Kommentar till Vetenskapsrådet angående förslag till nationella riktlinjer för open access

Vetenskapsrådet fick 2013 i uppdrag att utarbeta nationella riktlinjer för öppen tillgång till forskningsresultat och forskningsdata. Bakomliggande är en rekommendation från EU-kommissionen till medlemsstaterna 2012, om tillgång till och bevarande av vetenskaplig information. Processen att utarbeta riktlinjer för hur forskningsresultat och –data ska göras öppet tillgängliga sker följaktligen i en internationell inramning.

VR har i oktober 2014 publicerat ett förslag till nationella riktlinjer på sin webbplats, och VR efterfrågar kommentarer till förslaget. Följande kommentarer är sammanställd efter diskussioner inom Chalmers tekniska högskola.

VR:s förslag till riktlinjer vad gäller publikationers tillgänglighet är avsedda att gälla från 2025 och innebär att sakkunniggranskade artiklar och konferensrapporter som utgår från forskning finansierad med offentliga medel ska publiceras med omedelbar öppen tillgänglighet samt med Creative Commons-licens. Samma villkor föreslås gälla även för böcker och för konstnärliga verk.

Riktlinjerna avseende forskningsdata innebär att sådan data som tagits fram med offentlig finansiering och som refererats i vetenskapliga publikationer ska göras öppet tillgänglig. Detta förutses ske stegvis och på lång sikt, men med delmålet att genomföra pilotprojekt under den kommande femårsperioden fram till 2020.

Målsättningen att åstadkomma öppen och fri tillgänglighet till vetenskapliga publikationer – open access – har under det senaste decenniet stått i fokus för debatten kring den vetenskapliga kommunikationen. Bakgrunden är att den traditionella modell där forskaren överför en exklusiv nyttjanderätt till en tredje part, de vetenskapliga förlagen, har blivit dysfunktionell i en nätbaserad kommunikationsmiljö. Tredje parts affärsmodell är att ta betalt av de personer som vill använda forskningsresultaten, vilket innebär att man måste begränsa tillgängligheten i stället för att utnyttja de spridningsmöjligheter som finns. Detta är inadekvat inte bara för den som vill nyttja informationen, utan även för forskaren som vill nå en så stor målgrupp som möjligt.

Det går att räkna upp ett mycket stort antal initiativ från olika aktörer med syftet att åtgärda dessa dysfunktioner i det vetenskapliga kommunikationssystemet. Till exempel gäller det forskningsfinansiärer som i avtalsvillkoren ställer krav på öppen tillgänglighet, lärosäten som byggt upp en infrastruktur för att möjliggöra öppen spridning samt initiativ inom forskarsamfundet där man skapat öppna arkiv och tidskrifter med öppen tillgänglighet. Det går att peka på många framgångsrika förebilder, samtidigt som skälen att man ännu inte uppnått universell öppen tillgänglighet är väl analyserade.

Chalmers har sedan 2010 ett rektorsbeslut på att den publicerade forskningen ska göras öppet tillgängligt i högskolans publikationsdatabas. Detta är ett exempel på så kallad ”grön open access”, och denna modell har anammats vid många universitet och högskolor, över hela världen. En betydande andel av den vetenskapliga litteraturen finns idag öppet tillgänglig via denna infrastruktur. Flera av de ämnesområden som är representerade inom Chalmers använder även arXiv.org, vilket är ett öppet arkiv som för de berörda forskargrupperna är av avgörande betydelse för att sprida forskningsresultat och för att följa forskningsfronten.

Det förslag till riktlinjer som VR har framfört bortser från denna etablerade och fungerande infrastruktur. I stället sätts en målbild, avsedd att gälla från 2025. Effekten av detta kan bli mycket problematisk eller rent av kontraproduktiv, givet det uppdrag VR har fått. I och med det långa tidsperspektivet är det också svårt att ta ställning till målbilden. En målbild som sätts på tio års sikt kan visa sig bli helt trivial eller överspelad av den tekniska eller juridiska utvecklingen. Mest bekymrande är dock att målbilden inte tar stöd i och anknyter till befintlig infrastruktur. I ett värsta scenario kan det inte ens uteslutas att riktlinjerna initialt medför en försämrad tillgänglighet.

Som jämförelse kan nämnas den nationella strategi för open access som antagits i Danmark. Uddannelse- og Forskningsministeriet publicerade i juni 2014 en strategi som innehåller dels en vision om att skapa fri tillgänglighet, dels konkretiserade delmål. 2017 ska 80% av de granskade, vetenskapliga artiklarna utgivna under föregående år finnas fritt tillgängliga i öppna arkiv. Från 2022 är målsättningen att 100% av de vetenskapliga artiklarna ska finnas fritt tillgängliga.

Det går av VR:s förslag inte att utläsa någon motivering varför Sverige bör ha en mer passiv ambition, eller på vilka sätt villkoren för att tillgängliggöra danska forskningsresultat skiljer sig från svenska förhållanden. Det finns inte heller någon analys av vilka effekterna kan bli för svensk forskning, om tillgängligheten till svenska forskningsresultat är sämre jämfört med andra forskningsnationer. Vi menar att detta är mycket oroväckande.

VR:s förslag till riktlinjer gällande publikationer bör omarbetas utifrån rådande kunskapsläge och en ny version bör remitteras till lärosätena och berörda parter.

Förutsättningarna för att skapa öppen tillgänglighet till forskningsdata är givetvis mycket annorlunda än villkoren vad gäller publikationer. VR:s förslag till riktlinjer för öppen tillgång till forskningsdata är väl anpassat till rådande situation, och förslaget innehåller konkreta delmål samtidigt som man undviker att tidsätta den slutliga målbilden.

En viktig aspekt som dock bör belysas ytterligare gäller frågor kring nyttiggörande och innovation. Som påpekas i rapporten Forskning och innovation – statens styrning av högskolans samverkan och nyttiggörande (Lidhard & Petrusson) så finns en stor oklarhet vad gäller rättigheter och skyldigheter angående hantering av kunskapstillgångar genererade vid svenska lärosäten, inklusive data. Det finns dessutom redan idag en brist på resurser vad gäller både kompetens och finansiering på de svenska lärosätena för att säkerställa vägen från ny kunskap till nyttiggörande, även om satsningen på innovationskontor är ett steg på vägen. Vad gäller tillgängliggörande av data samt ibland även verktyg som opererar på dessa, finns flera fallgropar som framgår av rapporten Open Innovation – A Handbook for Researchers (Holmberg, Norrman & Theander). Även om vi välkomnar en satsning på öppen data för att på så sätt öka nyttiggörandet av forskning, vill vi därför också betona utmaningarna i detta. Exempelvis är det mycket svårt att avgöra den kommersiella potentialen i en datamängd på förhand, speciellt som det eventuella värdet ofta uppstår i kombination av data. Kommersialisering är i många fall en viktig källa till finansiering av nyttiggörande, där ett för tidigt brett tillgängliggörande kan omöjliggöra eller försvåra att nytta och effekter faktiskt uppstår i samhället. Vi har också erfarenhet av svårigheten med anonymisering av data, speciellt då flera datamängder kombineras. Det är också viktigt att uppmärksamma att data är en infrastruktur som kräver resurser för att tillgängliggöra i ett fortvarigt tillstånd, varför man bör se över i vilken mån andra parter som exempelvis myndigheter är mer lämpliga ägare. Vi välkomnar därför en fortsatt diskussion och de föreslagna piloterna, för att på så sätt bättre utforska konsekvenser i praktiken.

Daniel Forsman, bibliotekschef

Sammanställt av Lena Holmberg, Innovationskontor Väst & Jonas Gilbert, Chalmers bibliotek.

Respond to Kommentar till Vetenskapsrådet angående förslag till nationella riktlinjer för open access

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s