Sitt namn till trots erbjöd WOLFcon (World Open Library Foundation Conference) få förvillade varulvsfantaster i pälsbeklädd kostym. Istället befolkades denna historiens första WOLFcon av en salig blandning bibliotekarier, systemutvecklare och representanter för systemleverantörer i sedvanlig dräkt. Gemensamt för de deltagande var engagemanget i och intresset för de olika projekt som stiftelsen Open Library Foundation (OLF), tillägnad open source- och opan access-teknik inom biblioteksvärlden, driver. Bland dessa projekt finns också organisationen Open Library Environment (OLE) och knowledge basen GoKB, men det var tydligt att fokus just nu ligger på open source-projektet och bibliotekstjänstplattformen FOLIO.

Det var förstås även FOLIO, och Chalmers planer på att inom en inte alltför avlägsen framtid börja använda FOLIO som biblioteksdatasystem, som förde mig till ett försommarvarmt Durham, NC, nyfiken på den ”community” som så ofta beskrivs som FOLIO-projektets kärna men som kan te sig litet abstrakt betraktat från kontoret på ett förhållandevis litet bibliotek i Sverige. Att  komma till WOLFcon — som välkomnade 190 deltagare — och inse att communityn faktiskt utgörs av människor, med kunskap, erfarenhet och engagemang, var inspirerande och hoppingivande.

Möten och modeller

Veckan inleddes med ett ”FOLIO Meetup”, med samma upplägg som den FOLIO-dag som hölls i Uppsala i höstas, riktad främst till dem ännu inte börjat engagera sig i FOLIO. Duke Universitys Tim McGearys inledande anförande kring Dukes mångåriga engagemang i FOLIO och OLE följdes av demonstrationer av utvalda delar av systemet, presentationer av special interest groups, datamodeller och roadmaps, och — äntligen! —  ett diskret offentliggörande av namnen på de två biblioteksorganisationer — University of Alabama och Five Colleges Consortium — som tillsammans med Chalmers kommer vara först ut att använda FOLIO med tjänster från EBSCO.

Tisdag, onsdagen och torsdagen riktade sig mer till dem som redan är involverade i FOLIO. Efter morgnarnas plenary sessions erbjöd schemat ett flertal valmöjligheter, med många parallella spår och arbetsmöten. Jag passade på att skaffa mig en bättre inblick i bland annat arbetet med moduler för MARC-katalogisering och batchhantering. Jag bevittnade även delar av ett tre dagar långt arbetsmöte (med ämnesspecialister, UX-designers och utvecklare) kring FOLIO:s framtida, ej ännu utmejslade funktionalitet för e-resurshantering — en synnerligen viktig fråga för oss här på Chalmers, där de elektroniska resurserna utgör en överväldigande stor andel av samlingen.

När WOLFcon inföll var det två veckor kvar till införandet av den nya dataskyddsförordningen, så förstås erbjöd konferensen även en session tillägnad GDPR och anonymisering. Med deltagare från flera amerikanska bibliotek och från några av de företag som arbetar med den tekniska utvecklingen av FOLIO på plats blev det en intressant diskussion om olika tekniska lösningar såväl som om den eventuella konflikten mellan begränsning av datalagring och möjligheter till statistikuttag.

Vid en session hade jag dessutom nöjet att själv, tillsammans med kollegor från Tyskland och USA, vara med och presentera vad arbetsgruppen för hantering av analytiska och boundwith-poster arbetat med. Den datamodell vi visade upp — ett försök att försona europeiska katalogiseringstraditioner med amerikanska, komplexitet och oförutsägbarhet med enkelhet och standardisering — inspirerade en mycket animerad diskussion bland deltagarna.

Det viktigaste målet

Det starkaste intrycket jag tar med mig från WOLFcon är just  diskussionerna, de varierande utgångspunkterna, de ibland delade, ibland vitt skilda, erfarenheterna, generositeten — ja, insikten att FOLIO-communityn består av människor som delar med sig av sin tid och sina idéer. Som, för att parafrasera en representant från Index Datas Sebastian Hammer, arbetar tillsammans om än utspridda för att skapa en flexibel, community-ägd plattform bortom de proprietära systemens slutna trädgårdar. Vem vill inte vara del av någonting sådant?

Nu är Chalmers en del av det — liksom EBSCO, Cornell, Index Data, ett gäng tyska och kinesiska konsortier, Duke, Stacks, Texas A&M, Samhaeng. Aktörer från olika länder, offentliga och privata, av olika omfång, med olika förutsättningar, styrkor, svagheter och insatser. Och som en del av utbytet finns förstås också kompromisserna, missförstånden, de ändlösa diskussionerna, de enskilda behoven som aldrig lyckas blir del av de gemensamma.

”There are many right ways,” sade EBSCO:s Gar Sydnor under ett kort anförande. Tanken är betryggande, men också svår. För om många tillvägagångssätt är rätt, hur kan vi enas kring något med tillräcklig kraft för att genomföra det?

Ett av mina favoritinslag på WOLFcon var den gemensamma konferensfrukosten. Ackompanjerade av ömsom grits ömsom gröt möjliggjorde dessa morgonstunder — innan folk hunnit samla sig i sina vanliga arbetsgrupper — möten med människor som just den dagen råkade äta frukost vid samma tid. Jag tänker att just den öppna och välkomnande atmosfären, tryggheten och spänningen i att kunna slå sig ned vid ett nytt bord och plötsligt vara del av en ny, oförutsedd konstellation av kompetenser och erfarenheter, är en förutsättning för att projektet ska kunna rymma både kompromisser och kreativitet, och för att vi som community ska våga och orka dela med oss av och i någon mån släppa taget om våra tillvägagångssätt och idéer.

Låter det spännande? Med OLE:s Ginny Boyers ord: “To get engaged, just show up.”

/Lisa Sjögren