Visst låter det som en dröm för en chef? Fast å andra sidan kanske det är en utmaning att skapa en arbetsplats som är kreativ och självförverkligande? På Webbdagarna 2012 återkom en sak i nästan alla presentationer: hur viktigt det är för yngre generationer att jobbet är kreativt. Lönen är av underordnad betydelse. Arbetsgivarna kommer å sin sida att förvänta sig passion från sina anställda.

Stefan Hyttfors pratade om Den Innovativa och Den Inspirationskrävande generationen. det är de som på festen frågar ”Varför jobbar du?” i stället för ”Vad jobbar du med?”.  För man måste ju inte jobba för att försörja sig i Sverige… Eller Den Småskaliga generationen som vill skapa goda effekter för Tredje världen genom att t ex ge procent av sin avkastning till solidariska projekt eller att hålla företaget medvetet litet eftersom det medför problem att växa. Jättebra föredrag av Hyttfors!

En föreläsare som provocerade och kanske (lite) motvilligt inspirerade mig var Tine Thygesen från Danmark. Hon är en erfaren entrepenör och van att starta företag för att sen lämna dem och göra nya saker. Förutom att hon tyckte att det var bra att bjuda personalen på öl och champagne (låter i o f trevligt), var det inget konstigt med att sparka anställda som är sura och negativa. Personalen måste vara ”happy” för att kunna vara kreativa. ”Gör dem glada och de kommer att påverka andra positivt”. ”Det finns företag som betalar anställda som inte är passionerade i sitt arbete för att de ska sluta”.

Det som verkligen provocerade mig var hennes åsikt att passion är viktigare än skills (kompetens). Vid jobbintervjuer tittar hon aldrig på meriter, för ”alla har en degree ändå”. Det du som arbetssökande har gjort på voluntärbasis är jätteviktigt för det visar att du har passion. Man måste låta stjärnorna utvecklas. Sen säger hon att människor inte behöver lön för att arbeta (jo, jag vet att hon nog överdriver) och att produktiviteten inte påverkas av lön (det stämmer nog). 

Pratet om att kreativa arbetsuppgifter och frihet på jobbet är viktigare än lönen har funnits i några år. Det är inte nytt. Jag håller med om att det är viktigt, men samtidigt tycker jag att det är en krass inställning. Det här resonemanget gäller väl bara för vissa yrken? Det känns en smula cyniskt att diskutera en sån här sak med en ensamstående biblioteksassistent med barn. Tror du att de tycker att lönen inte spelar någon roll? Kan inte ett jobb få vara bara ett jobb längre? Måste man verkligen brinna för sitt jobb och jobba gratis? Är det inte den här inställning som gör att ungdomar måste jobba gratis för att skaffa sig erfarenhet och ha en chans att komma in på arbetsmarknaden? Hur bra är det egentligen… Inom biblioteksvärlden pratas det också om hur viktigt det är att brinna för sitt arbete á la missionär. David Lankes är en av förespråkarna.

Jag har varit där. Jag har brunnit för mitt jobb och jobbat ”gratis” på kvällar och helger. Det var jätteroligt, nästan som en drog. Naturligtvis är ett kreativt jobb att föredra, men jag tror att man behöver vara vaksam på överdrifter. Det är så lätt att bli utbränd. Och nog vill jag ha en lön som jag kan leva på och som gör att jag kan göra kul saker som kostar pengar på min fritid. Om jag har en bra fritid uppskattar jag jobbet mer.

Linnéa