Sex snabba med tre nya

Varmt välkomna till Chalmers bibliotek.

Sture Ågren, Scrum Master i projektet research.chalmers.se.

Hej Sture, vilka är dina förväntningar på nya jobbet?
– Jag vill att det ska gå bra med lyckade leveranser. Det är en ständig oro. Sen är det viktigt med ett trivsamt team. Det är mer ett personligt önskemål.

Vad samlade du på när du var liten?
– Fotbollskort. Det var ungefär som filmisar. Jag hade bilder på en massa gubbar, Ove Kindvall till exempel.

Vad får dig att skratta?
– Dråpliga händelser, till exempel om någon häller ut en kopp kaffe över ett tangentbord. Det kan vara kul, så länge det inte är jag som gör det. Sen är Monty Python roligt. Det har funnits med under hela min levnad.

Vad gör dig arg?
– Det är väldigt sällan jag blir det. Min dotter var fenomenal på att göra mig arg när hon var i tonåren. Jag blev senast arg på mig själv i somras när jag slog sönder en glasruta. Jag skapade mig en massa jobb i efterhand.

Vem är din förebild?
– Jag jobbade med en kille som hette Bo några år på 80-talet. Han var i grunden samhällsvetare och trillade in i IT-branschen. Han lever inte längre men jag kan fortfarande tänka på honom när det uppstår svåra situationer. ”Vad hade Bo gjort nu?” tänker jag.

Favoritgodis?
– Sega persikor eller ferraribilar.

Jessica Byström och Ingrid Johansson, båda bibliotekarier i Team Lärandestöd.

Hej Ingrid, vilka är dina förväntningar på nya jobbet?
– Jag jobbade ju här i 13 år, innan jag började som lärare på Bibliotekshögskolan, men det är det en helt ny arbetsplats. Det ska bli så skojigt med Kuggen. Känner mig nästan som ett barn på julafton.

Vad samlade du på när du var liten?
– På pappersdockor, såna där man klippte ut och klädde på. Jag sydde också små kläder till dem. Sen samlade jag på bokmärken. Aldrig gosedjur. De kom inte över tröskeln.

Vad får dig att skratta?
– Ganska mycket faktiskt. Jag och mina kompisar skämtar mycket. Det är mest spontant tjafs.

Om du fick träffa någon, död eller levande, vem skulle det vara?
– Den amerikanska konstnären Alexander Calder. Det hade varit fräckt att höra vad som inspirerar honom. En av hans skulpturer står på Angereds torg bland fimpar och skräp. Jag drog dit med mina barn en dag. Vi satt på spårvagnen i 50 minuter. De tyckte inte att det var så lattjo.

Vad gör dig arg?
– Oavsett vad man tycker om Västlänken och trängselskatten, så kan jag bli skogstokig när jag tänker på hur frågorna hanteras av politiker. Jag säger inte att jag är för/emot någonting eller hade gjort det bättre själv, men får känslan av att de nästan kan lura oss när det gäller de stora projekten. Sen är det väl ingen i dag som inte berörs av flyktingpolitiken.

Favoritgodis?
– All form av lakrits. Jag och Jessica har det gemensamt. Det finns en lakritsbutik i Köpenhamn som vi älskar.

Hej Jessica, vilka är dina förväntningar på nya jobbet?
– Jag är precis ny-examinerad och vill lära mig nya saker, utvecklas och utmanas. Jag tror att Chalmers är en spännande och perfekt arbetsplats att starta sin karriär på. Alla känns så drivna och det satsas.

Din senaste arbetsplats?
– Under min studietid jobbade jag på Göteborgs Universitetsbibliotek. I somras jobbade jag i baren på Stena Line.

Vad samlade du på när du var liten?
– Bokmärken med änglar. Jag hade ett helt album. Sen hade jag 20, 30 gosedjur som jag fortfarande inte kan slänga. De ligger på vinden.

Om du fick träffa någon, död eller levande, vem skulle det vara?
– Nelson Mandela. Det finns tusen anledningar till det. Skulle mest vilja ta del av hans livshistoria och lyssna på hur man kan bli utsatt för sådana saker som han blivit utsatt för, men sedan inte svara på samma sätt.

Vad gör dig arg?
– Flyktingpolitiken, ojämlikhet mellan kön, förtryck, orättvisor, maktstrukturer. Ibland blir jag arg, ibland uppgiven.

Favoritgodis?
– Lakrits. Helst saltlakrits. Gillar också att dippa popcorn i Holiday-dip.

/Sofia Andersson

Publicerat av sofiakristina

”Research är framtiden”

Ute strosar sommarklädda studenter i augustisolen, men inne på huvudbiblioteket råder febril aktivitet. Här fortsätter utvecklingen av research.chalmers.se, Chalmers nya nod för forskningsinformation. Efter forskningsprojekten har turen kommit till publikationerna.

– Det är många som jobbar med att få fram effektiva system för att hantera och kommunicera forskningsinformation, men vi befinner oss faktiskt bland de främsta, säger Jessica Lindholm, bibliotekarie och tillika produktägare för research-projektet.

Jessica leder ett utvecklingsteam om åtta bibliotekarier och systemutvecklare. Hela teamet sitter i ett nyinrett rum på bottenvåningen i Chalmers bibliotek. Skrivbord, datorer, växter och läsfåtöljer samsas framför en stor, blå fondvägg översållad med stjärnor och galaxer.

– Tänk dig nuet som en våg och längst fram på den yttersta vågspetsen surfar vi. Research.chalmers.se är framtiden.

Research-projektet tog sin början redan 2012, då dåvarande rektor gav biblioteket i uppdrag att ta fram en kvalitetssäkrad databas över Chalmers forskningsprojekt. Syftet var att lättare kunna synliggöra Chalmers forskning utåt, men även för att kunna ta ut data och mäta och analysera pågående forskningsaktiviteter internt.

– Lärosätena har alltid försökt visa upp sin forskning, men det har inte alltid funnits system för att göra det. I och med att research görs på ett sätt och i system, som är gjorda för att informationen ska spridas så blir research en del av en värld där flera tjänster kommunicerar med varandra, fortsätter Jessica.

Research.chalmers.se erbjuder idag allmän information om Chalmers projekt såsom abstract, titel, start- och slutår, samarbetspartners och vidarelänkning till mera fakta. Databasen ersätter inte projektwebbplatser, nyheter eller populärvetenskapliga texter om ett projekt.

– Grundtanken är att kunna erbjuda en plats där informationen skapas och så ser vi till att den kan återanvändas i så många sammanhang vi bara kan.

Under 2016 startade även det omfattande arbetet med att bygga om Chalmers publikationsdatabas, CPL. Målet är att all registrering och lagring av Chalmers publikationer snart ska ske i research.chalmer.se och först ut att få testa det nya registreringsformuläret blir doktoranderna och licentianderna.

Mycket återstår emellertid att göra innan CPL kan stängas för gott. Kanske skulle man t.o.m. kunna likna research.chalmers.se vid en rymdfarkost på upptäcktsfärd. Likt besättningen på rymdskeppet Enterprise i TV-serien Star Trek, utforskar research-teamet informationssystemens utkanter. Bilden av universum på väggen i projektrummet sätter tonen; här händer det stora saker.

– Det är spännande att inte veta var vi är på väg eller var vi kommer att landa. Det är också unikt att vi valt att utveckla vårt system själva, nära våra användare och med nyttan som ledord. Det är inte många som väljer att göra så, avslutar Jessica.

Jessica Lindholm framför research-projektets vision

/Karin Ljungklint

Publicerat av ljungklint

Sex snabba med tre nya

Varmt välkomna till Chalmers bibliotek, nya studentmedarbetare!

Alexander Zimmerman och Özlem Temur.

Alexander Zimmerman, 26, pluggar andra året på Samhällsbyggnadsteknik.

Vad jag vet om Chalmers bibliotek sedan tidigare: Det är ett trevligt ställe att komma till och koppla av på. Det är skönt att lämna institutionen ibland. Biblioteket har fräscha lokaler.

Mitt bästa studietips: När jag pluggade mitt basår lärde mig ett tips – att om du lurar sig själv att det du läser är superroligt och intressant så blir det sant. Du måste bara ljuga tillräckligt länge och hårt. Under de första tre läsperioderna funkade det knepet bra.

Favoritplats i Göteborg: Utbybergen. Därifrån ser man hela stan. Annars trivs jag väldigt bra på campus.

Det gör jag en ledig dag: Kommer knappt ihåg sist jag hade en ledig dag, men jag gillar att springa i skogen eller gå på gymmet. Jag har tre extrajobb: på Hornbach, som snickare och SI-ledare på Chalmers.

Om jag fick ta med mig en sak till en öde ö: Björnbärsbuske, för jag älskar björnbär. Den hade jag odlat och överlevt på. Min mamma klippte ned alla buskar så blev inga bär i år.

Den skulle spela huvudrollen i filmen om mitt liv: Arnold Schwarzenegger. Han är ascool.

Özlem Temur, 22, går fjärde året på Bioteknikprogrammet.

Vad jag vet om Chalmers bibliotek sedan tidigare: Jag har alltid sett biblioteket från ett studentperspektiv. Jag brukar plugga här varje dag efter skolan. Stämningen är härlig och jag blir motiverad av att se andra plugga. Sen finns det ju mycket material för både studenter och forskare.

Min bästa pluggmusik: Jag brukar bara lyssna på musik när jag skriver och antecknar. När jag läser vill jag koncentrera mig i tystnad.

Mitt bästa studietips: Jag tror att alla behöver hitta sin egen studieteknik och göra upp ett schema för hur man pluggar. Om du sitter fast i flera timmar med ett mattetal, så är ett tips att hoppa det så länge och fråga en lärare.

Favoritplats i Göteborg: Haga. Det är mysigt där.

Det gör jag en ledig dag: Jag tar det lugnt på morgonen och sen fikar jag med en kompis eller min syster. Annars shoppar jag. Är det regnigt vill jag kolla på serier.

Om jag fick ta med mig en sak till en öde ö: Det finns flera aspekter. Om jag vill rymma, så är en båt bra. Annars behövs ju en dunk vatten. Eller så hade jag tagit med mig en oändlig bok. Eller en bra vän.

Roya Eivazi.

Roya Eivazi, 21, pluggar första året på Bioteknik.

Förväntningar på jobbet som studentvakt på Chalmers bibliotek: Det känns bra att ha ett jobb på campus. Nu jobbar, pluggar och bor jag i Johanneberg. Allt är nära och jag kommer kunna hoppa in när ingen annan kan.

Vad jag vet om Chalmers bibliotek sedan tidigare: Jag har pluggat här en hel del. Då har jag mest behövt studiero och någonstans att sitta där det finns grupprum och bra belysning.

Favoritplats i Göteborg: Super-sushi. Det är väldigt litet men alltid lång kö, eftersom sushin är så god.

Min bästa pluggmusik: Någonting jag inte kan sjunga med i eller dansa till. Annars älskar jag dancehall och hiphop.

Om jag fick ta med mig en sak till en öde ö: Netflix. Eller oändligt med Spotify-premium.

/Sofia Andersson

Publicerat av sofiakristina

Bloggserie Bibliotekets framtid: Del 2 – Öppnandet av Kuggen Learning Commons

Har du märkt att det spikas och hamras i våra lokaler? Chalmers bibliotek rustar upp inför framtiden – vilket betyder en hel del ombyggnationer. I denna bloggserie får du följa med bakom kulisserna av omvandlingen. Här får du veta mer om Kuggen-projektet.

Varje storslaget byggprojekt kommer förr eller senare till den punkt då man diskuterar eluttag: hur många ska det finnas och ska de sitta i golvet eller hänga ner från taket? I samband med detta kan även andra mycket prosaiska frågor dyka upp, som handlar om smutsbeständiga möbeltyger och avlastningshyllor på toaletterna.

När vi i projektgruppen som skapade konceptet för Kuggen Learning Commons inledde vårt arbete, handlade diskussionerna oftast om Chalmers biblioteks uppdrag och värdegrund. Målet var att skapa ett attraktivt skyltfönster för Chalmers verksamhet, där användarna skulle erbjudas en inspirerande studiemiljö med de senaste tekniska lösningarna. Samtidigt var det viktigt att skapa en tillåtande mötesplats och en fysisk miljö där besökarna skulle känna sig välkomna. Mot den bakgrunden kan diskussioner om toaletternas och eluttagens utformning framstå som en smula triviala. Men i själva verket markerar de någonting fantastiskt, nämligen att ett koncept håller på att övergå i verklighet.

När Kuggen i mars 2011 stod färdig på Campus Lindholmen, var en av visionerna för byggnaden att den skulle bli en plats för gränsöverskridande möten mellan akademi, näringsliv och allmänhet. Möten skulle uppstå genom evenemang, utställningar eller spontant, då människor från olika sammanhang befann sig på samma plats. Chalmers bibliotek var tidigt i processen aktuellt som en tänkbar samarbetspartner och våren 2014 bildades en projektgrupp från biblioteket som skulle ta fram ett koncept för en ny typ av lärmiljö i Kuggen. Efter många möten växte våra planer fram om en speciell typ av miljö, där biblioteket skulle få möjlighet att testa idéer som skulle kunna användas i framtidens biblioteksverksamhet. En lärmiljö där samarbeten och nätverkande stod i fokus och där biblioteket fungerade som en facilitator för olika typer av programverksamhet. Eftersom en så hög andel av bibliotekets informationsresurser är i elektronisk form, ville vi även att personalen skulle vara specialiserad på förmedling av e-resurser.

I december 2015 fattades beslutet om att Kuggen Learning Commons skulle bli verklighet och nu började arbetet med att översätta konceptet till en fysisk miljö som stödde verksamheten som vi planerade i den. Under våren har vi arbetat tätt tillsammans med arkitekter för att med utgångspunkt i användarnas behov skapa en inkluderande lärmiljö. Och det är där, i användarnas behov, som nyckeln finns till hur vi har valt att utforma vår nya lärmiljö. För en student med bärbar dator måste ha tillgång till eluttag om hen ska kunna tillbringa flera timmar i lokalerna. Och för att inte riskera att få datorn stulen vid ett toalettbesök måste det vara möjligt att ta med den och ställa den på en avlastningshylla. När man utgår från användarnas perspektiv inser man snart att de praktiska frågorna inte är det minsta triviala.

Och på samma sätt som vi under våren har arbetat med att skapa en fysisk miljö som är anpassad till användarnas behov, arbetar vi nu med att skapa en verksamhet som erbjuder användarna den service och det stöd de behöver. För att göra det måste vi våga testa nya idéer och i samarbete med användarna utveckla och utvärdera verksamheten. Ibland kommer vi att inse att vi har tänkt fel. Då får vi testa en annan lösning. Detta arbete är också en viktig del i processen.

Till hösten 2016 kommer Kuggen Learning Commons att invigas. På invigningsdagen kommer besökarna att möta en spännande fysisk miljö. Men verksamheten kommer långt ifrån att vara färdig vid öppningsdags, den kommer vi hela tiden att fortsätta utveckla, tillsammans med våra användare.

/Jenny Kihlberg

Publicerat av arnoldbabar77

User Research – Hur lär du känna hela världen?

PULS. Stressig Manhattan-morgon i maj 2016.

KRÖNIKA: En grön glob. Den möter mig i receptionen. Det är Spotify-loggan – en del av min vardag. Den har en plats i smartphonen och datorn, i jobbet och privat. På festen, resan och på den ljumna promenaden tidigare under morgonen. Den är det sista jag ser innan jag somnar, det första jag ser när jag vaknar. Ja, jag ska inte förneka att vi har en speciell relation.

Så, hur utformar man en produkt som väcker dessa känslor hos användaren? Genom ordentlig User research, säger Spotifys Sara Belt. Tre guldtips är: ställ öppna frågor, låt intervjuoffret visa istället för att beskriva samt repetera vad den säger för att undvika missförstånd.

Det är första dagen på UX-konferensen 99U. Under tre dagar möts hungriga deltagare för att mingla, nätverka och ta del av föreläsningar och workshops.

BETEENDEN. UX-workshop på Spotifys kontor i New York under konferensen 99U.

Vi är omgivna av musik. I det öppna kontorslandskapet täcker stora canvastavlor väggarna. John Coltrane, Elvis Presley, The Beatles. Ett trettiotal människor sitter utplacerade. Någon är djupt försjunken framför datorn, en annan videosamtalar på Skype.

På Spotify jobbar alla, i grund och botten, för ett enda syfte: att göra världsmusiken lättillgänglig. De vägleder oss till nya låtar och artister som berör, nya konserter att förlora oss på och de kämpar för att forma funktionerna efter varje användare.

Spotifys användare är vi. I alla åldrar, som bor på alla platser och jobbar på alla arbetsplatser. Att komma åt oss är en utmaning, men ett behov har vi alla gemensamt: att känna oss sedda.

Gillar du det här? Då gillar du säkert det här också!

Det kan slå fel. En bekant jämförde ”Veckans tips”-funktionen med en taskig kompis i en klädaffär. Denne håller upp plagg efter plagg, det ena märkligare än det andra, och säger ”det här borde du gilla med tanke på vad du har på dig!”.

Trots de smärre identitetskriserna denna funktion kan leda till, finns också de gånger den träffar mitt i prick. Användaren känner sig omhändertagen. Det är ”bara” en digital tjänst men den inger känslan av att någon plockat ut detta just för mig. Relationen går från formell till informell. Även om kompisen är taskig, så är den i alla fall värd att kallas för kompis. Och det är väl om något ett bevis på att produktägaren har lyckats.

/Sofia Andersson

ANDNINGSPAUS. Bushwick Inlet Park med utsikt mot Manhattan.

Publicerat av sofiakristina

En webbplats för alla

Det är en ovanligt solig dag i ett annars vårkallt Stockholm när jag passerar Slussen. Av någon anledning så nynnar jag alltid på Olle Ljungströms ”Sthlm, Sthlm” ungefär vid samma plats i en av alla labyrinter som utgör Slussen som vi alla känner den. Den har ju ändå varit där sedan 1935. Jag har ju själv sprungit maran, precis som Olle sjunger. Och jag passerade ju mycket riktigt Slussen på min väg till Stockholms stadion. Slussen var ju en gång i tiden Sveriges modernaste trafikplats, men idag i ropet för den stundande ombyggnaden av en fallen skönhet som inte längre går att rädda.

Många är Slussenkramarna som vill att den ska vara kvar trots att mycket har förändrats. Jag har fullt sjå att hitta hållplatsen för bussen som ska ta mig till Elite Hotel Marina Tower beläget vid området Saltsjöqvarn. Här ska jag delta i Tillgänglighetsdagarna 2016 som anordnas av Funka, ett företag som arbetar med tillgänglighet vad gäller innehåll, design och teknik i digitala gränssnitt. Webb, IT och dokument i alla tänkbara format, appar och automater men även skyltar och annan information.

Charlotte Elise Thuesen, jurist vid det norska Kommunal- och moderniseringsdepartementet, berättar om att den norska regeringen har höga ambitioner att förnya och förenkla och förbättra för människor. Näringslivet ska få en enklare vardag. Regeringen vill nämligen ha en grundlag för delaktighet för alla. Målsättningen är att ha så bra digitala lösningar så att alla kan använda dem och välja bort manuella kanaler. Tjänsterna ska alltså vara universell design, så att inga anpassningar behöver göras.

1 januari 2021 ska alla nätlösningar ha en universell design i Norge.

Leena Haque tackar Funkas team med en bild på sina mjukisdinosaurier som hjälper henne att koppla av in för presentationer. Foto: Leena Haque @The_Lil_Hulk

Om Charlotte var en ögonöppnare med tillgänglighet ur ett myndighetsperspektiv så var konferensens hemliga gäst, Leena Haque, det ur ett emotionellt perspektiv. Leena började sin föreläsning med att plocka fram sina mjukisdinosaurier som fungerar som ska få henne lugn när hon pratar om neurodiversitet. Neurodiversitet är ett samlingsbegrepp för personer som angriper information på ett annat sätt. Begreppet inkluderar bland annat Asperger, ADHD, Dyslexi, Autism för att nämna några. Hon berättade att åtminstone en av 25 hör till den här gruppen. Resan hon hade gjort från utdömd under skoltiden till anställd på BBC var en av de mer magiska jag har hört i mitt yrkesverksamma liv. Hon hade också med sig sin chef som hela tiden förstod det unika i Leena. Det gällde bara att se till bemöta henne på ett annat sätt.

Tillgänglighetsgurun Denis Boudreau, som själv anordnar en stor tillgänglighetskonferens i Montreal hade döpt sin presentation till ”One size does not fit all: exploring the boundaries of design & inclusive UX”. Han är också medlem i flera av W3Cs arbetsgrupper och har varit engagerad i social inkludering på webben i mer än 15 år. Denis berättar att ca 35% av webbanvändarna inte kan tillgodose sig information om den är presenterad med parallax scrollteknik. Han fort sätter skämtsamt med att säga:

”100% – Estimated number of people around the world who hate sites that use endless scrolling, then provide info in the footer.”

Denis hade delat in sin presentation i olika segment där han tog upp Ghost buttons, Endless scrolling, parallax scrolling, typografi och cinemagrafer (rörliga animerade sekvenser) som särskilt kritiska aspekter för personer med funktionsnedsättning. Med andra ord mycket av vad som är trendigt i modern webbdesign.

“I don’t get it. Why would anyone design buttons that are difficult to notice, hard to read, and ultimately, unusable? I mean, don’t they want us to find them?” – Emma Jones, low vision web user

Denis Budreau talar om en designers skyldigheter på Funkas tillgänglighetsdagar 2016.

Denis Boudreau talar om en designers skyldigheter på Funkas tillgänglighetsdagar 2016.

På väg till tåget så översköljs av tankarna på Slussen igen och tänker att den trots allt summerar mycket av vad Denis pratade om. Det är lätt att bli hemmablind och att omvärlden faktiskt förändras. Man kan inte bara vara nöjd med en lösning trots att förutsättningarna runt omkring har förändrats sedan länge. En lösning som en gång var den perfekta lösningen kanske inte längre är det. Det fanns personer med dolda funktionsnedsättningar 1935 och det finns personer med dolda funktionsnedsättningar 2016. På något sätt blir Slussen en modern symbol för att vi inte kan utgå från oss själva när vi utvecklar lösningar. Jag hoppas att den nya Slussen utformas för alla som Charlotte berättade att de var på god väg mot i Norge.

Den 4/6 är det årets upplaga av Stockholm marathon. Även i år springer löparna förbi Slussen, men jag springer inte i år. Omständigheterna har förändrats.

”When UX fails to consider ALL users, shouldn’t it be known as ”SOME UX” or… SUX?” – Billy Gregory, Web Accessibility Consultant, The paciello group

Läs mer om Funkas tillgänglighetsdagar 2016

/Mikael Weiss

Publicerat av arnoldbabar77

Biblioteket uppmärksammat

Universitetsläraren har publicerat en artikel om bibliotekets utveckling av research.chalmers.se med titeln ”Chalmers databas gör forskningen mer tillgänglig”

Artikeln beskriver arbetet med att koppla samman information om aktuell forskning och forskningsresultat.

Vi är även glada att Kungliga Biblioteket producerat en film om Chalmers bibliotek.

Filmen är en av tre där man vill lyfta fram goda exempel i regeringsuppdraget att ta fram en nationell strategi för biblioteksområdet.

Filmen premiärvisades häromdagen på Biblioteksdagarna i Västerås.

Publicerat av dcforsman

Några ord om att gå vilse på UKSG:s årliga konferens

För ett par veckor sedan hade jag nöjet att tillsammans med två kollegor få delta vid UKSG:s årliga konferens och mässa i Bournemouth. Som förstagångsbesökare både på konferensen och i Bournemouth bjöds jag på tre dagar till brädden fyllda av nya intryck, erfarenheter, insikter och irrfärder.

Många intressanta och aktuella ämnen avhandlades på konferensen. Representanter från olika bibliotek delade med sig av erfarenheter kring bland annat digitala kursbokssamlingar, hur man hanterar förvärv utan ämnesbibliotekarier, bevarande av forskningsdata, studentengagemang och -inflytande, UX-metoder och gamification. Förlagsrepresentanter å sin sida presenterade projekt och idéer som rörde bland annat utformningen av bibliotekssystem, metadata för digitala ämnesbibliotek, och produktutveckling genom snabba ”flash builds.” Den som själv vill botanisera bland dessa föredrag och diskussioner hittar videoinspelningar från några av dem här, samt slides från merparten av de presentationer som inte filmades här.

Själv skulle jag vilja stanna upp ett ögonblick vid ett motiv som återkom flera gånger under konferensens gång: kartan, eller, för att låna David Parkes’ ord, ”weird mappy stuff.” Som förvirrad förstagångsbesökare med väskan full av kartor över Bournemouth och konferenscentret kunde jag minst sagt relatera till detta motiv.

Kartor av olika slag är förstås ständigt närvarande på bibliotek. I biblioteket som arkitektonisk struktur: kartor som beskriver hylluppställningar, kunskapsresursernas fördelning över bibliotekets rum. I biblioteket som kunskapsorganisatorisk funktion: kartor som visualiserar relationerna mellan olika informationsenheter, dokument, data, begrepp. I de föredrag jag vill fokusera på här, Donna Lanclos’ och David Parkes’, framträdde emellertid kartan som ett verktyg inte för att återge kända stigar utan för att synliggöra själva oförutsägbarheten i tillvaron.

Etnografen Lanclos berättade i sitt föredrag att hon när hon intervjuar biblioteksanvändare brukar låta sina informanter rita egna kartor över sina studiemiljöer. Sådana kartor kan sträcka sig från hembiblioteket till den lokala pizzerian till ett helt annat bibliotek, och synliggör det röriga och oförutsägbara – vad Lanclos kallar ”messy practices” – i hur informanterna faktiskt använder bibliotekets tjänster. Just denna okontrollerbara röra, menar Lanclos, är något bibliotek måste lära sig att se och arbeta i samklang med.

Så här kan det se ut när någon ur minnet ritar en karta över platser hon besökt.

Även Parkes’ föredrag fokuserade på användarnas upplevelse av biblioteket. Med utgångspunkt i psykogeografi, studiet av den geografiska omgivningens inverkan på det mänskliga sinnet, resonerade Parkes kring hur biblioteket kan förhålla sig till den osäkerhet som nya studenter ofta känner i mötet med det starkt symbolladdade universitetsbiblioteket. Hur hjälper man studenterna att väva in sina egna historier i universitetets och att bygga en känsla av hemmahörande, av belongingness? Inspirerad av Guy Debords idéer om utforskande irrfärder, menar Parkes att ett effektivt sätt att hantera osäkerhet är att vända den till upptäckarlust och nyfikenhet. Låt den ovane biblioteksbesökaren bli en detektiv snarare än någon som måste ledas rätt!

Vid första anblick kanske Parkes’ vision om belongingness-skapande nyfikenhet kan te sig något utopisk. Den erbjuder inget allmängiltigt facit för det bibliotek som vill skapa förutsättningar för att användare, och för all del även medarbetare, faktiskt ska kunna möta det nya, osäkra och föränderliga med upptäckarlust snarare än med lamslående förvirring. Är inte det okända och oförutsägbara alltid skrämmande i sig?

Här påminns jag emellertid om något som Alex Humphreys sade under sin presentation av Jstor:s arbete med korta billiga utvecklingsprojekt under paraplyet Jstor Labs. Att uttala och utföra nya obeprövade idéer är mycket riktigt skrämmande och riskfyllt – så hur hanterar man detta i en verksamhet där nya idéer utgör själva grunden? Humphreys påpekade skämtsamt att ”the lab label helps”, men menade även att det mest av allt handlar om att skapa en plats där de inblandade känner att det är tryggt att misslyckas.

Kanske är det just där den verkliga utmaningen ligger. Alla biblioteksanvändare kommer vara förstagångsbesökare någon gång, och användarnas beteenden kommer alltid vara oförutsägbara. Frågan blir då hur vi gör biblioteket till en plats där det är så tryggt att gå vilse, så tryggt att misslyckas, att osäkerheten omvänds i nyfikenhet och irrfärden i en upptäcktsfärd.

/Lisa Sjögren

Publicerat av Lisa Sjögren

Inga fler inlägg.

Publicerat av sofiakristina

Publicerat av ljungklint

Publicerat av saranassen

Publicerat av sofiakristina

Publicerat av sofiakristina

Publicerat av arnoldbabar77

Publicerat av sofiakristina

Publicerat av arnoldbabar77

Publicerat av dcforsman

Publicerat av Lisa Sjögren