i paket och tappade titlar samt efterlängtad överlappsanalys även för e-bokspaket. De poängterade att den nya knowledgebasen faktiskt existerar nu och att det är en tidsfråga när den kan rullas ut till de olika produkterna (troligen till Intota v2 under Q1 2016) och att ingen migrering behövs.

Om några veckor kommer vi få veta mer om hur den nyförvärvade teknologin för att tillgängliggöra kurslitteratur, SIPX, kommer integreras med ProQuests övriga produkter.

Användarstudier om discovery och länkning

Caroline Muglia, University of Southern Califrnia

Caroline Muglia och Elizabeth Namei (ej i bild) från University of Southern California pratade om hur Summon fungerar för de mer avancerade användarna.

Ett par intressanta presentationer handlade om användarstudier. University of Southern California pratade om ”No Advanced Users Left Behind – Discovery for All”. De menar att Summon tillgodoser basbehoven för grundstudenter, men är problematisk för mer avancerade användare. De är också en viktig målgrupp, det är de som rapporterar problem till biblioteket, influerar nybörjare och påverkar beslutsfattare.

Att söka efter kända titlar är viktigt för avancerade användare, något som inte alltid fungerar så bra i discoverysystemen. I en rapport från mars 2015 analyseras hur Summon, Google och Google Scholar klarar known item search. Utfallet var att Google fungerar något bättre än de andra två vad gäller precisa träffar (definierat som 1:a eller 2:a i träfflistan) och möjlighet att hitta vidare till fulltext, även om ingen var riktigt dålig. De kunde konstatera att Summons ändring av relevansrankningen i somras har förbättrat known item search. En orsak till misslyckade sökningar är att för lite information skrivs in, eller för mycket (t. ex hela referensen). Andra problem (”pain points”) i Summon är länkningsproblem och att stavningsförslag – ”did you mean” – visas för sällan och inte alltid är relevanta.

Penn State University har gjort flera usability-studier med studenter. I jakten på fulltext är varje sekund avgörande innan man ger upp. En tredjedel ser inte bibliotekets länkar i databaserna. Av de som gick vidare gav en fjärdedel upp på länkserversidan. Om de hamnade på tidskriftens startsida gick de tillbaka. Även om de hamnade på artikelsidan men inte hittade fulltext direkt, så gav de också upp – och nöjde sig med abstract. En intressant iaktagelse är att studenter klickar inte på format-ikoner, utan på den längsta länken.

Perspektiv på bibliotekssystem

Som helhet var det det en mycket bra kombination att först få diskutera stora perspektiv på NISOs konferens om discoverysystemens framtid, för att sedan få nyheter och direktkontakt med den egna systemleverantören.

Flera av presentationerna ska läggas ut på webbsidan för ProQuest Annual User Summit. Kontakta oss gärna om det är något ni vill att vi berättar mer om.

/Lars-Håkan Herbertsson & Marie Widigson

No more posts.