Kreativt. Positivt. Framåtblickande. Men de orden beskriver Chatharina Eggertz-Hede, eller ”Chattis”, sin arbetsplats. Det är måndagmorgon och hennes sista veckostart på Chalmers.
– Det känns ofattbart att det gått 23 år, säger hon.
Året var 1992 när Chattis började jobba som kvällsvakt på Huvudbiblioteket. Hon var 44 år gammal och hade en bakgrund som flygvärdinna, då hon plötsligt hamnade i en situation där hon behövde en fast punkt.
– Det var nytt att vara ensam förälder till tre små barn och det var bara för mig att rasa genom bibliotekshögskolan. Alla sa ”du kommer aldrig få ett jobb i Göteborg, du måste börja i Norrland”, berättar hon och minns sin första dag på Chalmers:
– Jag tänkte ”gode gud, hur ska det här gå?” och hoppades att folk bara skulle fråga vart toaletten låg. Jag tog sen alla pass jag kunde få. När jag hittade min profil: kontakten med låntagare, arbetskollegor och kundperspektivet fick jag fast mark under fötterna.
Redan då visste Chattis att glädjen i yrkeslivet fanns att hitta i mötena med andra människor. Hon poängterar gång på gång vikten av att inte stänga av, utan se människor omkring sig.
– Hur kort stund jag än har, ska du känna att just nu finns bara du, säger hon.
Är det ett slags motto även i privatlivet?
– Ja, det kan man säga. Det är ännu viktigare i dag. Alla följer alla på Twitter och Facebook, men det är någon annanstans. Jag kan också lyssna på nyheterna i lurarna på bussen, men jag försöker ändå ha en slags omvärldsbevakning. Det gäller även på jobbet, att vi tänker på att vi är varandras arbetsklimat.
– Varje människa har någonting att ge och gör det. Sen har vi alla olika kartor. Det är som ett chokladhjul som snurrar. Man hittar alltid en liten sektor där vi kan nå varandra, säger hon och vi kommer naturligtvis in på hennes tårtintresse.
På skrivbordet framför ligger en chokladkaka, på bordet bredvid en inslagen bit kladdkaka dekorerad med presentsnöre.
Jag fick snabbt veta att du älskar kakor.
– Jaså, det har spridit sig? Ja, det är väl det jag är känd för här. Jag har bytt ut åtskilliga luncher mot kakor och tårtor. Jag njuter verkligen. Jättemycket alltså.
År 2003 nådde Chattis vad hon kallar en milstolpe i karriären – en delad tjänst mellan Arkitektur- och Huvudbiblioteket. De olika biblioteken refererar hon till som ”två olika världar”.
– På A-biblioteket jobbar vi nära institutionerna och känner studenterna. Det är en intim värld, nästan som att de sitter i ens vardagsrum. På Huvudbiblioteket reder de sig själva i en annan utsträckning.
Chattis liknar pensionen vid att byta jobb och kallar det för att ”bli sin egen”. Det finns en förväntan inför perioden som kommer. Nu ska det finnas tid för stugan på landet, båten, språkstudier, föreläsningar, familjen, friskvård och trädgården – den i Hovås med gamla äppelträd.
– Det är så mycket jag vill göra. Jag önskar att jag får år med samma livsaptit som nu, säger hon.
Hon använder hellre ordet ”spara” än ”sakna”. Stunderna och gemenskapen från biblioteket tar hon med sig.
– Vi är inne i en kreativ fas. Det växer nya skott på trädet. Den bästa tiden är nu, säger hon och återkommer till orden kreativt, positivt, framåtblickande.
– Stunderna mellan arbetsuppgifterna är limmet. Det ska man vara rädd om. Samvaron kommer att finnas kvar i mitt hjärta. Jag känner delaktighet och gemenskap med alla och det känns fint att få sluta så, säger Chattis.
FEM SNABBA
Favoritminne: När jag överraskade kollegorna och hängde knäveck i stången utanför rummet. Det var så roligt att se deras miner.
Ett tips till alla nyanställda: Att ha öppna sinnen och vara lyhörd. Även ihop med arbetskamrater.
Motto: Jag har känt att det varit livets mening litegrann: att få vara mottagare av andra människors tankar, känslor och behov och hittat lycka i att kunna ge någonting tillbaka.
Tre favoritsaker: Trädgård/hållbart odlande, språk och tårtor.
Favoritresmål: Jag väljer gärna Europa och helst Frankrike. Jag trivs med kulturen. Korsika och Sardinien har jag varit på några gånger. Jag är ett ö-freak.
/Sofia Andersson
Chalmers bibliotek 