Biblogg

Hej!

Jag är Linneas adept. Hennes blogginlägg om kreativ, passionerad personal som jobbar gratis (2012) fick igång mina tankar och åsikter om konceptet att jobba gratis. Jag har även läst Karin Linders artikel“Det funkar inte så här” (2013) och blev väldigt upprörd över att kulturministern vill öka andelen volontärer inom kulturella verksamheter. Jag har själv jobbat gratis och har blandade känslor för det. Den här texten behandlar enbart volontärsarbete, inte praktik, inte examensarbete, inte skolarbete, inte LIA eller liknande. Den är skriven ur ett perspektivet: 80-talist som som har viss erfarenhet av volontärsarbete.

Tanken med att jobba gratis är att få en riktig möjlighet att visa vad man går för. Att jobba gratis under en kortare period kan leda till positiva effekter:

• Du får en möjlighet att visa vad du verkligen går för.
• Ett fantastiskt tillfälle att bygga på sitt nätverk.
• Likaså är det ett fantastiskt tillfälle att göra något nytt. På riktigt.
• Eftersom du inte kostar något kan du också få möjlighet att göra något mer spännade, kreativt och fantasifullt.
• Att arbeta på en riktigt arbetsplats. Att vara där det händer.
• Du framstår som passionerad och framåt.
• Äntligen syns du!

Men…

• Eftersom man arbetar med folk inom samma hierarkiska nivå betyder det också att man troligtvis kommer att arbeta med andra som jobbar gratis. Säkerligen helt fantastiska människor som kastar sig ut i samma osäkerhet, men problemet ligger i att de också befinner sig i exakt samma situation som du – i slutändan är det dessa personer du har lärt känna. Dessutom: ju större företag, desto fler steg i hierarkin. Summa, den som kan besluta om anställning kanske ändå aldrig ser dig!
• När man jobbar gratis saknas det också begränsningar. Det kan vara både bra och dåligt. Obegränsad kreativitet är jättetrevligt, men även begränsingar för hur mycket och hur länge om dagarna du jobbar. Det kan också vara rätt trevligt att ha det så. Bara behöva jobba så mycket man känner och vill. Men vill man visa vad man går för finns risken att man jobbar betydligt mer än 8 timmar om dagen.
• Utrymme kostar fortfarande. Med andra ord, bara för att du jobbar gratis, är det ändå inte självklart att du får arbeta i företagets lokaler. Hur ska man då synas?
• En ekonomisk ersättning innebär inte bara att man får mat på bordet, det betyder också att man blir värderad för sin insats. Att inte få feedback leder dessvärre ofta till dåligt självförtroende. Så är det för mig i alla fall.

Jag upplever att arbetsgivarna ibland vill sälja in volontärsarbete som LIA (Lärande I Arbete) . Jag tycker att LIA är ett helt fantastiskt koncept – om man bakar in det i något, t.ex. studier. Som student vill jag få en möjlighet att koppla de kursmoment jag läser till ett skarpt projekt. Skriver jag en fältstudie, då vill jag också skriva det gentemot en kund. Skriver jag ett arbete om pedagogik, då vill jag också arbeta gentemot en utbildningsinstutition. Det finns flera fördelar med detta. Den största orsaken är att det, åtminstone för mig, ger studierna betydligt mer mening. Det är helt enkelt roligare att göra saker på riktigt än att hitta på låtsassituationer som det sedan ska forskas på. Snart skriver jag min kandidat. Mitt mål är att jag då sitter på ett kontor och skriver det arbetet. Sen ger det förstås andra fördelar. Att träffa folk, se hur arbetet på deras arbetsplats går till, komma in i företagen, få kunskap om vad som är relevant, vara där det händer etc. Däremot är jag skeptisk till att se volontärsarbete som en arbetsmarknadspolitisk åtgärd. Alltså att jobba gratis enbart för att få en möjlighet till anställning. Dessvärre upplever jag att många arbetslösa personer utnyttjas av företag på grund av den beroendeställning de får som arbetslösa. För att jag ska tacka ja, måste det finnas mer för mig än en chans till anställning. För om jag inte blir anställd har jag förlorat mycket tid som hade kunnat gå till något bättre. Frågan är väl också lite om jag verkligen vill vara en ekonomisk lösning för ett företag som inte kan hantera sina resurser bättre.

När jag själv blev arbetslös blev jag erbjuden volontärsarbete. Jag tackade nej. Om arbetsgivaren inte är intresserad av att värdera min insats förstår jag inte varför jag ska arbeta för dem över huvud taget. Då kan de väl anställa någon de värderar mer istället? För helt ärligt är det också det som företaget signalerar. De kanske gillar att du jobbar åt dem, men de tycker inte att det du gör är värt ett enda öre.

Jag tycker att det är fantastiskt bra att få möjligheten att visa vad man går för! Det är självklart att den möjligheten ska finnas. Men arbetsgivarna måste också ta ansvar för de personer som anställs som volontärer. Om ersättningen inte kommer i form av ett monetärt värde måste den ta sig ett annat uttryck. Då föreslår jag att arbetsgivaren hjälper volontären aktivt med utbildning och kompetensutveckling för att öka sina chanser att få en riktig anställning. Gratisjobben borde vara volontärernas marknad. Inte tvärtom.

Jag har jobbat gratis några gånger och jag har lärt mig mycket på det. Det är otroligt lärorikt att få arbeta på riktigt! Men mitt nätverk består inte till största del av folk som kan tänkas anställa mig, mitt nätverk består av de som jag har arbetat med, en massa kreativa och duktiga ungdomar, men som liksom jag fortfarande inte kommit in helt på arbetsmarknaden. Personer som fortfarande har timjobb, osäkra anställningar och otillräcklig ekonomi. Det enda vi kan göra är att fortsätta pusha, peppa och inspirera varandra. För mig är dessa människor ovärdeliga. De är turen i oturen. För dessa personer är det bästa jag har fått ut av att jobba gratis.

/Sofia Lundgren
Student vid Bibliotekshögskolan i Borås.